Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Ja. Min plan är att promenera dagligen. Jag promenerar ofta och långt, men inte dagligen. Det är dagligen som är din melodi. Och jag tror att du har rätt! Åtminstone måndag till fredag. När jag har promenerat dagligen måndag till fredag i 12 veckor så skriver jag det här. 

Och promenaden ska vara minst 5000 steg!

Jag har såklart andra mål, men det får inte bli för detaljerat. Men eftersom du frågade så ville jag svara åtminstone någonting. Kul att du gillade artikeln. 

Hur ska jag fira mentalt? Rundan var lite kortare än 5000 steg, så det blir 3500 steg eller 7000 per dag (2 rundor) 

Jag har bra disciplin i grunden, alltid haft det. Utan den skulle jag inte ha kommit igen så många gånger. Problemet nu är tröttheten. 

Jag gjorde det jag skulle göra idag men under för kort tid och så har jag gjort en plan för helgen som jag måste följa för att hinna med det som har en deadline nästa vecka. Hoppas det går. 

Det bara kändes som att jag måste ge lite kontext till min tillvaro och var det spårat ur, så att säga.

Men många fattiga och trötta, om de läser tråden, kanske känner igen sig i att veta vad man ska göra för att uppnå sina mål utan att klara av det.

Jag ska tänka så, att en missad dag är ett skäl att fortsätta. Ibland tänker jag istället att det är fel på mig som inte lyckats bättre. 

Jag är inte invandrare, liksom många andra som varit fattiga inte är invandrare. Det finns dessutom många som invandrat vilka lyckats i det svenska samhället. Så jag håller inte med, och har önskat bort kopplingen mellan invandring och fattigdom i denna tråd just för att den inte skulle tas över av den frågan. Finns väldigt mycket andra trådar skrivna om kopplingen.
Jag är intresserad av andra aspekter. 

B la och Loth:

Jag håller med er bägge.

B la, du är bra på att sammanfatta sådant som står i artiklar jag samlat på. Hoppas att människor läser och tar till sig av det du skrivit. 

Loth, du har rätt i att man inte får ge upp om folk och inte ska förstärka hopplöshet. 

Då jag på grund av vad jag varit med om kastas runt i hoppåförtvivlancentrifugen så vet jag inte vilket ben jag ska stå på. Då kan jag känna tacksamhet över att de ännu bär om jag vill och orkar promenera. 

7 januari. Slant med fingret, som man gör. 

Ok, så kan det vara. En teknisk förklaring. Bra också med tips för hur man kan sluta följa. 🙂