Hur hantera separation?

Tråkigt att läsa. Jag var med om samma sak för några månader sen. Var tillsammans länge och plötsligt tog det slut.Jag hade samma känslor som du och  skyllde allt på mig och tänkt igenom 1000 gånger vad jag kunnat gjort annorlunda.
Något jag fick hjälp med att förstå är att.. ett förhållande kan vara "perfekt" men en partner kan fortfarande göra slut. Av olika skäl vilket jag har jättesvårt att förstå men de finns många såna människor. 

Jag är fortfarande osäker hur jag ska hantera allt som hänt. Nu var inte min relation perfekt så jag försöker tänka på allt det negativa som varit och att det finns skäl att det tog slut och det positiva som har resulterat av att det har hänt. Försöker även blicka framåt och tänkte på en ljusare framtid även om det känns omöjligt de flesta dagarna. 

Lycka till. 

Beklagar verkligen det som har hänt. Jag är själv skild sedan 2 år tillbaka på min exhustrus initiativ. Jag kan inte påstå att jag har supermycket likheter med just situationen du beskriver, annat än att jag personligen har svårt att förstå min exfrus sätt att tänka. Saken är ju dock den att det går inte tvinga någon annan att känna på ett visst vis och det går inte heller att logiskt övertyga någon att tycka om en... hur många goda argument man än har. Det gör ont när man själv önskar en annan outcome. Det går inte att komma ifrån. Jag förstår också att det kan vara svårt, men lägg inte skuld och klander på dig själv. Vad jag menar då är att du inte ska värdera ditt beteende. Det är absolut bra ifall du objektivt kan se och förstå situationer där du i framtiden skulle vilja agera annorlunda - det är utvecklande, men att psykiskt straffa dig själv genom att belägga dig med skuld är både omotiverat och ställer till det för dig. Man är två parter i en relation och har båda ett ansvar för hur den relationen tas om hand. Hoppas du hittar ett sätt att komma lite på fötter igen, men acceptera att det kan ta lång tid och att det kan gå i omgångar.