Vet ensamstående mammor att dom är lägre i rang?

Nä, men så här är det inte, jag förstår dock vilken typ du är, jag brukar jaga bort dem med bilder på mina barn när jag är ute och de inte vill låta mig prata med min väninna ifred.

Jag har till och med blivit raggad på som höggravid, av mer än en man. Och inte för sex, för relation, eftersom jag var ensamstående.

Synd att du tänker så. Jag tänker istället att de som har barn sedan tidigare är personer som har mycket erfarenhet av livet och är ansvarstagande. Ska dessa kvinnor inte ha rätt att hitta kärleken bara för att de har barn sedan innan? Du tycker det är oattraktivt, men det finns många män som inte har några problem med att träffa en kvinna som har barn sedan innan. Jag vet flera sådana exempel, där männen tagit till sig barnen som sina egna. 

Ts, du är ju inte ens med och diskuterar, snacka om att bara starta en tråd för att provocera singelmammor. Har du blivit nobbat av några singelmammor som inte vill ha dig så nu är du ute efter en liten hämnd?

Jag har inga barn och kommer heller aldrig få eftersom jag är 41 och singel. Har full förståelse för att jämnåriga män med barn inte vill ha mig.
Har barn i min närhet, men jag kan aldrig på riktigt förstå hur det är att vara förälder. Det går inte att föreställa sig om man inte själv är det.
Skulle iofs heller inte vilja ha en man med barn, det skulle då vara som särbo på hans barnlediga veckor, ja för vill ju inte ha en man med barn som inte tar ansvar för dem.
Samtidigt kan jag ju inte heller ha en relation med en man som vill ha barn av förklarliga skäl.

Så den enda som skulle passa mig vore en man utan barn som heller inte vill ha barn. Eller mannen med barn som jag kan vara särbo med.

Så är livet vettu. Alla matchar inte med alla. Men fattar inte vad du menar med "lägre rang". Vadå? Har vi en nationell rangskala likt riktigt hemska diktaturer? Hade inte en aning om det. Eller menar du i dejtingvärlden? Surprise, folk söker olika och står ut med mycket de inte hade planerat för för kärlekens skull. Tom en massa barn. Eller någon utan barn, fast "kravlistan" säger att hon egentligen borde ha barn.

Varför i hela himmelens namn skulle man ha på sin "kravlista" att det ska följa med en massa ungar på köpet?
Det kan man väl inte rimligtvis önska!

När man når 40-50 och inte har barn eller ens längre förhållanden i bagaget så är man inte alltid så attraktiv för de som har det. Alla har vi våra "kravlistor" och referenser. Jag träffar hellre en man med barn än utan, då har vi samma referenser och mer gemensamt.

Varför vill man ligga med någon som man generellt finner oattraktiv? 

Några människor tycks tro att livet står helt stilla till 40-50 om man inte har fått barn eller har haft vissa andra livserfarenheter. Det är för mig trist att umgås med de människor som har en sådan syn. Utifrån upplever jag det som en instängdhet i det egna livets grundförutsättningar.
När man står mitt i en flod av olika typer av livserfarenheter, vilket är lätt hänt om man inte är så upptagen som man kan bli om man varannan vecka sköter om barn och varannan vecka sköter om dejting, så tvingas man till sist inse att önskar man något umgänge alls så får det ske på de andras villkor. Men det är klart att jag kan önska att mina kontakter intresserade sig för mitt liv tillbaka, så att det kunde vara mer ömsesidigt.
Det har visat sig vara svårt att få till.
I åldern mellan 40-50 har människor extremt olika liv jämfört med vad de hade i yngre år. Det är nog inte så dumt att hålla sig till sina likar. Men i mitt fall finns inga likar. Jag håller till godo med det jag har gemensamt med varje enskild kontakt.
Under senare år har jag valt bort de som har barn om de tydligt visar att de tror att jag inte vet någonting om livet med barn. Det är helt enkelt arrogant av dem att tro det eftersom jag levt nära både kärnfamiljsmammor och singelmammor, och vadat i deras klagan över hur svårt det är för dem att ha barnen jämfört med vad de tror att det är för mig att inte ha barnen. Kontakten med barnen däremot har jag uppskattat. Barn är ofta öppna jämfört med sina föräldrar. 

Haha det första som slår mig är att TS måste ha blivit dumpad av en singelmorsa och nu vill ta hämnd. Det är precis så här alla killar beter sig när de inte får den kvinna de vill ha. Det påminner mig starkt om när jag var på krogen som 25-åring och en kille raggade på mig i timmar. När jag till slut sa ett ordentligt NEJ blev han sur och sa att han ändå tyckte att det var skitfult och äckligt med tjejer som har tatueringar:D

Haha! Antagligen precis så, eftersom ts inte är med i tråden, som säkert skrevs i affekt. 

Nåja,nu är jag 50+ och har vuxna barn, samt en jädrans massa år i mitt fd äktenskap.

Jag träffar helst en man utan barn oavsett. 
Får man, som jag, barn relativt ung så har man ju vuxna barn i den åldern du refererar till. Inte fasen vill man ha en karl med småknattar då inte.

Det finns ju även folk i min ålder som har hemmaboende barn, såna som startat sent. 
No way att de kommer in för min tröskel.

Vuxna barn funkar om de är utflugna och vuxna "på riktigt". Men räkna inte med mig som någon "styvfarmor" bara.
Jag räknar inte med att en ev partner som leka låtsarmorfar åt mina barnbarn heller.

Mina barnbarn är inte mitt ansvar nämligen.