Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

1) Jag var inte fattig som barn. Om man vill läsa - ytterst lite - om hur min barndom var står det om detta högre upp i tråden.

2) Jag vill inte hänga ut mina föräldrars situation genom livet. Det jag kan säga är att förmågan att slita och släpa allt man och orkar har gått i arv och denna förmåga har fått olika positiva och mycket negativa konsekvenser.

3)Det är inte fattigdomen som går i arv, säger du.

Om det vore sant skulle ingen bo i andra hand och inneboende eftersom alla skulle ha råd med eget boende när de kunde flytta hemifrån.
Sedan kan jag säga att jag i och för sig stött på människor genom mina dagar som hellre betalar 15.000 i månaden i andra hand för en liten lägenhet i Stockholms innerstad där man kan bo 6 månader innan flytten går till nästa dyra innerstadskontrakt.
Tidningar publicerar ibland reportage om den sortens ungdomar och jag har träffat ett par stycken. Brukade rekommendera bostadskön i kranskommun innan jag insåg att den höga hyran och den korta boendetiden var ett pris de var beredda att betala för att inte bo i förort längre ut än nybyggt i Liljeholmen innan det blir dags för familj och villa i Enskede/Hägersten.

Människor ärver olika förutsättningar och uppfattningar om vilka val som är möjliga för dem att göra. 

Så nu vill du själv definiera fattigdom när man inte har råd att kopa sig en bostadrsätt när man flyttar hemifrån?

Du har ett tålamod av guld som orkat vara kvar och svara så seriöst intresserat i den branta uppförsbacken bland svaghetsförnekarna.

Gruppen du vänder dig till "de som är fattiga på riktigt" och inte bara relativt,  finns inte här på FL eller så har de blivit totalt överkörda tidigare och slutat svara..
Oempatin som råder i högerextremismens anda är skrämmande och man kan ju föreställa sig vad som väntar.

Men "riktigt" fattiga människor finns det många av i vårt avlånga land. Som är fattiga in i djupaste märgen. Få som hamnat där har svårt att ta sig ur eftersom alla vägar till kapitalförstärkning är stängda.
Det har visat sig i utvecklingsländer via projekt som stödjer dessa grupper att det enda som fungerat är att låna ut en större summa pengar så att de kan komma ikapp och tex starta egna företag och inkomstkällor. Komma tillbaks till en livsmening och något att förvalta. Något som kan vara svårt vid fall av svår sjukdom exempelvis.

Längre tids fattigdom impregnerar. Sätter sig i gången, i utstrålningen, i den omoderna urtvättade garderoben, klädstilen, på tänderna, håret. Sånt leder till social utstötthet och att fattiga drar sig undan livet och det sociala. Skammen blir för stor att ta sig förbi.

Att hamna på gatan är idag inte svårt. Fattighusen må vara borta men civilsamhällets ständigt växande organisationer, stödverksamheter som Stadsmissionen och kyrkor är bevis nog. Det räcker ofta med en skilsmässa, längre tids sjukdom, en låg pension och ett par stora utgifter med tänderna tex vilket jag sett många fall av eftersom det är vanliga med åldern.

Jaja vem orkar bry sig...katastroferna i världen trängs om vår uppmärksamhet. Andra mående är väl det sista man orkar intressera sig för.

Jag förstår inte hur du läser. 

Du har ett tålamod av guld som orkat vara kvar och svara så seriöst intresserat i den branta uppförsbacken bland svaghetsförnekarna.

Gruppen du vänder dig till "de som är fattiga på riktigt" och inte bara relativt,  finns inte här på FL eller så har de blivit totalt överkörda tidigare och slutat svara..
Oempatin som råder i högerextremismens anda är skrämmande och man kan ju föreställa sig vad som väntar.

Men "riktigt" fattiga människor finns det många av i vårt avlånga land. Som är fattiga in i djupaste märgen. Få som hamnat där har svårt att ta sig ur eftersom alla vägar till kapitalförstärkning är stängda.
Det har visat sig i utvecklingsländer via projekt som stödjer dessa grupper att det enda som fungerat är att låna ut en större summa pengar så att de kan komma ikapp och tex starta egna företag och inkomstkällor. Komma tillbaks till en livsmening och något att förvalta. Något som kan vara svårt vid fall av svår sjukdom exempelvis.

Längre tids fattigdom impregnerar. Sätter sig i gången, i utstrålningen, i den omoderna urtvättade garderoben, klädstilen, på tänderna, håret. Sånt leder till social utstötthet och att fattiga drar sig undan livet och det sociala. Skammen blir för stor att ta sig förbi.

Att hamna på gatan är idag inte svårt. Fattighusen må vara borta men civilsamhällets ständigt växande organisationer, stödverksamheter som Stadsmissionen och kyrkor är bevis nog. Det räcker ofta med en skilsmässa, längre tids sjukdom, en låg pension och ett par stora utgifter med tänderna tex vilket jag sett många fall av eftersom det är vanliga med åldern.

Jaja vem orkar bry sig...katastroferna i världen trängs om vår uppmärksamhet. Andra mående är väl det sista man orkar intressera sig för.

Vi är 2 nu som läst det som att Om det vore sant att fattigdom inte går i arv skulle ingen bo i andra hand och inneboende eftersom alla skulle ha råd med eget boende. Eftersom det är vad du skrev.

Om man exempelvis kommer ur en familj som har försörjningsstöd i andrahandsboende ärver man inte möjligheten att starta vuxenlivet i bostadsrätt. 

Om man exempelvis kommer ur en familj som har försörjningsstöd i andrahandsboende ärver man inte möjligheten att starta vuxenlivet i bostadsrätt. 

Man ärver inte rikedom nej.
Men det är inte motsatsen till att ärva fattigdom som du påstar, för att man inte har råd att köpa boende.

Man har inte samma chans i starten om man är fattig. I en annan tråd frågar ts efter att ha tjänat 1,5 miljon på bostad som han köpt villa för, efter ett område som kan ha gått upp i pris om 5-6 år. Han ville köpa en lägenhet att tjäna pengar på om 5-6 som någon annan ska betala ockerhyra för. Man ärver att betala ockerhyran och inte att köpa den extra lägenheten.
Vad menar du med att man inte ärver rikedom? Det går ju inte ens att svara på.