Äsch, en kolumnist som känner sig pressad att producera en text. Inget att ta på allvar.
De ständiga jämförelserna med 30-talet börjar bli rätt urvattnade vid det här laget. Det går inte att jämföra den stora depressionen då med dagens situation, folk hade det oerhört mycket sämre på den tiden.
Fast varför skulle folk förvandlas just till farliga nationalister? Varför inte lika gärna farliga kommunister, som skyller räntorna på de onda bankerna och kapitalismen etc, etc.?
Skälet till det är givetvis Linderborgs egna åsikter, som ligger betydligt närmare kommunismen än nationalismen. Jag misstänker starkt att det som Linderborg upplever som farligt är om (s) inte längre har makten. Hon själv däremot har en betydande makt såsom regelbunden kolumnist på en rikstäckande tidning och hon använder sig just nu av den för att skrämma upp folk.
Nåja, att en journalist på AB:s kultursida ser välden ur ett socialistiskt klasskampsperspektiv lär inte förvåna någon. Det betyder inte att det är en sanning. Jag är väl konservativ så till den milda grad att jag betalar tillbaka lån och därmed gör mig okänslig för räntehöjningar. Det skulle aldrig falla mig in att beställa hem mat via Foodora eller liknande.
När jag kom in på på arbetsmarknaden, tidiga 80-talet, fick jag jobb i Stockholmstrakten. Det låg givetvis inte i korten över huvud taget att begära en etta i innerstaden, så redan där ser man att urvalet är gjort för att ge så stor effekt som möjligt i texten. Jag hittade en lägenhet i Bålsta, det här var långt innan det fanns pendeltåg dit, och hade långt till jobbet. Jag såg inte det som något konstigt alls, man börjar någonstans och försöker få det bättre efter hand. Lägenhetsköerna var redan på den tiden 20-30-40 år beroende på hur centralt man ville bo så det var inte så mycket lättare att få en etta centralt då heller. Det har journalisten lägligt glömt.