Min man vill inte ha barnet :-(

Tusen tack för kloka svar hörni...

Ja, som jag se det så finns det tre alternativ just nu:
1. Jag gör abort men bryter upp. Finns inte en chans att jag fortsätter vår relation om han tvingar mig att ge upp drömmen om ett syskon till vårt barn, om jag ändå får leva med all skit hans ex och deras gemensamma barn står för som kraftigt påverkar mitt liv, min vardag och vår relation varje dag men som jag inte kan lösa. Jag kan stå ut med det för vår kärleks skull men då behöver ju även mina behov och drömmar få utrymme som väger upp det negativa.

2. Jag behåller lilla pyret och bryter upp och står ensam med de två små, och mina barn sen innan på halvtid. De har en väldigt bra pappa som de bor hos halva tiden, så där finns inga orosmoment, så otroligt tacksam för det. 

3. Jag behåller lilla pyret och min man får omfamna det faktum att vi har två gemensamma barn. Han får en tidsram på ett par månader att ställa om och visa och leva upp till att han vill det. Jag kommer inte att nöja mig med några halvmesyrer, då får han fortsätta ensam med sitt gamla bagage och ytterligare en uppbruten familj. Jag hoppas att han tar sig samman och inser vad han förlorar jämfört med att öppna sig för ett barn till, som han delar med sin livskamrat och  lever med och redan har ett barn med.

Jag vill förtydliga att vi har plats för de barn vi redan har, både sen innan och gemensamma. Ekonomiskt, utrymmesmässigt och socialt finns tid, ork och resurser för allas behov. Problemet är hans barns dysfunktionella mamma som gör precis allt för att sabba för sina egna barn och därigenom för oss. De barnen har ett antisocialt beteende som gör det väldigt krävande att hålla ihop familjen. Mina barn fungerar väldigt bra, så där finns inga orosmoment. Smakar jag på tanken att leva ensam så känner jag onekligen att lättnad över att slippa hans bagage med alla konflikter och problem det innebär.

Jag samlar mod och kraft för den stora diskussionen