Ingen kontakt med vuxet barn

Nu svarar jag rent generellt här...

Ibland kan ju anledningen till att kontakten upphört göra att uppvaktning på födelsedagen och jul bara gör allting värre..  Så jag skulle nog fundera på om det verkligen är värt det ur barnets perspektiv. Jag känner att din saknad och sorg ägs av enbart dig själv och kanske att det skulle vara bättre att prata med någon kurator istället och lära dig hantera dina känslor. Hur gärna du än vill så funkar det aldrig att "köpa" tillbaka sitt barn med presenter eller försök till dåligt samvete. 

Så hur göra med högtidsdagar? Ett vänligt och enkelt grattis räcker eller god jul. Ungefär som att du skulle skriva det till en väninna eller kollega på jobbet. Skippa allt personligt.  

Min bror har ingen relation till en av våra föräldrar.
Föräldern skickar födelsedagskort till barnbarnen och julkort.
Han har valt bort föräldern ur sitt liv och blir bara irriterad när kontakt försöker upprättas.

Hej
Eftersom du inte gått in på orsakerna till avståndet så kan jag bara svara rent generellt.

Har barnet tydligt tagit avstånd, dvs undanbett kontakt?
Då tycker jag nog att du ska respektera det, hur ont det än gör. Relationer kan aldrig påtvingas och genom att fortsätta kontakta trots barnets önskan så fördjupar du nog dessvärre bara sprickan.
Vill du avsluta för egen del kan du ju alltid skriva kort att du hädanefter kommer att respektera hens önskan, att du önskar hen lycka till och att du finns om hen skulle ändra sig.

Om barnet inte varit tydligt utan bara inte svarar på dina kontaktförsök kan du ju på samma sätt skriva en sista gång om att du tolkar tystnaden som att barnet inte vill ha kontakt men att du tänker och saknar hen och att hen gärna får höra av sig.

Som Andreas skrivit kanske det skulle vara klokt att få en samtalskontakt och få stöd kring de svåra känslorna detta självklart väcker.

Jag har sagt upp kontakten med en av mina föräldrar. Jag var väldigt tydlig i det sista samtalet att jag inte ville höras av något mer och att relationen var avslutad för min del.
Varje år dimper det ner julkort, födelsedagskort och brev. Jag blir lika förbannad varje gång eftersom de där hälsningarna ger mig panikattacker och påminner mig om smärtsamma saker från min barndom. Dessutom spär det bara på min uppfattning om att den föräldern är ett respektlöst svin som tvingar sig på mig trots att jag sagt ifrån.

Så, TS, låt bli. Det bästa du kan göra för ditt barn är att lämna det ifred. Swisha inga pengar, köp inga presenter, skicka inga kort eller brev. Respektera att hen inte vill ha någon kontakt just nu. Kanske återupptas den om ett tag, kanske inte. Men just nu får du helt enkelt finna dig i att er relation inte är som den varit.

Vi har ingen kontakt med svärmor. Sambon (pappa) har inte formellt sagt upp kontakten med henne men tar inte heller någon kontakt. Innan jag kom in i bilden så var det knappt att han svarade de få gånger per år hon ringde men efter att vi träffade började han göra det. Numera har vi barn som hon själv valt bort. Vi åkte till hennes hemstad när barnen var små men hon behagade inte ägna barnen mer än ett par minuter av sin tid. Varje år skickar hon kort när barnen fyller år samt till jul. Hon brukar även ringa sambon på hans födelsedag. Detta samtal brukar mest skapa irritation hos sambon eftersom det alltid urartar till att handla om henne.

Eftersom du inte vill gå in på varför ditt barn inte vill ha kontakt med dig men att barnet inte besvarar dina kontaktförsök så skulle jag säga att du ska sluta skicka pengar och presenter. Ditt barn vill inte ha med dig att göra helt enkelt. Bara du vet anledningen till varför. Det du eventuellt kan göra är ju att skicka ett brev där du skriver att du finns där den dagen barnet vill prata med dig men att du hädanefter kommer att lämna barnet ifred. 

Har ingen kontakt med mina föräldrar. Den största anledning är att jag känner mig djupt sårad av dem och de inte funnits till för mig under min uppväxt. Båda har haft sina missbruksproblem och har det ännu.

Som andra skriver kan man bara svara generellt när vi inte vet orsaken. Tycker inte du borde skicka presenter om ni ej har kontakt osv, ett julkort, födelsedagskort kanske men annars känns det som att du är påstridig fast de ej vill ha kontakt med dig.

Om ditt vuxna barn varit tydligt med att hen inte önskar kontakt ingår presenter och julhälsningar i det.

Mer än så går ju knappast att säga, när vi inte har någon aning om vad som föregått avståndstagandet.

Eftersom du inte fått någon tack, så kan du förutsätta att de inte önskar presenter och swish. 

Ditt vuxna barn har sagt upp kontakten med dig och det får du så lov att respektera. Konsekvenserna av det valet ligger helt å hållet på dig och du får göra det bästa av situationen utifrån det faktumet. Ta kontakt med en kurator eller liknande och försök försonas med dig själv och acceptera läget. 

Tack för alla svar! Jag tar till mig det som känns bra för mig. Har accepterat och respekterar hens beslut även om jag inte förstår det. Men såklart är det inte roligt som alla föräldrar kan förstå. 

Det är inte kul åt andra hållet heller, att vara tvungen att säga upp bekantskapen med sin egen förälder. Det är inget som beslutas lättvändigt. Så jag hoppas innerligt att "det som känns bra för dig" också är i samklang med vad som känns bäst för ditt barn. Med andra ord, gör det du tror skulle kännas bäst för ditt barn. I mitt fall skulle det vara att INTE få något.