Besviken på regeringen

Ja det är ju inte första gången en socialdemokrat ägnar sig åt det.

Nja om du läser hens inlägg så består de i huvudsak av smutskastning av alla som inte stödjer socialdemokraterna och ett försvar av vilka dumheter som helst som kommer från socialdemokraterna.

Det finns helt klart en förbättringspotential hos familjelivs socialdemokrater..

Jag är mer oroad för städare än för fastighetsägare när det kommer till att skydda hemligheter.

Det är inte ovanligt att städfirmor har hög behörighet medan kontrollen av personalen är dålig. I många fall har de personer som jobbar som städare tillgång till lokaler som många anställda inte har tillgång till. Det utan att städpersonalen genomgått någon som helst bakgrundskontroll. Anderssons städskandal var inte en engångsföreteelse.

Därmed inte sagt att en situation likt den med utländska ambassader i Sovjet inte kan ske i Sverige. (För den som inte hört talas om det så hade sovjets underrättelsetjänsten byggt in mikrofoner i väggarna på bland annat Sveriges och USA:s ambassader.)

Vad är alternativet? Skall inte statsministern få kommentera en händelse som blivit storpolitik bara för att statsministern står upp för yttrandefriheten? Eller skall statsministern fördöma yttrandefriheten för att blidka människor som vill begränsa yttrandefriheten?

Lagstiftning är politikernas jobb och politikerna har rätt att kommentera lagar oavsett om det handlar om den så kallade gymnasielagen eller aborträtten.

Politiker har även rätt att reagera på om en lag används för ett ändamål som kan anses stötande oavsett om det handlar om avancerad skatteplanering eller förstörande av religiösa skrifter och flaggor.

Politiker har även rätt att anklaga utredningar om lagändringar för att vara antidemokratiska bara för att politikerna är rädda för att deras parti skall förlora en moraliskt tvivelaktig men lukrativ inkomstkälla.

Allt detta och mer till kan både politiker och vanliga medborgare göra eftersom vi har en lag om yttrandefrihet och att en politiker försvarar en lag och samtidigt fördömer en handling som skyddas av den lagen är inte i sig olämpligt utan visar bara att frågan är komplexare än de som ser världen i svart och vitt inser.

När koranbränningen politiserades och förvandlades till storpolitik slutade det handla om ett dussinbrott och blev en angelägenhet för statsministern.

Svensk forsknings verkliga problem är etikprövningsmyndigheten och de skärpta krav som kom till efter Macchiarini-affären. Etikprövningsmyndigheten, som skapades 2019 efter ett initiativ av den förra regeringen, håller enligt många debattörer på att strypa den fria forskningen i Sverige.

Eftersom alla kanske inte är bekanta med problemet så kommer här en sammanfattning i form av citat från en ledare i GP. Läs gärna hela ledaren (länk i slutet):

"Den nya förstärkta Etikprövningsmyndigheten håller på att utvecklas till ett censurorgan för svensk samhällsvetenskap. Styrningen är både direkt och indirekt och sätter stopp för viktig faktainsamling.
---
Myndigheten går många gånger också in och har synpunkter på forskarnas frågeställningar och upplägg ned på detaljnivå. Det liknar mest en censurmyndighet, komplett med befogenhet att åtala forskare som inte lyder påbuden ? straffet kan bli upp till två års fängelse."
---
Maktkoncentrationen till en enda myndighet skapar dessutom indirekt en risk för politisering ? en trend som redan är ett problem i forskarvärlden. Och Sverige sticker ut. I andra länder görs i regel etikprövning vid universiteten. Att ha en central myndighet som i praktiken har sista ordet om vilken forskning som får bedrivas och på vilket sätt är något främmande på andra håll i Europa. Det svenska systemet har redan fått till effekt att forskare i andra länder börjat dra öronen åt sig."
[GP; Håkan Boström: Ny myndighet kväver sakta svensk forskning till döds; 4 maj 2023]
www.gp.se/ledare/ny-myndighet-kv%C3%A4ver-sakta-svensk-forskning-till-d%C3%B6ds-1.98626526

Notera att det i det citerade nämndes samhällsvetenskap men naturligtvis påverkas även andra områden som till exempel medicin. Vilket, med tanke på att det enligt många startade med skandalen runt Macchiarini, inte är särskilt förvånande.

Jag har inte gjort någon jämförelse utan bara pekat på ett problem som verkligen existerar och som påverkar den svenska forskningen negativt.

Det har alltid funnit en politisk styrning av forskningsanslagen. Politiska trender har styrt vad som fått anslag och vad som inte fått anslag utan att någon socialdemokrat brytt sig. Det är inte utan att man börjar misstänka att den kritik som nu kommer fram baseras mer på ett intresse av att försöka smutskasta en politisk motståndare än en plötslig vurm för svensk forskning.

Läser man artikeln ser man att forskarna är rädd att deras försörjning skall försvinna. Vilket är förståeligt. Ser man på argumentet mot att statliga anslag skall betala Aida Bargués-Tobella:s lön så handlar det enligt artikeln om att pengarna behövs för att hantera konsekvenserna av kriget i Ukraina. Och då får vi kanske ändå vara glad över att 98% av anslagen (enligt artikeln) inte påverkas.

Nej det är inte synd om varken Billström, Kristersson eller oss svenskar. Det handlar bara om det politiska spelet.

Att svenska politiker har vänt på en enkrona och gått från NATO aldrig till NATO nu utan varken framförhållning eller konsekvenstänk kostar. Mönstret är välbekant från andra frågor. Bristande framförhållning och inget konsekvenstänk leder till förhastade beslut som gör att man får ett sämre utgångsläge än om man tar genomtänkta och proaktiva beslut.