Olika nivåer av sexlust, hur löser man det? Hjälp!

Hej,

Jag (26 kille) och min partner (23 Tjej) har varit tillsammans i ca 10 månader nu.

Kort om mig: Vart i 4 förhållanden varav det längsta var 4.5 år. Vart väldigt aktiv som singel. Min sexlust har alltid vart hög, vi pratar att jag gärna ligger 1-2 gånger om dagen (det är inte praktiskt att ha sex så ofta men där ligger min sexlust)

Kort om min partner: Vart i 1 färhållande och vart med ett par stycken. Hennes sexlust låg på 4-6 gånger per år. Sen vi träffades har hon sagt att sex är bättre och att hennes sexlust ligger nu på 1-2 gånger i veckan från 4-6 gånger per år.

Jag och min partner har börjat prata om våra olika sexluster då de skiljer sig ganska mycket. Det har kommit till det stadiet där jag ser detta som ett problem.

Jag började prata med min partner att jag inte känner mig älskad (även fast jag vet att hon älskar mig) Då mitt "love language" är sex och beröring medans hennes är ord och mysiga stunder. Jag försöker mysa till det ibland och hon säger nej vilket jag respekterar till 100% jag frågar inte igen. Men jag blir inte ledsen/ nedsämd på henne jag blir det åt omständigheterna. Hon vet om det. jag blir tyst och behöver tid att bara vara tyst och tänka på något annat eller göra något annat, då jag inte gillar att bli nekad. Lite som att se en stor tårta varje dag när du kommer hem från jobbet men inte får äta den. Man får bli nedstämt det är okej.

Vi har försökt att prata och sökt tid hos en sexolog nu. Jag känner mig extremt sexuellt frustrerad varje vecka.

Jag har försökt att "Ta hand om mig sjäv" men när jag testat det så sitter jag där själv.. i en stol och runkar och bara tanken av det är deprimerande. Jag kollar inte på porr längre. Jag har försökt den stategin men den slutar bara med att jag blir ännu mer ledsen.

Jag vet inte hur vi ska lösa det.

Jag vill inte göra slut då hon är den bästa jag någonsin träffat.
Hon blir ledsen när jag blir nedstämt då hon inte gillar att se mig så. Men hon ska absolut inte ligga bara för att få mig glad, jag villl att båda ska vilja. Men tanken av att välja mellan lämna henne och bli nöjd med min sexlust VS att stanna kvar i förhållandet men lida resten av mitt liv... ja de säger sig själv, vad jag än väljer så blir det bajs. Jag vill åtgärda detta men vet inte hur jag ska få hennes sexlust att stiga.

Har ni tips?

Återigen så känner jag mig älskad även dagar vi inte har sex, det är när man blir nekad efter låt oss säga den femte gången då kan jag KÄNNA mig oälskadäven fast jag vet att jag är älskad.

Känslor kan jag inte trolla bort.
Det handlar inte om VARJE gång hon säger nej.

Men ni behöver inte övertala mig om att hon ska ändra sig. Jag har förstått att det är jag som måste ändra mig.

Strategi nu.

1. Äta medicinen jag fick och testa om sexlusten minskar.
2. Inte vara tyst de gånger jag känner mig oälskad. Bara att gömma mina känslor inombords och låsa in dom och sen låtsas vara gladare än vad jag är.
3. Försöka gå iväg till ett ensamt rum och ta hand om mig själv i en mindre skala än förut. Det kanske kan hjälpa lite också.

De där med tårta, jag har inga problem att ligga 30-45min innan jobb, sen komma hem ha lite mys en snabbis under dagen. Sen på kvällen när man ska lägga sig så myser man till det och har sex någon timme innan man somnar. Kan äta tårta varje dag, lika gott för mig. På gott och ont. Men det är orealistiskt.

Okay? Men vad ska jag göra då?

Först sa alla att hon inte ska ändra sig alls och de ligger på mig. Vilket jag håller med om nu.
När jag väl hittar sätt att minska min sexlust så är de offerkoftan... Vad jag än gör så gör jag fel.

Ber jag henne ändra sig så beter jag mig som ett svin.
Ändrar jag på mig så tycker folk att jag drar på mig offerkoftan...

