Saknar min dotter..

Jag vet dock inte vad det har med saken att göra..

Tänker lite smått att man avslutar inte kontakt med sin mamma utan anledning, men du kan väl försöka kontakta hon och se om hon är öppen för det? Eller tar det genom pappan och fråga om han kan hjälpa. 

Låter inte roligt att höra... Men jag förstår inte allt... Någon orsak måste det ju vara. Sen om den är bra eller dålig är en annan sak... Ingen orsak verkar konstig.

Hade ni bra kontakt med varandra när ni separerade? (dvs mor/dotter)

Varför bor dottern hos pappan? Dömde Tingsrätten att pappan skulle få ensam vårdnad om flickan? Varför i så fall?

Nej precis någon anledning finns det. Jag och pappan har väldiga brister i kommunikation. Mycket kan ligga i att skilsmässan var mitt beslut.
Det finns ett dombeslut där pappan kontakta mig och berätta hur dottern mår, skolgång osv. Men det händer aldrig.

Vi hade en jätte bra relation. 

Nej det finns ingen dom på att hon ska bo hos pappan. Vi har gemensam vårdnad. 

Jag kan inte komma i kontakt med min dotter. 

Jag har även haft kontakt med skola där pappan skrivit att han har egen vårdnad. Vilket inte är fallet. Så jag har missat info från skolan. Dom ber om ursäkt. För att sådant ska inte hända.

 

Det var därför jag trodde att han fått vårdnaden. Har ni gemensam vårdnad ska du ju skriva på alla papper också. Men då lyckades han runda den saken bara.

Det är inget konstigt med dig i övrigt... Ingen sprit, droger, psykiska problem? Du är en vanlig kvinna med barn som lever och sköter dig i största allmänhet?

Vad hindrar dig från att vänta på henne utanför skolan?

Vad som hindrar mig är att hon sagt att hon inte vill träffa mig och jag respekterar det.
Men det är dock det enda jag fått hört. Hon vill inte träffa mig. 
Lägenhet, jobb. Sen har jag inte mått bra pga detta. 

Du "har hört" att hon inte vill träffa dig? Av pappan då? Mycket märkligt tycker jag att du inte försöker mer. Som någon skrev, gå till skolan. Du är föräldern, hon är barnet, gör något. Det är din förbannade plikt. Du väljer att skilja dig (det är fine) och sedan försöker du inte återuppbygga kontakten. Hur tror du att du hon känner? Förmodligen att du brutit med henne också.

Nä, det är ju begripligt att det inte är bra för ditt mående. Men det är inget som påverkat henne? Du mår dåligt på ett normalt sett är dit jag vill komma. Inte pendla ut och in från sjukhus och sådant.

Den där skilsmässan, lägger hon skulden för den på dig? Var det något som hände som utlöste skilsmässan?

Jag skulle inte ta den frasen hon sa för att vara evig ärligt talat...

Låter jävligt mysko alltihop.