Gravid och nytt jobb :(

Men grattis till bebisen!!

Jag kände lite detsamma när jag väntade mina barn, har också jobb som inte vem som helst kan ta över och svårt att hitta ersättare. Men min chef bara sa, jobb är ju jobb, men barn, det blir ju livet. En gång var det 8 personer på min avdelning (vården) som var gravida samtidigt, det var väl ungefär en tredjedel av hela personalen. 

Så tänk inte för mycket på hur det blir för jobbet, det reder sig och du är väl troligen tillbaka när du varit hemma lagom länge med bebisen.

Sen, när du ska berätta, ja det är ju helt upp till dig. Många väntar tills efter vecka 12 för att känna sig lite säkrare. Jag väntade länge, men alla på mitt jobb hade redan gissat eftersom jag mådde illa efter en "magsjuka" i flera månader... och var allmänt konstig med maten och annat. 

Vem som helst skulle nog känna sig glad att du inte är ens chef med den inställningen. Ingen är livegen på jobbet, livet pågår även om man har jobb, är nyanställd eller annat. 

Inte ska du göra ledsen gubbe, du har nytt bra jobb och är gravid, det är toppen, grattis!

Kan absolut relatera till dina känslor av att vara "elak" mot din chef, men särskilt givet att du säger att jobbet inte är något man lär sig fort och kommer med mycket ansvar så har din arbetsgivare säkert en betydligt mer långsiktig plan med att anställa dig än bara det närmsta året. Jag vill att mina anställda ska må bra och vilja jobba med mig länge. Det händer grejer i verksamheten hela tiden som man måste lösa, föräldraledighet är en sådan grej, en praktisk fråga som man löser och förstås glädjer sig med den anställde som ska bli förälder.

Du kan absolut vänta med att berätta till efter kub (det skulle nog jag ha gjort), då finns det fortfarande en massa tid för chefen och dig att planera för hur ni ska lösa situationen medan du är borta.

Anonym (Treamis): Jaha, och hur gör du om en kvinnlig anatölld som lovat dig att hon inte ska ha barn helt plötsligt blir gravid och bestämmer sig att behålla? Sparkar och stämmer? 

Ts, grattis! Så himla roligt att du blivit gravid efter tre år! Självklart är det mycket viktigare än om din chef blir sur eller inte. Dålig chef i så fall.

Jag jobbar själv som chef, och folk blir gravida, de blir sjuka, de har sjuka barn, sjuka föräldrar, närstående som dör, översvämningar i källare och så vidare och så vidare. Ingen av oss är en robot. Att någon blir gravid tycker jag faktiskt är enklare än att någon blir sjuk, i och med att jag har tid att planera. Den "lyxen" har man ju inte när någon blir akut sjuk. Jag tycker du ska berätta för din chef när du känner dig redo, med huvudet högt och med självförtroende.
Kan lägga till att jag har anställda som både är småbarnsföräldrar och de som har vuxna barn, och det är det lite äldre gardet som har högst oplanerad frånvaro.

Men då är man ju också frånvarande! Dessutom ibland under längre perioder. Hur gör du då? Avskedar du någon som får hjärnblödning eller cancer?

Anställer du inte män alls? Med tanke på att män, inte helt sällan, börjar om när de är en bit över 40 och skaffar barn med yngre partner. 

Och du tror att chefen inte märker till november att personen är gravid om hon har plussat i juli?

Då är risken stor att provanställningen sägs upp på grund av personens attityd innan provanställningen är slut även om graviditeten/barnet inte var något hinder till fast anställning.

Jag syftar på ditt råd rent allmänt. Jag har läst att TS är fast anställd.

Precis. Livet händer och ibland kan man inte vara på jobbet och det förstår en bra chef. En nära släkting till min make blev hastigt sjuk för några år sedan. De fick veta att släktingen troligtvis bara hade några veckor kvar att leva. Då fungerade det ju såklart inte att ge ordentlig förvarning till jobbet, utan de fick en eller två dagar så hade min man rest till sin sjuka släkting. Nu klarade sig släktingen men min man behövde ju ändå vara där i några månader för uppenbara anledningar. 

Kvinnor i 50-årsåldern brukar inte bli gravida, hittitlls har det inte hänt. Men visst, skulle det göra det så är det som det är.
Jag avkräver inga löften, jag tänker logiskt.

Berätta så snart som möjligt men be chefen hålla det för sig själv. Förklara läget bara, att du försökt länge.
Det positiva ur chefssynpunkt med att du berättar snabbt är att det finns gott om tid att planera för din eventuella föräldraledighet.