Du "har hört" att hon inte vill träffa dig? Av pappan då? Mycket märkligt tycker jag att du inte försöker mer. Som någon skrev, gå till skolan. Du är föräldern, hon är barnet, gör något. Det är din förbannade plikt. Du väljer att skilja dig (det är fine) och sedan försöker du inte återuppbygga kontakten. Hur tror du att du hon känner? Förmodligen att du brutit med henne också.
Tro mig jag har verkligen försökt få en kontakt med henne på alla möjliga sätt.
Haft kontakt med skola, har drivit en rättsprocess. Då soc blev inblandad. Och allt hon sagt där är att hon inte vill träffa mig. Pappans ord också.
Jag vart blockerad på hennes och pappans mobil vilket jag pratat med pappan om. Då han sagt att det måste blivit något fel när han gjorde blockeringen.
Jag har skrivit brev. Gett presenter vid födelsedag och jul.
Sonen har han behandlat på ett dåligt sätt. Inte funnits för han. Inte varit med på student osv.
Försökt få han att flytta.
Jag kan bara anta att det är för att han har en kontakt med mig.
Jag vet att dottern försökt skaffat hjälp själv via bup.
Hon är 13 år.
Ja sonen bor där. Vi har pratat om det. Men är jobbigt för han med, det märks.
Så försöker hålla det neutralt.
Vi har haft en utredning via soc.
Tyvärr går det inte ha en normal kommunikation med honom. Han kanske tycker samma om mig. Det blir att man får aldrig svar på några frågor. Utan allt ska pratas runt om, eller sånt som inte ens berör barnen.
Och såklart i rätten där skötte han sig examplariskt. Skräll..
Nej jag vet. Men hon har en pappa som ser till att det inte händer.
Ingen här vet vad jag hade för relation. Ni utgår från det lätta.
Man har inte gjort vissa val för att inte ställa till en scen.
Fattar inte varför du sitter och tramsar om bank-id. Det är en droppe i havet jämfört det riktiga problemet här, som du inte verkar vilja ta i. Om du är på riktigt är det här det sjukaste jag läst på FL och det vill inte säga lite. Stackars lilla tjej alltså.
Du har så lite av hel hets bilden.
När skola, soc, rätten t.o.m. polis har varit inblandad i allt det här. Så anser jag att jag försökt.
När släkt inte vill pusha henne. Är det också svårt. Då alla är rädd att hon försvinner från dom med.
Jag har såklart på andra vis skickat sms och ringt henne. Har skickat brev som jag lämnat via sonen.
Du verkar tro att alla samarbetar och livet flyter på. Men i vissa fall fungerar det inte.
Jag har gått trauma bearbetning pga det här. Där acceptans spelar stor roll. Men det går inte en vecka då jag försöker få kontakt.
Acceptans till situationen.
Jag vet såklart att jag gjort många fel i det här, lika som andra.
Jag har inte på något sätt svikit mitt barn. Det är isf att jag valde skilsmässa framför att leva i psykisk och kontrollerande misshandel.
Sen att vissa människor i hennes närhet valt att manipulera henne.
I och med att jag sagt ifrån har även jag sagt ifrån har även jag fått polisanmälan på mig.
Jag är yngre, pappan äldre har ett väl betalt jobb.