Styra tonåring

Jag tycker inte du bör tvinga henne. Om det är hennes dröm och du tvingar henne att pausa eller sluta så kommer hon antagligen att bära det med sig under resten av livet (baserat på hur jag själv burit med mig vissa "vägval" jag gjort i mitt idrottande som ung). 

Men, det betyder ju inte att du bara ska titta på och låta det gå som det går. Nu vet jag ju inte vilken sport det är, men i de flesta idrotter så brukar det ju finnas mellanting mellan att satsa järnet och pausa helt. 

Går det att byta förening och komma till en ny miljö? Sådant kan betyda jättemycket. Framförallt om man byter till en förening som håller en lite lägre nivå en den man är i. Då kan man pausa men ändå hänga med i sporten och få tid att känna efter hur man vill göra i framtiden. 

Jag kan tillägga att mitt ena barn också satsar mycket och inför den här säsongen bytte till ett sk akademilag men där hen inte riktigt blir sedd av tränaren och inte mått så bra i det nya laget. Då pratar jag dels jättemycket om att inte lägga så mycket värdering i prestation och vad andra tycker utan att hitta tillbaka till sig själv och den spelglädje som fanns innan bytet. Och nu när säsongen tar slut fundera igenom om hen vill fortsätta i det här laget, söka sig till något annat lite sämre lag där hen kan få komma tillbaka till att få känna sig "bäst på planen" igen eller ge det en ny chans med en annan tränare i ett annat akademilag. 

Inget av alternativen med att spela i ett annat lag innebär ju att man slutar och ger upp allt, det är ju faktiskt en idrott som hen älskar och som ger en mycket glädje. Men det är ju viktigt att då befinna sig där man känner att man faktiskt mår bra av det. 

Om det är så att hen fortsätter med att satsa (i nuvarande klubb eller en annan) så är jag övertygad om att den här perioden ändå är något som kommer bygga inför framtiden med att få vetskapen om att man ibland presterar sämre eller blir orättvist behandlad av tränaren men att man faktiskt kan komma tillbaka. Då när nästa period kommer (för de kommer, det är så det funkar i idrotten) så har man redan tagit sig igenom det en gång och har det i ryggen när det känns tungt. 

Jag förstår precis och det är samma upplevelse som jag haft med mitt barn också. Precis det du skriver med att man kan se på hela kroppsspråket när hen kommer ut på planen att det är inte den spelare som jag såg förra året. Det jag sagt hela tiden då är att när det väl lossnar så kommer hen dels att få med sig det nya hen faktiskt lärt sig i den nya bättre klubben och kan då kombinera det med det hen faktiskt redan var bra på men inte lyckats få fram det här året (pga att självförtroendet inte funnits där när tränarens förtroende sviktar jämfört med tidigare år när tränaren byggde allt på henne). 

Uppmuntra din dotter att byta klubb om det inte känns bra. Precis som du säger så ska idrottandet ge glädje och inte ångest. Och prata också med henne om att även i landslagen så är det ju jättebra spelare som inte får vara med så om man verkligen vill satsa så är det något som ständigt är med en (höll på att skriva om man inte är typ Zlatan, men även han har ju fått sitta på bänken, men det kan ju vara ett exempel på att det drabbar alla). Och långsiktigt så kanske hon kommer fram till att hon kanske hellre är säker på sin plats i ett sämre lag än kämpar för att ens få komma med i ett bättre. Och att känslan kring det kan ändras genom åren och det är inte fel att söka sig till det ställe som för stunden känns mest rätt utifrån ens ambitioner och spelglädje.

Stötta henne bara så gott du kan. 

På lång sikt så kommer det här vara en period som är utvecklande för henne. Antingen i att hon bestämmer sig för att fortsätta satsa och att det här är det hon verkligen vill, då kan hon när nästa svacka kommer veta att det är naturligt och hon kommer komma ur det (för det kommer hon). Eller om hon bestämmer sig för att det inte är värt det utan hon vill fortsätta på en lägre nivå, då har hon med sig att hon faktiskt har testat men att det mer förtog spelglädjen och att det är den hon vill satsa på, inte på att nödvändigtvis bli bäst. 

Hur har det gått ts? Blir det lagbyte eller har hon börjat slappna av och "funka" i det nya laget?

Vad skönt att höra. Mitt barn har som sagt gått igenom precis samma resa så vet precis är.