Fröken Allvar, du undrar om det är "värt det". Du har annat att göra som är mycket viktigare för att vardagen ska fungera, du blir helt uppslukad, din kärlek tycker inte att det är roligt. För mig låter det som att det verkligen inte är värt det.

För mig är det precis tvärtom. Läser ibland och skriver ännu mer sällan. Tycker sällan att det är något nytt eller spännande och har aldrig blivit uppslukad.  Kan vara borta från FL i några månader och när jag kommer tillbaka är det samma användare som ältar samma saker. Förstår inte riktigt vad det är som uppslukar dig så? 

För mig är det precis tvärtom. Läser ibland och skriver ännu mer sällan. Tycker sällan att det är något nytt eller spännande och har aldrig blivit uppslukad.  Kan vara borta från FL i några månader och när jag kommer tillbaka är det samma användare som ältar samma saker. Förstår inte riktigt vad det är som uppslukar dig så?

Jag tror att det var precis det som uppslukade mig. Den energi som läggs ner och alla känslorna. Jag har ännu inte sett samma inlägg om och om igen, däremot har jag sett många gånger att folk skriver så, fick du inte bra svar tidigare. 

Jag behövde verklighetsflykten, och sen fastnade jag. Idag har det varit bättre men i takt med att jag blivit klar med dagens jobb drogs jag tillbaka in hit. 

Tack för din input EvelinaEvelina 

Tre månader senare är jag beredd att hålla med om mycket av det ni skrev då. Det här är en kommentar som skrivs mest som ett note to self. Jag begär inte att ni andra ska engagera er i mitt fall som Familjelivsanvändare. Jag själv vill bara göra kvartalsavslut. Det finns några olika ämnen som återkommer, samt reboots på trådar som gick bra, dvs någon annan använder en annans trådstart för sina egna trollsyften. Sedan finns några riktigt ensamma som startar samma tråd om och om igen. Jag känner med dem, människor är ofta så gruvligt elaka i de trådarna.

Fyra månader senare. Människor går in och läser i trådarna jag skapade flera månader efter att det senast skrevs någonting. De säger inget, bara lämnar spår av en visning. Under den korta tiden jag har varit här så har det ännu hårdare i de trådar jag deltagit i. Anmäler många inlägg i andras trådar som är väldigt elaka. Ibland försvinner de, ibland inte. Trolla tillbaka får man inte göra, hur mycket trolltråd det än är. 
Ord som används om andra är ofta patetisk, misslyckad, ful, tant, incel, och de ord som används för att beskriva andras partners som de skriver om när de har problem är ofta kraftuttryck. Lämna, jag skulle aldrig göra så, jag skulle göra slut direkt. Självsäkra utsagor som kastas på människor som är i svåra relationer. Hur mår människor just nu? Jag tror inte att vi mår så bra. Inflationen och världsläget tär på oss. 

Trots att jag blev upplyst om det så trodde jag inte att det var sant att det kunde finnas människor som lade ner så mycket tid och kraft på att göra olika konton. Men när jag kom på detta med rollspel trillade polletten ner. 

En människa som ägnat sig åt rollspel och lajv men blir avskuren från dessa sammanhang av något skäl och fastnar i hemmet kan såklart börja använda sina kunskaper för att skapa olika konton på forum. Nu förstår jag varför detta verkat vara så grunda och enkelspåriga människor: de är helt enkelt illa konstruerade karaktärer att spela rollspel med.

Det finns säkert verkliga människor här också. Jag vet inte längre om jag är en av dem? Om man kommunicerar dagligen i ett år med folk som inte finns så blir man...luft? Ett spöke? 👻

Jag har lyssnat på ett podd, Sweet Bobby om ett riktigt allvarligt bedrägeri, och jag önskar att den som ägnar sig åt det verkligen tänker efter vad den sysslar med. Själv har jag ju hela tiden haft en sambo och mina (för få) vänner som förankrar mig i verkligheten, men om man inte har dessa saker så skulle man kunna råka riktigt illa ut på ett forum. Nu är det mest ännu en dålig erfarenhet av andra människor. Trist. 

Känner faktiskt av en viss bitter eftersmak idag. Lite sorg nästan? Jag vet att flera sagt till mig att Familjeliv bara är underhållning för dem, men jag ville väl att det skulle vara något mer.

