Att säga saker i ett tjafs är oftast att säga det i affekt. Man menar det ofta inte fullt ut även fast det ligger en sanning i det. Att han inte kommer i dig är ju hans sätt att visa att han inte vill ha barn. Att komma i dig är ju när han låter lillhjärnan ta beslut. Att han inte vill ha barn är tydligt. Att han lämnar dig om du är gravid är däremot inte klart. Prata med honom.
Som du säger, vårt förhållande är inte stabilt, jag inser det när jag läser det du skrev. Vi har pratat om ett barn till många gånger, mest har svaret varit att han inte riktigt är där, att han tycker det är bra som det är och att han inte anser att ett barn till tillför nåt, vi är kompletta som vi är.
Det är han naturligtvis fri att tycka, men jag som verkligen vill känner att jag förlorar mer än han vinner på att vi avstår. Till slut sa jag att "jag slutar med p-pillren nu, nu är det upp till dig att det inte blir nåt", så jag har inte lurat honom. Hade jag slutat utan att säga nåt hade jag absolut lurat honom, men så var det inte.
Jag tror att han helt enkelt bara är bekväm, hans behov är uppfyllda och han tycker att det blir jobbigt med ett litet barn till, det hindrar oss att göra en massa saker och man måste ta hänsyn till små barn. I verkligheten är det hans barn som utgör problemen och som hindrar oss att göra saker vi vill, men det orkar och vill han inte ta in. Han är tyvärr rätt likgiltig inför vad jag vill, men tycker att det är givet att jag ställer upp på alla de problem och förändringar som skett på hans planhalva med hans barn. Det är jag som får stå tillbaka för hans tidigare misslyckanden på den fronten.
Det känns som att han inte är den jag trott att han är, jag har duckat för den tanken och känslan innan men det börjar sjunka in