Klassiskt dilemma, att man vill olika ofta. Mest verkar det vara mannen som vill mer än kvinnan.

Kvinnor uppfostras att ransonera könslivet, att knipa ihop knäna, i värsta fall använda sex som ett förhandlingsargument för städning och tvätt.

Män uppfostras att ta för sig, att söka omedelbar njutning, att vara sexuellt inkontinenta.

Ingen har fel, ingen har rätt. Det gäller att hitta en balans. Det innebär att du behöver fokusera på annat än sex. Du behöver öva dig på att njuta av henne utan att det leder till sex. Du behöver öva dig att kela och mysa och sedan backa undan utan att det måste gå vidare. Jobba med ditt självförtroende - hon ska inte behöva ligga med dig för att stärka dig, du ska inte vara beroende av sexet för att må bra.

Hon behöver inse att sex är en viktig del av samlivet, lika viktig som att man äter tillsammans, att man lyssnar på den andres berättelser om hur dagen har varit, att man planerar semestern tillsammans. Hur skulle äktenskapet vara om man aldrig lyssnar på varandra?

Prata med varandra, och inte fredag efter ett glas vin eller i sängen. Prata när ni är ute och går eller åker bil. Då blir det mindre laddat. Förklara för henne hur viktigt det är med sex, och om ni inte hittar en balans så kanske ni måste separera. Annars följer ett långt liv där du är frustrerad och hon är pressad av dina krav.

Krasst så kan ni komma överens om hur ofta ni ska ha sex. Göra en kompromiss.

Vi har efter många år (60+) hittat en balans. Jag tar försiktiga initiativ. "Imorgon kanske vi inte behöver rusa upp ur sängen..." "Nu vore det skönt med en dusch..." "Vi kanske ska ta en liten förrätt på fredag...". Såna lite skämtsamma inviter är lättare att backa ifrån utan att det blir dålig stämning.

Precis som TS blir jag lite inåtvänd och bortvänd när det gått för lång tid. Jag behöver helt enkelt sköta om mig själv mentalt, inte vara så fokuserad på henne. (Behöver inte nödvändigtvis handla om att onanera, jag kan gå in i någon teveserie eller klippa gräset.)

Tjata. Aldrig. Gnäll. Aldrig.

Det ska vara kul, annars är det inget roligt.

Jag hade velat ge dig en kram ts för jag hör hur du lider av situationen. Jag är kvinna i samma sits som du och jag förstår verkligen hur jobbigt du har det eftersom jag har det likadant. Tyvärr kan man aldrig förändra någon annans lust utan bara lära sig stå ut. Hade det hjälpt om hon låg och kramade om dig och kysste dig medan du runkade? Kanske hade det kunnat vara en kompromiss för er båda. Du får mer närhet och sexuell utlösning och hon visar kärlek men behöver ändå inte ha sex. Jag har föreslagit denna lösningen för min man men han är tyvärr ointresserad av att möta upp mina behov i en kompromiss. Det är så deprimerande?

Hej. 
Tycker en del härinne har dålig ton och dömer väldigt fort utan att ens veta vem du är.  När hon bara är 23 år och har så lite sexlust och då din är mycket högre rekommenderar jag dig att lämna även om det känns taskigt. Det är inte värt det att leva i en sån relation. Du ska kunna se dig själv och henne tillfredställd och nöjd rent generellt även om 20-30 år. För den möjligheten finns ju. Liten chans att hennes sexlust ska öka men tänk på att vissa preventionsmedel kan minska lusten. Kan vara värt att se över det.. annars är det
bättre hon hittar någon som är mer kompatibel för alla män gillar inte närhet och sex. Jag talar av egen erfarenhet jag är en  kvinna på 50 år som mådde dåligt i många år i en relation  då han hade mycket mindre behov av det än jag. Kände mig så oälskad och avvisad. Har fortfarande stor sexlust och älskar närhet o intimitet även om jag fått minimalt i mitt liv. Normalviktig och ser helt okej ut. Numera skild. 
Lycka till. 

TS,
Ovanför ser du hur personer utan din lustnivå resonerar.

Ditt kärleksspråk, där du bekräftar och hämtar energi ser de som en aktivitet där den andra parten blir "runkobjekt" för dig.

