Hantera ett bonusbarns känslor gentemot en annan förälder?

 Att barnet upplever pappan som frånvarande är ju väldigt tråkigt..o att han inte gör något med barnen och som exempel tar du upp att barnen inte kunde cykla ,simma, åka skridskor … Då har jag en motfråga där .. hur mycket han mamman gjort med barnen då? Det är väl lika mycket hennes ansvar att göra dessa saker med sina barn ?
Detta är inte ett försvar för pappan..men du kan ju inte lägga allt ansvar på att pappan ska göra dessa saker på sina veckor..vad har mamman gjort på sina veckor för att barnen ska lära sig de här som du säger grundläggande sakerna ?

Sedan kan man fråga sig varför barnet upplever pappan som frånvarande.. . Här kan mamman vara tillhjälp..hon har ju ändå varit tillsammans med pappan tillräckligt länge för att skaffa barn med honom..hon måste ju veta och kunna förklara lite för sitt barn hur pappan uttrycker sina känslor.. tänker nu på en kompis till mig..hennes pappa jobbade mycket när vi växte upp och var inte den där pappan som gillade att leka eller åka till badhuset etc...
Han var inte heller särskilt bra på att visa sina känslor , jag var van vid att båda mina föräldrar kramade mig och talade om att de älskade mig och mina syskon..men..min kompis pappa visade sina känslor på ett annat sätt.. genom att praktiskt fixa saker och ting.. Om mamman på måndagen vid middagen frågade henne varför hennes byxor var smutsiga  och hon då förklarade  för sin mamma att det var för att kedjeskyddet på hennes cykel lossade ..så på tisdagen hade hennes pappa hoppat över sin lunchrast för att åka in till stan och skaffa ett nytt kedjeskydd till hennes cykel 
Samma är det nu..är föräldrarna hemma hos henne och pappa ser att något behöver fixas så gör han det åt henne 
- att underlätta för sina barn praktiskt är hans sätt att visa dem sin kärlek..
Ditt bonusbarns pappa måste ju ha sitt sätt att visa sin kärlek… o mamman kan förklara detta..

Är det så att pappan är en sk arbetsnarkoman.. ja då kan man bara finnas där o försöka hjälpa barnet att förstå att pappa älskar det även om han tyvärr inte klarar av att vara den pappa barnet helst velat ha..

mina bonusar har accepterat att deras mamma  älskar dem, på sitt sätt och de vet att de kan ringa henne när de vill men de räknar inte med att hon ska komma på fotbollsmatcher , eller dansuppvisningar de gånger hon dyker upp blir de glada men eftersom de inte räknat med det blir de heller inte besvikna de gånger hon inte dyker upp..

Självklart ha detta varit en sorg för dem men på något sätt har de så som barn gör lärt sig se henne för den hon är o accepterat henne o älskar henne för den hon är.. är det något så vet de att de har sin pappa o mig de kan gå till 

Barnen har speciella behov… här skriver du något som påverkar mycket ..nu antar jag att det är inom npf du menar och mitt svar utgår helt från det  ..är det nu så så har du en del av svaret på varför barnet uttrycker sig så… jag har jobbat mycket med barn inom npf och vet att många gånger skiljer sig deras verklighets bild STORT från vad som är sanningen .. om du inte varit med och hört och sett exakt vad som sker när barnet är hos sin pappa så kan du inte veta om pappan är så frånvarande som barnet säger.. det kan vara så att pappan är närvarande..men inte på det sätt barnet just nu anser vara rätt …
Jag har hört och sett föräldrar som gör allt för sina barn och som man ser verkligen älskar sina barn av sina barn bli anklagade för att att de inte bryr sig för att de inte älskar dem  för att föräldern inte direkt gör det barnet vill just nu… fast det barnet vill just nu kanske inte är genomförbart eller bra för barnet 

Sedan att det ska vara pappans uppdrag att göra vissa saker.. o att hon ska göra andra saker som passar henne bättre ..  Det kan ju vara så att dessa saker inte passade pappan bra heller men han ändå gick med på att göra detta.. men.. de är skilda ..o när hon såg att han inte gjorde detta borde hon även om detta inte passade henne  steppat upp och ändå tagit tag i detta.. 

Att pappan säger att han inte är ledsen över att barnet valt att flytta enbart till er kan mycket väl vara ett sätt att inte  skuldbelägga barnet för att barnet tagit det här beslutet ..inte att han inte är ledsen över barnets beslut men att han agerar som en vuxen och vill att hans barn ska göra det som barnet mår bäst av.. många gånger har barn med speciella behov jobbigare än andra barn med växelvis boende .

Sen.. npf - diagnoser är ärftligt.. det är stor chans att båda  föräldrarna har en egen diagnos i någon grad iom att båda barnen har speciella behov.. detta kan också spela in i hur de valt att göra och på vilket sätt de är involverade och delaktiga i sina barns liv .. 
Npf- spektrat är stooort .. alltifrån precis  över gränsen till att få en diagnos - där svårigheterna bara märks i vissa specifika situationer och man många gånger kan leva ett vanligt liv till de som har grava svårigheter inom mer eller mindre alla situationer ..detta oavsett vilken eller vilka npf- diagnoser man har