Hur hantera separation?

Beklagar verkligen det som har hänt. Jag är själv skild sedan 2 år tillbaka på min exhustrus initiativ. Jag kan inte påstå att jag har supermycket likheter med just situationen du beskriver, annat än att jag personligen har svårt att förstå min exfrus sätt att tänka. Saken är ju dock den att det går inte tvinga någon annan att känna på ett visst vis och det går inte heller att logiskt övertyga någon att tycka om en... hur många goda argument man än har. Det gör ont när man själv önskar en annan outcome. Det går inte att komma ifrån. Jag förstår också att det kan vara svårt, men lägg inte skuld och klander på dig själv. Vad jag menar då är att du inte ska värdera ditt beteende. Det är absolut bra ifall du objektivt kan se och förstå situationer där du i framtiden skulle vilja agera annorlunda - det är utvecklande, men att psykiskt straffa dig själv genom att belägga dig med skuld är både omotiverat och ställer till det för dig. Man är två parter i en relation och har båda ett ansvar för hur den relationen tas om hand. Hoppas du hittar ett sätt att komma lite på fötter igen, men acceptera att det kan ta lång tid och att det kan gå i omgångar.