Beteende när man kommer hem från resa från familjen

Håller med

Vad är det för hobby som drar ner en egentligen?

Är du ok med att han är iväg på sin hobby? Om du är det så tycker jag att ni bestämmer att du även tar första kvällen han är hemma, men att han sedan tar huvudansvaret ett par kvällar eller helgen så du får egentid. 

Jag kan bli lika som din man, det kan bli överväldigande att komma hem och fastän jag förstår att jag borde ta över så blir jag totalt utmattad av tanken på att köra barnracet.

Jag är okej med att han ä borta, men inte med att han kommer hem och inte orkar med familj och hem. Det handlar också om att jag behöver vuxen social kontakt, liksom mer avlastning. Han skulle aldrig acceptera att jag kommer hem från en tjänsteresa och gömmer mig i sovrummet första dygnet. Då vill han ha avlastning och socialt vuxenumgänge. 

Det är väl precis här man ska vara tacksam för att gud skapade parterapeuten. 
Ge det en chans, så kan ingen säga sedan att du inte försökte.

Alltså det normala är ju inte att vara låg när man varit iväg på något man gillar. Är du helt säker på att det inte är en annan kvinna inblandad? Känns som en klassiker, den otrogne är nästan manisk och pepp innan han ska iväg och sen kommer han hem igen och är deppad och tyst. 

Menar inte att det måste vara så men det vore inte konstigt om du undrade. 

Hur som är det ett konstigt beteende även om det är en oskyldig resa och om det dessutom är relativt ofta han åker iväg så blir det ju att alla påverkas av att han får lägga tid på en hobby. Inte bra. 

Tycker du kan säga detta inför nästa resa. Att nej, du är inte ok med att han åker eftersom det i praktiken innebär väldigt många dagar då du får bära allt ansvar. Det är inte rättvist helt enkelt. Gör det precis så enkelt för så enkelt är det. Det är orättvist att du gör mer än han. Och du inte ens får hem en glad och energisk make som längtat efter er och låter dig vila. Du får bara nackdelar av hans resor så vad ger detta dig. Säg det tydligt och var lite kylig  Låt honom själv svara på frågan om hur detta är rättvist. 

Vill inte sätta griller i huvudet nu, men han kan inte ha någon annan vid sidan av..? Tänker på att han är så off och inte vill umgås och är borta så mycket. 

Tycker i alla fall att du ska sätta ner foten åt mansbebisen och säga några väl valda ord, för det är verkligen inte rättvist att han åker bort och roar sig medan du får ta hand om allt i hemmet och utöver det gör han inget när han kommer hem heller. Det ska du inte acceptera.

Nej, han är inte otrogen. Det här är ingen hobby, utan en liten verksamhet vid sidan av ordinarie. Han är egentligen ganska trött på det, men alldeles för stolt för att lägga ner det hela. Han är verkligen inte exalterad över att få komma iväg. Det är för övrigt exakt samma beteende när vi eller jag är med  

Återigen så har jag inga problem med att han är borta, så länge han kommer hem och beter sig som folk och inte behöver gå undan eller öppnar med att berätta att han fått alldeles för lite tid och behöver vara borta ännu längre nästa gång. Lite vanlig tacksamhet och ett kliv framåt, skulle göra susen. 

Då låter det som att han behöver en knuff för att ta ett beslut angående denna verksamhet.
Om knuffen är = er relation går i kras om ingen förändring sker, så kanske han fattar och tar tag i det? Vad är viktigast: er familj/kärleksrelation ELLER den här verksamheten. Vad skulle han välja om han var tvungen att satsa på bara det ena? Har ni pratat på det viset? 

Jag får associationer till min partner som var aktiv i en verksamhet som periodvis krävde att han var borta 4 vardagskvällar i veckan + helger. Innan vi hade barn tyckte jag inte det var ok, jag gillade den här verksamheten också och jag hade annat för mig, men när barn kom så förändrades livet. När det var dags för barn nr 2 sa jag ifrån att vi kan inte ha det så här när vi har 2 små barn. Han höll med men det tog nästan ett år till innan han klarade av att säga till övriga att han inte skulle vara med längre. Det är en verksamhet där det är svårt att vara med bara lite grann. Han provade det först men det höll inte så till slut tog han steget. TS: om din man inte ens helt ser fram emot det han ska iväg på så borde det inte vara så svårt för honom att förändra hur han har det. 

Han måste först och främst klargöra för dig om han anser att det är jobbigt att ta hand om barn eller att det inte är det.

För som det är nu lever han som om att det är lätt för dig att ta hand om barn men skitjobbigt för honom. Där kan du ifrågasätta hans logik. Kanske blir det ett uppvaknande för honom bara det?
Men ni behöver nog faktiskt gå i någon sorts parterapi, han kan inte fortsätta lassa över allt vardagsansvar på dig för en sidoverksamhet som inte ens ger honom eller dig något positiv.