Violaviolin

Wed 14 Sep 2022 11:44

40 svar

Gråter och klamrar sig fast vid lämning

Hej! Jag skulle gärna vilja ta del av kloka tankar och erfarenheter från er som har eller har haft små barn på förskola.

Mitt barn har nyligen börjat förskola, det har väl gått snart fyra veckor ungefär. Barnet är 1,5 år. Förskolans inskolningsmetod är så kallad föräldraaktiv inskolning där föräldern är med barnet i tre hela dagar och sedan lämnar korta dagar i nån vecka eller två men finns tillgänglig ifall barnet behöver hämtas. Vi gjorde genast avsteg från detta då vi ansåg att det var en alldeles för snabb process. Istället blev det en slags tvåveckorsinskolning där vi succesivt började lämna.

Personalen har varit tillmötesgående för våra önskemål som föräldrar, men jag känner ändå att jag är tveksam till deras förhållningssätt kring inskolning och hur barnet ska bli tryggt och knyta an i förskolan. Vi har fått be om det mesta själva: att det ska vara en särskild pedagog som har hand om vårt barn, att han ska få lämnas inne där han trivs bättre istället för ute på gården osv, och inget av detta har kunnat hållas fullt ut, utan det har ändå varierat var vi lämnat honom och till vem.

Nu efter inskolning har lämningarna blivit väldigt svåra. Vi får slita barnet ur våra armar och lämna honom gråtande till pedagogerna. Jag tycker inte det känns acceptabelt - men hur ska man göra? De flesta verkar gå igenom detta? Överlag tycker jag det i samhället finns en väldigt stor acceptans för att vi gör på detta sätt mot våra barn.

Till saken hör att han även beter sig på ett mer otryggt sätt hemma. Klängig, favoriserar en förälder i taget på ett sätt vi aldrig sett förut. När vi säger hejdå till gäster blir han ledsen och orolig för han tror att det kanske är vi som ska gå. Han blir ledsen och klänger sig fast även när vi lämnar till barnvakter som tidigare inte varit något problem.

Hur kan vi göra för att få honom att känna sig tryggare i förskolan och överlag?

Violaviolin

Wed 14 Sep 2022 13:04

#3

Anonym (AB) skrev 2022-09-14 11:49:48 följande:

Alla barn är olika. Men det kan vara så att ert barn inte är moget ännu för förskolan. Har ni funderat på att skjuta upp?

Sedan era önskemål, det kan vara svårt för förskolan att tillmötesgå dom. De kan inte släppa allt för att just ert barn kommer. Låter ändå som att de gör så gott de kan. Men de har fler barn än ert att ta hänsyn till.

Hur är det när ni gått, vad säger personalen då?

Det är väl ingenting vi funderat seriöst på då det skulle innebära en del problem ekonomiskt och yrkesmässigt. Det är klart att det kan bli ett alternativ om det verkligen inte löser sig på något annat sätt, men samtidigt - när är de redo? Är de någonsin redo? Vi kan ju inte vara hemma i flera år.

Jag förstår såklart att mitt barn inte är det enda på förskolan. Samtidigt finns ett ansvar att varje barn ska vara tryggt. Jag har hört om inskolningar som sker på ett mer strukturerat och planerat sätt så tycker inte mina önskemål är särskilt långsökta eller så. Snarare kanske de behöver mer resurser, men så är det väl alltid.

Personalen verkar tycka att det fungerar bra. Men det är ju svårt att tolka barn, och särskilt om man inte känner dem i sin vanliga miljö. Och även om det är så att det är bra på plats så beter han sig fortfarande på ett otryggt sätt hemma...

Violaviolin

Wed 14 Sep 2022 13:09

#4

Anotherone skrev 2022-09-14 12:03:20 följande:

Vi hade samma med vår son och det slutade med att vi fick lägga om våra arbeten helt och ha honom hemma mer helt enkelt.
Han var inte redo.
Som tur var hade vi flexibla arbetsgivare som lät oss gå ner i tid på kort varsel (ska ju annars söka 2 mån innan enligt lag).
Han hade även oro nattetid och vaknade och var ledsen och visade tydligt att han inte ville gå till förskolan.

Men det är en fin balansgång mellan att ändå på något sätt lära barnet och visa för barnet att förskolan är en trygg plats, du behöver vara här för att mamma och pappa ska kunna arbeta. Och sen att låta hen vara hemma oregelbundet eller gå kortare dagar utan mönster så att barnet blir helt förvirrat och inte lär sig att man är där tex mån-fre och sen är det helg och då är man lediga tillsammans. Olika barn behöver olika saker där, någon kanske behöver vara hemma så att man får en längre helg och sen går det bra med vistelse tisdag-fredag? Medan någon annan behöver kontinuiteten och gå varje dag fast färre timmar.

