Är det inte dags att börja tala om människors ansvar gentemot varandra?

Som du är inne på så är ju Sverige ett synnerligen individualistiskt land, med många singelhushåll, familjer med två heltidsarbetande föräldrar och barn på instution (förskola), mor- och farföräldrar som gjort sitt och definitivt inte vill hjälpa till med barnbarn mer än _eventuellt_ kris, bufflighet premieras och blyghet ses ofta ned på (redan hos barn) o.s.v. Alla dessa saker bidrar ju på olika sätt till ett samhälle där en själv är viktigast i alla lägen, och lite eller inget är värt att göra avkall på för någon annans skull.