Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Det stämmer att Wistrand berättade att förutom svenska långvariga försörjningsstödstagare, 160.000 personer så kommer papperslösa och EU-migranter till Stadsmissionen för mat.

Wistrand nämnde också den tidigare kända siffran 700.000 i ekonomisk utsatthet. 

Om man vill fokusera på etnicitet kan man förstås göra det. Jag har i tråden tidigare tagit ställning för att INTE göra det, då jag varit med om att ifrågasättas i min tidigare fattigdom och jämföras med människor i en ännu mer social tutsatt situation, som flyktingar.

Nu vill du också dra samtalet åt ett håll när vi inte längre pratar om de som är i ekonomisk utsatthet utan de som riskerar minskad förmögenhet och eventuellt byte av boendeform. 

Jag är intresserad av ett samtal om fattigdomens villkor oavsett etnicitet och social situation. 

Vad det innebär att inte ha en buffert och vilka livssituationer det tvingar fram.

Jonas Wistrand nämnde något luddigt i frågan att han vill ha ett samtal om fattigdom och att fattigdom betyder olika saker, men för honom var det mat, hyra och enkla sociala aktiviteter som definierade fattigdom. 

Jag vill också tillägga att den som behöver sälja sin bostad på exekutiv auktion och har förbrukat sin buffert efter exempelvis indragen sjukpenning/sjukersättning då personen bedömts behöva söka arbete på hela arbetsmarknaden utan att ha kompetens eller a-kassa, naturligtvis är nära fattigdom.

Det är en situation som är osynlig då det i det sociala nätverket ofta finns personer, familj, föräldrar, syskon, som går in och betalar. Dessa syns inte i den, helt riktigt, etnifierande statistiken. 

Jag håller med om att det inte finns en gemensam upplevelse i allt. Det gemensamma är att pengarna inte räcker.

Jag har respekt för om man vill prata om orsaker till fattigdom och hur man kan ta sig därifrån.

Jag är helt emot att tycka synd om, det var ju själva orsaken till det bemötande jag fick som ekonomiskt utsatt, att det var mer synd om andra. 

Jag tror till exempel att tanken om att försörjningsstöd kommer med motprestation är en bra tanke i grunden. Faran med detta är förvaring med vinstuttag för företag som säljer kontakter 6 mån i taget. 

Vad jag inte vill är att göra skillnad på mig själv när jag betalade skatt och mig själv när jag inte betalade skatt. I så fall förändras mitt värde beroende på om vi talar om mig som skattebetalare eller före detta skattebetalare. 

Just nu är min ekonomiska situation och mina ambitioner så pass ovanliga att det blir ointressant att tala om i relation till strukturell fattigdom. Det är också därför jag skulle önska att fler skulle bidra med sina erfarenheter. 

Jag lånar din formulering till sidfot, Högerliberal 

Precis. Det är svårare att både hitta och ta chanser om du är bunden av statens regelverk till exempel. Helt riktigt. Kontrollen påverkar mycket. 

Bra och vettiga lösningar med arbete och höjd pension där. 

Absolut!

Om du läser tidningen och forumi den här så ser du att skattebetalare framställs som bättre och finare människor. De anses förtjäna större sympatier än icke-skattebetalare. Därför lyfte jag fram min erfarenhet av bägge roller.

Men absolut, vad gör vi åt fattigdomen, det är det viktiga. Så få som möjligt ska behöva leva som till exempel jag och flera andra i tråden har behövt göra. 

www.familjeliv.se/forum/thread/82050752-varfor-valjer-man-ett-sant-liv

Exempel på tråd från någon som behöver lära sig mer om fattigdomens komplexitet 

Okej. I Stockholm finns det lunch för 50 kronor i Katarina kyrka, det kanske vore något. Men nu var inte det frågan, utan om du skulle våga ta någon i skänkeskylen när de betalande kunderna såg på.