Jag skulle inte kalla din beskrivning för mobbning utan mer att hon är illa omtyckt. Hon försöker passa in i en grupp där de tolererar henne men inte mer än så. Hon måste sluta jaga efter deras godkännande! Hellre ensam än illa omtyckt. Säg åt henne att sluta umgås med personer som behandlar henne illa, det är sånt här som lägger grunden för destruktiva relationer i framtiden där man accepterar sånt som inte är acceptabelt.
OCH jag vill också tillägga att hon har också roligt i den här gruppen, det är ju därför hon är kvar (därav min åsikt om att allt inte är svart eller vitt). Vissa umgås hon med på tu man hand och då går det bra och även i mindre konstellationer funkar det hyfsat. Men i skolan är de oftast många och det är då detta fenomen uppstår - att de inte lyssnar när hon säger något o s v.
Har dock en fråga till dig Anonym (Nja). Du hävdar ju att de här tjejerna bara "tycker illa" om min dotter och att hon borde sluta springa efter dem som inte vill umgås med dem. Men det är precis detta jag menar med att inte allt är svart eller vitt. Ena gången vill de visst hänga med henne och bjuder med henne - en och en, eller i mindre konstellationer - och då går det bra. Sedan blir de som förbytta när de är i ett större gäng i skolan. Lite schizo om du frågar mig (och inte enkelt för min tjej att fatta). Och det är dessa tjejer hon har varit med sen starten på 7:an (då mixades klasserna och blev nya). Som jag skrev innan är det inte lätt att skaffa nya vänner så här sent så jag undrar bara - är din lösning att en social och (vanligtvis) glad tjej ska sitta ensam på rasterna för att vissa inte kan bete sig i grupp eller ska man försöka lära henne att hantera det? Livet kommer inte alltid att vara snällt mot en heller, detta kanske faktiskt kan ge henne lite skinn på näsan om hon lyckas hantera det på rätt sätt, vem vet. Man kan inte ge efter för folk som beter sig illa och jag tycker inte att man bara ska vika undan. I livet träffar man ju på alla möjliga sorters människor som man måste jobba med eller som finns i ens närhet av olika anledningar. Skyggar du då alltid undan om de inte är snälla mot dig? Byter du jobb t ex? Eller står du upp för dig själv och försöker ordna det?
Exakt, men problemet som jag ser det..
Är när TS försöker komma med bortförklaringar åt sin egen dotter, när det bästa tipset man kan ge i en sån här tråd är att dottern borde lära sig o lämna när hon blir misshandlad.