Sedan trodde jag att det blev bättre när mannen i kärlekshistorien stängde av sitt dåvarande konto. Men det blev nog inte bättre, det fortsatte bara på ett annat sätt.

En kvinna som blivit sviken är beredd att gå mycket långt, även mot okända på nätet, för att försöka utkräva en hämnd för något hon känt sig utsatt för. Det har utspelat sig ett grekiskt drama här under året. 

Hej, jag måste svara. 

Först undrar man ju över vilka du känner. Jag har aldrig träffat någon som undrar så specifikt, över "vad som kännetecknar en patetisk människa" . 

Sedan undrar jag över hur det är fatt med dig, som behöver en tråd att hålla i handen, när människor hela tiden frågar dig "vad en patetisk människa är" . 

Sedan berättar du inte om vad du ser som tydligt och exemplifierar "en patetisk människa" i den här tråden, så det kan jag inte heller riktigt bemöta.

Slutligen så är det en rätt sorglig historia, det är det verkligen, berättelsen om min tid här. Men också intressant på ett sätt. De konton som jag skrev om inledningsvis i den här tråden vet jag mycket mer om nu än då. Nu är det bara jag som skriver i den, för att jag någonstans vill dokumentera händelseförloppet, från att det inledningsvis var roligt och nytt (Jag hade ingen aning om omfattningen inlägg  av mannen med de heta dryckernas till exempel), till att jag blev väldigt illa åtgången av människor/en människa med många konton, inklusive att jag alltså råkade bli ett föremål för furiös kvinnlig svartsjuka utan att ha träffat någon av dem passionen det gäller.

Jag trodde att det lugnade sig, men det tog bara en annan väg. Kvinnan är troligen väldigt sjuk. Jag kan inte utesluta att du är kvinnan. Hon har haft så många olika konton.

Samtidigt försöker jag diskutera i olika trådar och ge råd. Men det känns ju mindre och mindre meningsfullt ju fler trollkonton man upptäcker, och de som är verkliga människor tänker säkert precis som du, att jag är en patetisk människa, inte värd något. 

Jag är värd mycket för människor jag har i mitt liv, så jag tar just det med ro, men detta med mannen och kvinnan är det som tagit mig hårdast. 

Jag förstår faktiskt varför du tänker att jag är psykotisk. Det är ju så, att man inte får berätta vem som har gjort vad här, så därför kan jag inte förklara mer ingående. Jag tänker också att för de av er som på ett hysteriskt vis följer och läser mina inlägg skulle kanske inte terapi fungera så bra, och jag vet inte så mycket om drifterna bakom sådant. Men det finns faktiskt en bra text som skrevs för att försvara Lena Andersson. Ska se om jag kan hitta den.

www.svd.se/a/mQamy4/lotta-lundberg-i-mediedreven-ska-hela-flocken-ut-for-att-sla

Föresten! Om ni är vänner till kvinnan och har läst mail och så som hon påstår att jag skrivit i grupper, var lite vaksamma. Hon är allt det ni tror att jag är, personlighetsstörd, eventuellt psykotisk, manipulativ, och hon är på Familjeliv i princip dygnet runt. Hon är duktig på och road av att skriva så hon har ett antal olika konton. Som jag skrev har hon troligen hållit på med rollspel tidigare. 

Jag tycker att FRÖKEN ALLVAR är en väldigt skicklig skribent. Mycket vackert språk - jag skulle säga att hon borde skriva mer. 

Tack. Det var fint sagt.

Jag tänker att jag ska skriva om hela den här upplevelsen, men vet inte hur jag ska kunna göra det utan att hänga ut någon. Det blir nog så att jag skriver om det för mig själv först, bearbetar det, och om det blir något av det så är det en bonus. Samtidigt känns det inte så lockande att gå igenom allt från början. Det har varit lite som en skräckfilm. Och det är nog det som framstår som psykotiskt när jag försöker beskriva det utan att hänga ut. 

Jag har ingen aning om vad den här saken gäller. Jag menade att du borde skriva mer rent generellt - noveller, krönikor, kolumner. 

Aha! Då förstår jag! 🙂 Jag håller på med en novellsamling, så det var väldigt fint och uppmuntrande att höra dessa ord. 💌