Vi har redan gått ner i tid båda två och barnet går kortare dagar. Hade ni ert barn hemma en extra dag eller kortade ni ner dagarna? Blev lämningarna bättre efterhand? Hur länge "kämpade ni på" innan ni insåg att ni behövde göra en förändring? (förlåt för tusen frågor)

Violaviolin

Mon 19 Sep 2022 09:46

#30

LFF skrev 2022-09-14 14:45:33 följande:

När mina tvillingar skulle skolas in (1 år och 9 månader gamla) så var det en del kläng och gråt i början. Vår lösning var att de fick gå ifrån oss till något annat, i deras fall blev det att de åt frukost på förskolan och vi lämnade lagom till att frukosten började. Nyckeln var alltså att det var barnen som lämnade oss, inte vi som lämnade barnen och att hålla lämningen extremt kort.

I ert fall så verkar ju förskolepersonalen ha gjort vad de kan för att tillmötesgå era önskemål men självklart är det så att det inte alltid fungerar. Sen är den springande punkten: Hur fort släpper han det hela när ni väl gått (=hur länge är han ledsen efteråt) och hur är han när ni hämtar honom sen?

Vi hade under en tid både jobbiga lämningar (ville inte gå ifrån mamma/pappa) och jobbiga hämtningar (ville inte lämna förskolan utan vara kvar och leka längre). Hur man än gjorde så var svansen där bak i alla fall helt enkelt.

Det är en bra tanke. Jag ska undersöka om det finns någon sådan aktivitet som vi kan lämna till. Just frukost blir nog lite tidigt.

Ja de gör så gott de kan, men det verkar inte räcka iallafall. Jag önskar att de hade utrymme att anpassa mer efter varje barn. Min känsla är att de tillmötesgår oss föräldrar för att vi ska känna oss nöjda, men att de inte tycker att det är någon big deal för barnets del att bli sliten ur min famn... När man har så olika syn på just den biten blir det svårt att hitta en gemensam lösning där de kommer med förslag utifrån sin profession.

Enligt dem är han inte ledsen så länge, men jag vet inte om jag tycker att det är den viktigaste mätpunkten för hur barnet mår. Klart att ett barn lätt kan distraheras med lek - och mitt barn är inte ett barn som gråter särskilt mycket i vanliga fall. Jag vet ju hur han beter sig när han är stressad i en situation, men jag tror inte det syns särskilt tydligt för andra. Så jag utgår från hur han är vid lämning och hur han är med oss hemma. Han är glad när vi kommer och vill gå hem.

Violaviolin

Mon 19 Sep 2022 10:07

#33

Aninehallonblad skrev 2022-09-15 13:33:40 följande:

Jag är ledsen om jag på något sätt sårade dig. Jag saknar verkligen inte empati, men som barn- och ungdomspsykolog har jag tyvärr fått se alldeles för många exempel på vad en otrygg anknytning, som för tidig förskolestart kan skapa, gör med ett barn.

Självklart är alla barn individer och förskolan passar vissa barn jättebra. Men visar barnet så tydliga tecken som trådstartaren beskriver, så vill jag iallafall belysa att det finns andra sätt att se på saken.

Dagens förskolenorm är så stark att många föräldrar helt tappar tron på sin egen magkänsla. Känns det inte rätt, så är det oftast inte rätt.

Förstår givetvis att alla har olika förutsättningar och inte har ekonomisk möjlighet att vara hemma länge. Men har man det så tror iallafall jag det är bra att skjuta ett tag på förskolestarten om barnet mår dåligt av den.

Hur vet man om det är just förskolestarten som påverkar anknytningen för barnen och inte andra faktorer? Det måste vara väldigt svårt att utreda i den djungel av saker som påverkar ett barn...

Och frågan är ju om barnet någonsin kommer känna sig redo. Du nämner två års åldern, men det kan ju bli lika tufft då? Särskilt när han har dessa jobbiga lämningar i minnet? Skulle inget hellre än att hålla honom hemma just nu, men jag är bara vikarie och skulle jag gå ifrån mitt jobb har jag ingen aning om hur det blir sen. Känns som att jag bränner min plats på arbetsmarknaden. Sen är det pension.. att inte bli beroende av och leva på min man... Att vår ekonomi går runt. Vi har redan klippt så många utgifter under de 1,5 år vi varit hemma och till slut blir man ju helt ekonomiskt utmattad. Därtill ska man kunna ge sitt barn mer än bara en trött deprimerad förälder som lider brist på social och intellektuell stimulans...

