Det är fyra år sen nu jag prata eller såg min dotter.
Hon är inte placerad eller något sådant. Min son, hennes bror pratar jag med dagligen och vi träffas.
Allt blev förstört efter en skillsmässa. Har även vart uppe i tingsrätten. Pappan tog inte med henne ens på samtal hos socialtjänsten som tingsrätten frågat efter. Har aldrig fått veta varför hon inte vill träffa eller prata med mig.
Sån enorm sorg och saknad.
vad gör man..?
Jag brukar inte hänga med min bror.
Får se när jag kommer tillbaka
Tänker lite smått att man avslutar inte kontakt med sin mamma utan anledning, men du kan väl försöka kontakta hon och se om hon är öppen för det? Eller tar det genom pappan och fråga om han kan hjälpa.
Låter inte roligt att höra... Men jag förstår inte allt... Någon orsak måste det ju vara. Sen om den är bra eller dålig är en annan sak... Ingen orsak verkar konstig.
Hade ni bra kontakt med varandra när ni separerade? (dvs mor/dotter)
Varför bor dottern hos pappan? Dömde Tingsrätten att pappan skulle få ensam vårdnad om flickan? Varför i så fall?
Vi hade en jätte bra relation.
Nej det finns ingen dom på att hon ska bo hos pappan. Vi har gemensam vårdnad.
Jag kan inte komma i kontakt med min dotter.
Jag har även haft kontakt med skola där pappan skrivit att han har egen vårdnad. Vilket inte är fallet. Så jag har missat info från skolan. Dom ber om ursäkt. För att sådant ska inte hända.
Vad som hindrar mig är att hon sagt att hon inte vill träffa mig och jag respekterar det.
Men det är dock det enda jag fått hört. Hon vill inte träffa mig.
Lägenhet, jobb. Sen har jag inte mått bra pga detta.
Tro mig jag har verkligen försökt få en kontakt med henne på alla möjliga sätt.
Haft kontakt med skola, har drivit en rättsprocess. Då soc blev inblandad. Och allt hon sagt där är att hon inte vill träffa mig. Pappans ord också.
Jag vart blockerad på hennes och pappans mobil vilket jag pratat med pappan om. Då han sagt att det måste blivit något fel när han gjorde blockeringen.
Jag har skrivit brev. Gett presenter vid födelsedag och jul.
Sonen har han behandlat på ett dåligt sätt. Inte funnits för han. Inte varit med på student osv.
Försökt få han att flytta.
Jag kan bara anta att det är för att han har en kontakt med mig.
Jag vet att dottern försökt skaffat hjälp själv via bup.
Jag förstår att detta är rörigt.
Jag vet att barn får det jobbigt när vuxna hamnar i konflikt. För allt har varit i en konflikt med pappan.
Ibörjan va hon hos mig vi pratade. Sen fasade det ut till bara prata. Då hon hade aktiviteter just då hon skulle vara hos mig.
Sen bara svara hon inte.
Sen har jag drivit det. Men förstå att man som pappa inte ens tar dottern till de möten rätten sagt.
Jag kan försöka lägga in bilder på det. Men måste ta bort namn osv.
Att hon själv sökt hjälp via en linje dom har. Att hon inte mår bra.
Jag har fått lämnat in uppgifter.
Men sen enligt pappan rann det ut i sanden då kö tiden var för lång.
Han är så att psykologer och sånt ska man hålla sig borta ifrån. För de gör bara saker värre.
Jag vet att han har och har haft ett stort inflytande på henne.
Nej. Det är nog långt ifrån hela sanningen det här.
Sanningen är svår då parter delar olika uppfattning. Så ur mitt perspektiv är det sanningen.
Svårt veta varför inte dottern vill. Då hon inte sagt det till någon.
Hon är 13 år.
Ja sonen bor där. Vi har pratat om det. Men är jobbigt för han med, det märks.
Så försöker hålla det neutralt.
Vi har haft en utredning via soc.
Tyvärr går det inte ha en normal kommunikation med honom. Han kanske tycker samma om mig. Det blir att man får aldrig svar på några frågor. Utan allt ska pratas runt om, eller sånt som inte ens berör barnen.
Och såklart i rätten där skötte han sig examplariskt. Skräll..
Finns bara mormor kvar i livet. Och hon har träffat dottern.
Man slutar aldrig aldrig att försöka. Det är din uppgift som mamma. Om hon inte pratat med dig på fyra år så betyder det sen hon var nio. Då borde du inte gett henne ett val. En nioåring kan inte välja bort att vara hos sin förälder
Nej jag vet. Men hon har en pappa som ser till att det inte händer.
Ingen här vet vad jag hade för relation. Ni utgår från det lätta.
Man har inte gjort vissa val för att inte ställa till en scen.
Det är såklart märkligt. Då jag ej vet någon annan detta har hänt för.
Men jag har varit hem till dom, jag har varit på skolan. Jag har haft möte med rektor, kurator på elevhälsan.
Men ibland händer det när föräldrar är i konflikt att barn väljer sida. Jag hade inte samma förutsättningar som pappan att behålla huset.
Ta som bara fixa BankID,Swish till sonen. Det går inte eftersom pappan inte vill samarbeta.
Du har så lite av hel hets bilden.
När skola, soc, rätten t.o.m. polis har varit inblandad i allt det här. Så anser jag att jag försökt.
När släkt inte vill pusha henne. Är det också svårt. Då alla är rädd att hon försvinner från dom med.
Jag har såklart på andra vis skickat sms och ringt henne. Har skickat brev som jag lämnat via sonen.
Du verkar tro att alla samarbetar och livet flyter på. Men i vissa fall fungerar det inte.
Jag har gått trauma bearbetning pga det här. Där acceptans spelar stor roll. Men det går inte en vecka då jag försöker få kontakt.
Acceptans till situationen.
Jag vet såklart att jag gjort många fel i det här, lika som andra.
Jag har inte på något sätt svikit mitt barn. Det är isf att jag valde skilsmässa framför att leva i psykisk och kontrollerande misshandel.
Sen att vissa människor i hennes närhet valt att manipulera henne.
I och med att jag sagt ifrån har även jag sagt ifrån har även jag fått polisanmälan på mig.
Jag är yngre, pappan äldre har ett väl betalt jobb.
Är det nån här som har lyssnat på podden älskade psykopat? Där finns flera avsnitt som belyser liknande problem, om ens absolut enda mål i livet är att hålla den andra föräldern borta från de gemensamma barnen så jo, det verkar gå. Manipulation kommer man långt med, ts har ju redan berättat att sonen får mycket skit pga deras kontakt. Ett mindre barn är lättare att manipulera dessutom. Jag tror inte ts blir tröstad av att ni sitter och skriver, så gör man inte mm. Hon vill ju inte detta.
Kan inte citera, men hur och varför har du fått polisanmälan?.
Han har ett stort inflytande ja.
och när jag mådde som sämst i det här fick jag även det vänt emot mig. När jag i sorg och förtvivlan gjorde allt fick jag veta att sånna som mig ska man hålla sig undan ifrån.