De förstår inte och tycker att det är ett "litet" problem.
Sedan förklarar de för dig att det är fel på dig och förklarar hur det "borde" vara.

Vi är några som förstår dig väldigt väl och det känns som att dessa andra personers moralkakor är som om färgblinda försöker beskriva regnbågar och sedan dumförklarar en när bilden inte stämmer.

Som andra (och jag) har skrivit, det kommer inte bli bättre.
Vi fungerar olika och det är inte någons "fel" men detta enda problem kommer växa med åren till ett stort problem.
Flickvännen kanske förstår din tomhet intellektuellt men inte känslomässigt oavsett hur mycket hon älskar dig. Med tiden kommer hon också tycka att du tjatar och är besvärlig. Sex kommer vara väldigt infekterat.
När barnen kommer hon sedan inte ha någon tid eller närhetsbehov över alls för dig eftersom det lilla behov hon har kommer barnen fylla under några år.

Så, fundera på vad ditt välmående är värt, skaffa inte barn om ni inte har grunden.

Min man har inget emot att jag ställer upp, han ser det som en kärlekshandling som tur är. 

Lyssna inte på de med låg sexlust ts, de kan aldrig förstå hur sådana som vi med hög lust känner. Eftersom jag är lite äldre och mer erfaren än dig kan jag berätta hur framtiden ser ut för ditt förhållande. 

Du kommer fortsätta kämpa och försöka hitta lösningar medan din flickvän inte är lika motiverad och hon kommer tröttna på att prata om det. Du kommer försöka nöja dig med kompromisser eftersom du älskar din tjej men det kommer fortsätta gnaga i dig och du kommer bli olycklig. Efter något år kommer du börja känna dig förbittrad över att bli nekad och bortstött och du kommer bygga upp en ilska inom dig. Du kommer börja känna förakt mot din tjej och känna att hon inte verkar bry sig om dina behov. Frustrationen byggs upp och du kommer inte orka vara lika förstående mot henne och ni kommer börja bråka. Detta kommer leda till att ni antingen gör slut, du är otrogen för att äntligen få känna dig begärd, eller så blir du deprimerad. Det finns tyvärr inget lyckligt slut i denna sagan så länge ni har så olika lust, och så länge ditt behov av kärlek inte uppfylls. Det är bara frågan hur länge du står ut (och du kommer stå ut ganska länge eftersom du älskar din tjej). 

och här visar du med all önskvärd tydlighet varför våra synsätt krockar.
Nej jag och jag misstänker TS vill inte ha någon att "tömma sig i " som du så poetiskt uttrycker dig.

När sex och närhet är en av kärleksspråken så är det ett av de kraftigaste uttrycken för gemenskap och tillhörighet man har med sin partner. Både att ge och få den ultimata bekräftelsen.

Låt oss säg att ditt kärleksspråk är förtroliga samtal och du hela tiden blir avspisad med att -"måste du kackla nu igen?, kan du inte prata för dig själv i duschen?"

Kan så vara att din sambo har prioriterat och han förstår förmodligen dig, du verkar å andra sidan inte förstå honom. Så säg inte att ni har fått det att fungera, din sambo har fått det att fungera för dig.

Men ni är lyckliga så grattis.
Jag å andra sidan är också lycklig eftersom jag har en kvinna med samma kärleksspråk som jag och där är både kvalitet och kvantitet.

Du är väldigt självcentrerad.
Du sitter på facit vad som är normalt, vad som är kvantitet och vad som är kvalitet och delar gärna dessa klokskaper till oss andra vilsna själar.

Sedan har du en sambo som har anpassat sig till dig. För att han vill vara med dig och du tycker att NI har löst det... återigen, du har en väldigt följsam sambo.
Det innebär inte att ER lösning är allas, du är inte mallen, ditt förhållande är inte blueprint till ett lyckligt förhållande bara för att det funkar för dig och din sambo.

När du sedan menar att TS skall nöja sig då de har sex inom normalspannet, hur tänker du? Det är ett korkat argument.

Äter du inom normalspannet per dag?
Tränar du inom normalspannet?
Är hela ditt liv inom normalspannet.
Har 1,67 barn?