Inlägg från: Anonym (Morsa) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Morsa)

    Barn aom vevar med armarna när hen blir glad/upprymd??

    Det låter som ett vanligt, gulligt och sprattligt småbarn. :)

  • Anonym (Morsa)

    Jag tror att du övertolkar bvc-sköterskan. Att tiomånaders kan gå är ovanligt. Att någon under ett år skulle prata är superduperovanligt. 


    Vi brukar läsa om barns utveckling på 1177.se. Jättebra sidor om språklig, motorisk och social utveckling. Där står det att en del barn säger sina första ord innan ettårsdagen. 

  • Anonym (Morsa)
    Anonym (Ts) skrev 2022-08-29 10:46:52 följande:
    Ja, jag kanske misstolkade hennes reaktion helt enkelt. Det kändes som att de förväntade sig att barnet skulle kunna säga enkla ord, förstå ord och lätta meningar och alltid reagera på sitt namn nu. Så det stressade mig också.

    Min erfarenhet är att de frågar om vissa förmågor vid den åldern när de eventuellt skulle kunna dyka upp. Och så bockar de av, så att säga, allt eftersom färdigheterna dyker upp. Har man då ett barn som är i den senare delen av spannet så kommer man hinna få frågan flera gånger innan man kan svara ja. Men det behöver inte betyda att det skulle vara en allvarligt försenad utveckling. Och känner man sig orolig ska man fråga om det man undrar, så slipper man förhoppningsvis missförstånd. Om sköterskan säger hm, så fråga om det är något som inte är som det borde. (Kan ju vara bra för sköterskan också att inse att just hm inte är någon vidare informativ kommentar...)


    Min sambo pratade fö. inte förrän han var tre. Inget någon kunde ana bara något år senare. Vet ett barn som pratade meningar när han var ett, men det berodde på en sned begåvning och han har lite problem med en del annat, så att vara tidig behöver inte betyda att allt är bra heller. Vi har våra skavanker allihop. Förmodligen kommer du känna igen ditt barns bekymmersamma sidor från antingen dig själv eller pappan. Surt att även de dåliga anlagen ärvs...

  • Anonym (Morsa)
    Anonym (Ts) skrev 2022-08-29 11:59:09 följande:
    Ja, jag tror min reaktion mycket blev på hennes reaktion så att säga. Att det kändes som hon upplevde en brist men inte ville säga mer. Men det kan ju bara vara så att vi brister i vår kommunikation :).

    Jag hade väldigt mycket humör och känslor åt alla håll som liten och pappan var envis. Så jag kan ju ana släktdragen...
    Bara att önska lycka till då, med andra ord!  
Svar på tråden Barn aom vevar med armarna när hen blir glad/upprymd??