Omöjlig exfru! HJÄLP!

Pappan kan söka hjälp hos familjerätten, få med mamman på samarbetssamtal där. 

Dock tycker jag det låter väldigt enkelt det hela: pappan ska säga ja och ta emot barnet mer, för att visa att han är en vettig förälder som vill sätta sitt barn i främsta rummet.  Din text får det att låta som att han inte vill riktigt, eftersom du hela tiden påtalar att mamman ville saker, och han gick med på det. Nu är saker annorlunda - hon kanske ändar sig igen och igen och därför behöver de samarbetssamtal, men han borde nu ta emot sonen med öppna armar även om ni bor trångt. Folk klarar det. 

Han kan också ringa soc och be om föräldrastöd, dvs till sig själv, hur han ska göra och tänka. 

Hur kan han tycka att sonen kan bo mer hos sin mamma, när hon verkar så "galen" som du beskriver? 
Om han själv hade skrivit den här tråden, hade det verkligen låtit likadant som din version? 
Det är så svart-vitt - den enda lösning du ser är att barnet inte kan bo hos er mer, och du har låst dig vid "men mamman sa ju". Man måste alltid vara beredd på att det blir förändringar med boende och umgänge när man är separerad och har barn. 

Jag lever själv i bonusfamilj, har både egna barn och bonusbarn. De börjar bli vuxna nu men det har förändrats flera gånger i hur barnen bor och vistas hos oss eller hos sina andra föräldrar. Bara för att vi började med att de bodde varannan vecka när vi flyttade ihop, så kan man inte utgå från att livet är statiskt. Saker händer (mina bonusars andra förälder blev tex av med vårdnaden och barnen bodde heltid här under en längre period). Mina egna barn har ibland haft varannan vecka, ibland motsatta veckor mot varandra, och ibland valt att bo 2 veckor i stöten osv. 
 
Men bra att din sambo kontaktat familjerätten, hoppas exet går med på att samtala där. 
Viktigt också att du inte går in för mycket i detta - det är pappans jobb att ordna upp med sitt ex. Du ska stötta honom på hemmaplan men alla möten, alla samtal osv, måste han ansvara för.