Fann du meningen i livet när du fick barn?

De senaste åren har jag tappat lusten till mycket. Jag ser inte framemot resor på samma sätt, bryr mig inte om sociala kontakter lika mycket osv. Allt görs lite med tvång och en viss känsla av tomhet.

Jag tror inte att jag är deprimerad men jag inte raka motsatsen till det heller. Allt känns lite mjeh men inte direkt jobbigt.

Jag och min sambo planerar barn och jag känner lite hopp om att saker och ting kommer förändras då. Att man vaknar lite till liv för man ser världen med nya ögon, vill ge barnet en oförglömlig barndom osv, och på det sättet hittar lite "krut" igen. Självfallet så inser man att det absolut inte behöver vara så, och därför vänder jag mig till er för lite kloka råd. 

Jag behöver inga tips om hur jag ska "komma upp på sadeln" igen eller så, jag vet vad jag behöver göra. Vill mest höra om era erfarenheter! Va raka och ärliga :) behövs inte måla upp något some inte stämmer.