Min dotter är nu 7 år men har i nästan två år varit så orolig för allt. Som nu ville hon gå upp på sitt rum men hon vågar inte:( hon vågar inte ens gå in på toaletten. Hon tror det kommer att finnas monster där.
Inget allvarligt har hänt henne, så förstår inte. Hon är också så blyg så hon vågar bara prata här hemma, i skolan svarar hon endast på tilltal.
Vad tror ni det beror på?
Lever hon med båda föräldrarna?
Se om du får något uppslag här?
www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/angest/angest-och-fobier-hos-barn-och-tonaringar/
Lever hon med båda föräldrarna?
Min dotter som är 8 är likadan men blivit bättre.
Vi har övat. T.ex med toaletten. Innan gick hon inte själv på toa. Jag skulle vara med henne inne. Vi satte olika delmål. Varje delmål skulle hon göra själv 5-6 ggr innan man gick vidare till nästa delmål. Idag går hon på toaletten själv hemma.
Detta i samråd med psykolog.
Hon är blyg. Pratar med de hon är trygg med. Hon har ingen diagnos. Går hos kurator på skolan för att jobba på självkänslan och självförtroende. Blir bättre och bättre. Hon är precis som mig, introvert och högkänslig.
Ändå skönt att höra att det finns fler! Hur sätter man delmål när hon ska gå på toaletten?
Hur har hon det med vänner?
Min dotter som är 8 är likadan men blivit bättre.
Vi har övat. T.ex med toaletten. Innan gick hon inte själv på toa. Jag skulle vara med henne inne. Vi satte olika delmål. Varje delmål skulle hon göra själv 5-6 ggr innan man gick vidare till nästa delmål. Idag går hon på toaletten själv hemma.
Detta i samråd med psykolog.
Hon är blyg. Pratar med de hon är trygg med. Hon har ingen diagnos. Går hos kurator på skolan för att jobba på självkänslan och självförtroende. Blir bättre och bättre. Hon är precis som mig, introvert och högkänslig.
Ändå skönt att höra att det finns fler! Hur sätter man delmål när hon ska gå på toaletten?
Hur har hon det med vänner?
Ok. Tack för att du skrev!
Social fobi och ångestproblematik. Jag känner igen mig själv, särskilt med blygheten. Det går inte alltid över av sig själv, det gjorde det inte för mig. Har levt med social fobi hela livet och det är fruktansvärt och förpestar allt. Jag hade sökt hjälp åt henne nu så hon kanske slipper att hela hennes uppväxt och även vuxna liv kommer kretsa kring, och förstöras av, dessa problem.
Äh.. Förmodligen vill hon bara ha lite uppmärksamhet.. Så du får följa med in på rummet och visa henne att det inte är något läskigt där..
Det är din uppgift som förälder att minimera när småbarn springer runt med såna där tankar.. Annars kommer hon ju aldrig våga gå in där för du följer ju inte med henne och visar att det inte finns något läskigt där.
Det tar 5 minuter av ditt liv att gå in leka i hennes rum om att du är där o vaktar..
Sen kan du även säga saker som "det är bara att ropa, så kommer jag.", eller "tycker du att vi ska byta tapeter eller nått, så det inte finns några spöken där?"
Hon kanske vill inreda sitt rum själv? O tycker att som det ser ut just nu så är det lite för läskigt.
Ja ska söka hjälp. Hoppas du mår bättre idag? Tar du medicin?
Social fobi och ångestproblematik. Jag känner igen mig själv, särskilt med blygheten. Det går inte alltid över av sig själv, det gjorde det inte för mig. Har levt med social fobi hela livet och det är fruktansvärt och förpestar allt. Jag hade sökt hjälp åt henne nu så hon kanske slipper att hela hennes uppväxt och även vuxna liv kommer kretsa kring, och förstöras av, dessa problem.
Jo men vi brukar ju följa med. Men nu vågar hon heller inte vara hos sin kompis, som hon varit hos många ggr. Hon vill isf att jag ska följa med men det blir ju knasigt. Tror ju inte hennes föräldrar vill ha mig där hängandes varje gång
Äh.. Förmodligen vill hon bara ha lite uppmärksamhet.. Så du får följa med in på rummet och visa henne att det inte är något läskigt där..
Det är din uppgift som förälder att minimera när småbarn springer runt med såna där tankar.. Annars kommer hon ju aldrig våga gå in där för du följer ju inte med henne och visar att det inte finns något läskigt där.
Det tar 5 minuter av ditt liv att gå in leka i hennes rum om att du är där o vaktar..
Sen kan du även säga saker som "det är bara att ropa, så kommer jag.", eller "tycker du att vi ska byta tapeter eller nått, så det inte finns några spöken där?"
Hon kanske vill inreda sitt rum själv? O tycker att som det ser ut just nu så är det lite för läskigt.
Jo men vi brukar ju följa med. Men nu vågar hon heller inte vara hos sin kompis, som hon varit hos många ggr. Hon vill isf att jag ska följa med men det blir ju knasigt. Tror ju inte hennes föräldrar vill ha mig där hängandes varje gång
Vi umgås jättemycket. Jag leker o intresserar mig för vad hon gör. Det hjälper inte att säga att vi ses sen och vi kan leka då. Men det stämmer säkert det du säger om att hon nog har en exentiell kris
Vi umgås jättemycket. Jag leker o intresserar mig för vad hon gör. Det hjälper inte att säga att vi ses sen och vi kan leka då. Men det stämmer säkert det du säger om att hon nog har en exentiell kris
Önskar det var så ? lätt?. Det spelar ingen roll om jag säger så, hon vill inte vara utan oss för då saknar hon oss. Hennes kompis börjar ju trötta på att de alltid måste vara här