Subtil mobbning i skolan

Viktigt att ni pratar om hennes situation och mående hemma. Vad bra att du verkar så engagerad. Detta liknar omständigheter jag levde i som tonåring. Det var exakt som du beskriver: kyliga kommentarer och en känsla av att ingen riktigt ville ha mig där. 

Jag mådde fruktansvärt dåligt men pratade tyvärr aldrig om det hemma. Jag höll allt inom mig och en dag bestämde jag mig för att åka hem efter skolan och avsluta mitt liv innan någon hann komma hem. Jag ångrade mig precis innan jag skulle genomföra handlingen och det tackar jag Gud för idag. 

Min räddning blev att byta skola. Jag bytte strax efter denna incident och fick ?börja om? i en skola där jag fick nya vänner. Där träffade jag min bästa tjejkompis som jag har kvar än idag. 

Detta blev lite väl mycket detaljer kanske, men det jag vill förmedla är: prata om hur hon mår. Kanske kan ny skola vara en lösning? Det går tyvärr inte få de andra tjejerna att börja umgås med din flicka mer. Man är rätt maktlös där. Eller vill hon fortsätta i skolan men i ny klass eller kanske ha stöd av kurator? Det är nog bra om någon mer vuxen i skolan känner till läget. 

Prata med de andra föräldrarna kan ju vara bra men kanske inte är något din dotter vill att du ska göra, eftersom det då blir uppenbart att hon pratat med dig hemma och hennes kompisar då kanske blir ännu mer avvisande.

Hoppas ni hittar en lösning. Lycka till.