Det är jättefrustrerande. Jag tror verkligen att det skulle kunna funka om han bara kände sig trygg. Om de tog anknytning på allvar. Inte behövde lämna till olika pedagoger hela tiden. Om barngrupperna var mindre och blandade åldrar. Inte massa vuxna och barn från olika avdelningar som springer omkring överallt hela tiden.

Violaviolin

Mon 19 Sep 2022 10:19

#34

Kritask skrev 2022-09-15 10:57:31 följande:

Mitt barn är en väldigt introvert och försiktig person. Jag anade att förskolestarten skulle bli ett problem och tog därför kontakt med öppna förskolan där personalen hade möjlighet att hjälpa mig med separationer under trygga förhållanden. Jag bad dom även kontakta förskolan och berätta om mitt barn innan. Det frigjorde resurser så jag fick en inskolning anpassat efter mitt barn o jag var beredd att bryta vid behov.

vi hade samma Modell på inskolning som du verkar ha och det funkade bra så länge det var rätt pedagoger på plats. Vi gjorde Så att vi Jobbade in en pedagog i taget. så fort barnet var trygg i situationen och med pedagog 1, kopplades pedagog 2 in under trygga och väldigt långsamma former osv. Nu är mitt barn snart 4 och trygg med alla pedagoger på avdelningen men reagerar märkbart när det ändras om i barngrupper.

det låter lite som att du/ni inte har fått rätt start. Om möjligt så hade jag pausat en månad, gått till öppna förskolan varje dag och besökt förskolan flera gånger på helger/kvällar och sen börjat om från ruta 1.

Det som jag tyckte underlättade var att ha bilder på personalen hemma och prata myckey om dom (ex vad tror du X gör idag? är Y busigast på förskolan? Vem springer snabbast?) och leka på förskolegården på helgerna och försöka gå förbi där hela tiden. Samt ha med gosedjur första tiden.

lycka till!

Gud vad bra, jag önskar att vi hade tänkt till lite mer innan och planerat mer innan. Men det vete fan om de hade kunnat lösa det på ett så fint sätt som ni har gjort ändå. Jag upplever att de inte ser på dessa separationer på samma sätt som vi. Kanske får vi ta smällen att byta till någon förskola som ligger längre bort från oss bara för att hitta någon som är villig att göra på ett liknande sätt som ni.

Jag upplever mitt barn som extrovert. Han har alltid varit nyfiken på andra vuxna och barn. Eller ja. Tyvärr blev det väl lite mindre så någon månad innan han skulle börja, det är väl den berömda separationsfasen som börjar vid 1,5 årsåldern. Så därför har vi kanske varit lite optimistiska och trott att det skulle gå bra.

Violaviolin

Mon 19 Sep 2022 10:21

#35

Anotherone skrev 2022-09-19 09:55:50 följande:

Det förstår inte jag heller. Där måste man nog försöka bli starkare i sig själv och följa sin magkänsla.
Sen betalar magkänsla inga räkningar, behöver man jobba så ska vi vara otroligt tacksamma för den barnomsorg vi har! Särskilt i jämförelse med andra länder där konceptet "förskola" inte existerar eller är väldigt väldigt kostsamt.
Den ekonomiska aspekten när det gäller pension är dock inte så krass som man ibland kan tro då det kompenseras för föräldraledighet både inom den allmänna pensionen samt inom många tjänstepensionsavtal.

Dock är det ju omöjligt att vara hemma med föräldrapeng i två år?

Violaviolin

Mon 19 Sep 2022 10:23

#36

Anonym (Anna) skrev 2022-09-15 20:41:12 följande:

En kompis hade det liknande med sitt barn. Det var bara för henne att inse att förskola inte fungerade för hennes barn så de bytte till dagmamma istället.

Ja det är ett alternativ vi funderar på.

Violaviolin

Mon 19 Sep 2022 10:36

#37

Anonym (B) skrev 2022-09-15 23:41:46 följande:

Och vad gäller ekonomin det är vanligt att många svenskar har väldigt höga krav på vad man bör kunna köpa / äga så även människor som skulle ha råd att stanna hemma längre väljer att jobba.
De gör såklart som de vill , men det är ett val och inte ett måste.

Det stämmer säkert, men jag tror också att många skulle stanna hemma mer/jobba kortare dagar om de kunde. Vet många som plågas av att behöva jobba heltid bara för att få livet att gå runt. Bara att bo är ju väldigt dyrt idag.

På något sätt känner jag mig lite dum. Som att jag inte tänkt till kring vad det faktiskt kan innebära att vara förälder till ett litet barn. Men det är liksom inte så många som pratar om det, utan alla bara kämpar på och får det att se ut som att det funkar?

Gråter och klamrar sig fast vid lämning

INNEHÅLL