Ändrad relation/syn på/till sina föräldrar
Jag är i 30 års åldern och har föräldrar i 70 års åldern. Jag har sambo, barn och bor ca 15 min ifrån mina föräldrar. Min uppväxt har varit stabil och inga större dramatiska händelser. Däremot har ja haft en ganska kontrollerad uppväxt med föräldrar som inte gav en utrymme att fatta egna beslut och kontrollerade en känslomässigt och ekonomiskt. Min pappa har även ett humör som är lite labilt, han kan bli vansinnig över de minsta sakerna som man själv aldrig skulle ens bli lite upprörd över, detta skapade en oro när man skulle berätta vissa saker och göra vissa saker, man var rädd för hans reaktion. Gjorde man fel blev han väldigt arg, inte våldsam men högljud, sa elaka saker och ibland tystnadsmetod. Detta har följt med mig i vuxen ålder och har forf svårt att berätta vissa saker med rädsla för hans reaktion. Som ett ex sökte jag ett jobb och min pappa ville kolla igenom hur jag skrivit mitt personliga brev innan jag skickade det till arbetsgivaren ( bara det..) men jag varv så nöjd med vad jag skrivit så jag skickade det på eget bevåg. När min pappa fick veta de blev han rasande och slängde på luren i örat och pratade inte med mig på flera dagar. Mina föräldrar litar aldrig på mitt omdöme och de ska ha en åsikt om alla beslut jag fattar. Min mamma är otroligt orolig och ängslig av sig och negativ inställning till det mesta. Hon har inget eget liv, inga intressen utan gör bara saker ihop med pappa, hon är otroligt osocial och negativ att prova nya saker. Har blivit värre med åldern. Hon har erkänt sig deprimerad men vägrar prata med psykolog eller testa medicinering. Mina föräldrar har även blivit oerhört snåla trots att de har gott om pengar. De köper bara den billigaste maten, billigaste vinet, vägrar beställa fler tv kanaler trots att de klagar på utbudet, pappa kör runt med skruttiga bilar som knappt är säkra att åka i längre. Och de ska alltid berätta vad saker kostar! Och därmed även fråga vad saker kostar när ma köpt något. De har blivit dumsnåla. . Jag skäms ibland när vi är på middag och de stolt ska berätta vilket billigt kött de kom över eller hur billigt vinet är och ändå såååå gott osv. Om jag och min sambo ex köpt en sak till hemmet som var lite dyr kan min pappa typ bli upprörd över att vi betalar så mycket. Han är blivit som besatt att köpa det billigaste av allt! Känner som att jag inte har ngt gemensamt med mina föräldrar.. Ibland känns det som jag undviker att träffa dom för jag blir bara irriterad varje gång. Har en syster som är 1 år äldre också men vi är jätte olika. Fler som känner att ens relation ch syn på sina föräldrar förändrats nu när man själv är vuxen och lever ett vuxet liv?