För vem är medelklassen farlig?

Det jag tycker är värt att ta på allvar är hur Åsa Linderborg leker med den rasistiska retoriken:.

"Såna människor"
"De är farliga".

Hon gör det i syfte att utmåla "såna människor" med höga lån som riskerar arbetslöshet som politiskt sprängstoff, samtidigt som hon använder "ensamstående unga mödrar" och deras ekonomiskt utsatta situation, där de svälter sig, riskerar vräkning i vissa fall, som en ofarlig liten grupp, inte värd att ta på allvar 

Det verkar som om ni fastnar på 30-talet. Artikelns vinkel är att jämförelsen haltar, förutom att hon tänker sig att "såna människor" som riskerar att få ekonomiska problem på grund av bolån och arbetslöshet i kombination är "farliga". Känner ni som har bolån och riskerar arbetslöshet att er situation kommer att leda till att ni stöder nationalismen i högre utsträckning?
För jag antar att högernationalister är vad hon menar med "såna människor".

Vad tänker du om att du misstänks för att bli en farlig nationalist om du har högt bolån? Eller stämmer analysen in på dig? 

Jag tror i och för sig att Linderborg själv avser att vara mångtydig. Det är jag som tolkar in nationalism. Hon menar nog att vi inte kan veta idag åt vilket håll "såna människor" springer, och vill lyfta fram arbetslösa människor med bolån som potentiell samhällsfara.

Att människor är så fattiga att de inte har att äta är inte lika farligt. 

Jag märker på reaktionerna i tråden "gäsp, inget allvarligt" att Familjeliv inte reagerar på retoriken.

Så kan det nog vara. Det är väldigt svårt att få en övergripande bild av hur det egentligen ser ut, om man är intresserad. Man är ju hänvisad till sitt eget nätverk, och nätverkens nätverk.

Så det är jättesvårt att veta om medelklassen med bolån är på väg att förvandlas till monster om de inte har råd med Halloween, eller om de fortsätter som vanligt. 

Hon ville berätta att hon går på Biblioteksgatan om det är dags för ny kappa.

Jag kände att hon befinner sig väldigt långt ifrån både de fattiga ensamma mammorna OCH den som riskerar arbetslöshet i kombination med bolån.

Hon beskrev deras situation som "hänga löst", som om det vore Idol 2022 snarare än inflation, energikris, osäker Nato-ansökan som hänger oss alla, tungt och inte särskilt löst.

Som jag skrivit flera gånger tycker jag att hon låter som en vardagsrasist, bara att hon vänder sig mot ekonomiskt pressade människor istället med sina formuleringar. Det oroar mig.

Jag har inte tänkt på Lindex och ÖB-folket som en enhet sammansatt av varumärken, men de flesta kan nog ingå i en enhet av "såna människor", att peka finger åt, eller vara rädd för.

Vi vet inte om hon försöker vara relevant, men det är hon nog inte i denna text, eftersom det inte kommer reaktioner på att medelklassen skulle vara farlig. 

Möjligen känns anklagelsen alltför främmande, som något att gäspa åt. Möjligen har man bekvämlighetssjukan som gör att man inte behöver reagera om det inte rör en själv, utan enbart andra, "såna människor" som det går illa för. 

Jag är med dig Mentat, men jag gissar att det kokar i journalistens bekantskapskrets och att det är därifrån tanken kommer. 
Intressant att höra om hur du gjort i livet. Du låter förnuftig. Tack för svar! 

Bristen på skildringar av superrika i kulturen, är det något ni andra i medelklassen saknar lika hett som Jonas Thente? Jag är märkligt ointresserad av deras liv eftersom det inte har med mitt att göra. Det finns inget att lära av dem som jag kan ha nytta av, men jag tycker om att tänka på hur Truman Capote hävdade att de har tråkigt. Så tråkigt kan de inte ha haft, för varför skulle han då ha fortsatt svansa efter i och runt dem i ett oupphörligt clowneri?

Truman Capote g.co/kgs/4vn141

Jag tror inte heller att det är så vanligt som "ännu en kultursidesjournalist" vill framställa det, för då hade fler engagerats av och provocerats av de här texterna. Jag tycker att det finns ett korn av sanning utifrån hur människor har skrivit till mig i min tråd om fattiga, men samtidigt undrar jag inte om det har mer med mitt sätt att uttrycka mig på än om andras verkliga syn på fattiga och utsatta. 

Jag tror att de flesta känner med dem som har det svårt på olika sätt. Jag känner med dem som kämpar för att få ihop ekonomin just nu, även om jag är kritisk till de människor som vägrar förändringar och att rätta mun efter matsäcken utan istället gnäller bort sina egna möjligheter. 

Vad menar du med ett borgerligt perspektiv och att hitta hönständer?

Föresten var det ju en i min fattigtråd som ville spotta på "rumäner" och då harklade jag mig och spottade tillbaka. Så vi är nog alla möjliga som har svårt att låta bli att spotta i trängda lägen,men dessa affekterade kulturloskor blir lätt ovidkommande för den breda medelklass som bär upp Sverige med sina skattepengar, givetvis.

Att de betalar skatt betyder dock inte att de - heller - har rätt att spotta på den som inte betalar skatt. 

Hej och välkommen till tråden! 🙂 Det var intressanta tankar. Jag får se om jag kommer på något att tillägga. 

Jag förstod det när jag läste ditt inlägg igen, men då hade jag redan ställt frågan. Det finns borgerliga kulturskribenter lite här och var, men de brukar inte anklaga den medelklass som de själva tillhör lika ofta.

Vad tyckte du om Tukts inlägg? Jag tyckte att det var bra, men har inte hunnit skriva något svar ännu.

Ja. Är det samma människor som identifierar sig med de superrika i White Lotus? 

Medelklassens moral är stor när det gäller de egna, är mitt intryck. Det är bara fattiga som ska pendla kollektivt och campa på semestern istället för att flyga till solen. Alldeles ortsett från det tycker jag att du och partnern verkar ge varandra sunt svängrum. Leva och låta leva ska gälla alla.