Hej
Jag och min fru har haft problem länge, flera år. Främst bristande sexlust från hennes sida, som också främt tidigare genererat i mycket konflikter och frustration. Nu ska vi till en terapeut omca en månad, jag funderar på om vi skulle prata lite om vår relation innan besöket
Bör jag undvika det? Inte ställa så mycket kritiska frågor? Eller vara krass helt ärlig med var vi jag står? Eller bara vänta tills besöker och hålla låg profil (gilla läget)?
TACKSAM för svar!
Låter klokt.
Om det finns kärlek kvar är jag lite osäker på. Från min sida finns en vilja att bygga upp något igen. Men ingen vilja att leva så här. Men osäker på om det finns förutsättningar kring det.
Säkert är det så att det finns hinder hos henne som har med mig och vår relation att göra. Hon har dock rätt gott om egentid (gör i vart fall något utanför hemmet en eller flera gånger i veckan), sen har det ju med tiden förstås funnits en stor press (även om det inte uttryckts) på att få igång sexlivet. Blir ju tillslut uppenbart att livet inte kan se ut så här utan att en separation blir det enda rimliga. Tror dock vi har en helt okej uppdelning i hemmet, tar olika saker, men är rätt lika fördelar.
Tänker mycket på detta så därför jag tänkte prata med henne. Men avvaktar nog med det 🙂
Jo så är det förstås. Vi får hoppas på en god match mellan oss och terapeuten.
Fint med en sådan erfarenhet. Hoppas på bättring. Att vi kan mötas.
Forskning visar ju tyvärr att 50% av de som vänder sig till parrådgivning i slutändan väljer att separera. Men det har förstås med oss att göra 🙂
TACK!
Ska försöka tänka så. Blev faktiskt lite hoppfullt att läsa era kommentarer 
TACK!
Ska försöka tänka så. Blev faktiskt lite hoppfullt att läsa era kommentarer
Det är förstås trevligare med peppande kommentarer och känslan att vara på en resa med den man älskar. Men tyvärr kan det ju vara så att signatur "Anonym - kommunikation" kommer ha rätt och jag har svårt att ta beslutet att separera. Varför? Förstås för att något fint ändå finns kvar trots allt trassel. Det finns förstås många nyanser som inte framträder i ett sånt här inlägg på "familjeliv".
Om man inte ska har något samliv med sin partner varken på kort eller lång sikt kan man väl lika gärna skaffa en massa trevliga vänner. Varför vara gift om man inte ska vara fysiskt nära. Det är väl inte ett tecken på en välfungerande kärleksrelation?
TACK Bizz för ditt perspektiv!
Är det någon som har någon annan input får ni gärna skriva. Men undanbedes kommenarer i stil med den Bizz skrivit. Ser inte hur den skulle hjälpa mig.
TACK Bizz för ditt perspektiv!
Är det någon som har någon annan input får ni gärna skriva. Men undanbedes kommenarer i stil med den Bizz skrivit. Ser inte hur den skulle hjälpa mig.
Vad är din agenda "Bizz"? Vad är din intention att svara så många gånger på min tråd? Vad vill du ha sägt? Och till vem? Skriver du till mig? Har du någon annan i åtanke "alla familjer som splittrats"? Eller någon annan? Min fru? Andra fruar i liknande situation?