Anonym (Mimm)

Thu 25 Aug 2022 18:44

33 svar

Omöjlig exfru! HJÄLP!

Min kille var tillsammans med en tjej (låt oss kalla henne Fia) och de har ett barn ihop. De gjorde slut, men bodde ett bra tag ihop efter det. Det var Fia som gjorde slut med min kille och Fia var borta en hel del efter att de gjort slut, varpå min kille tog hand mycket om deras barn. Fia skaffade sedan en ny kille, medan Fia och min kille bodde ihop. Sedan träffade min kille mig och vi flyttar ihop.

Vi flyttar till en lägenhet som min kille hade tillgång till (andra sidan stan från vart Fia sedan flyttade efter att min kille och hon sålde sin gemensamma lägenhet). Han hade stått i bostadskön i sin kommun jättelänge och lyckades få en lägenhet där. Och nu väntar vi barn. Fia har i genomsnitt ringt och samsat min kille 2-3 gånger i veckan sedan han flyttade, även innan. Varpå min kille nu säger ??stopp, vi hade överlämning igår och det har gått 15 timmar, du har redan ringt och samsat. Du får spara dina frågor till nästa överlämning?? för att stationen är ohållbar och dränerande med allt kontaktsökande från henne. Han svarar henne, men inte exakt när hon vill - eftersom det inte är akuta saker hon frågar om.

Det tåls att lägga till att min kille är för snäll för sitt eget bästa.. och det märks att hon vet det. Hon har sagt saker som ??du är psykiskt störd??, ??jag kommer inte berätta vilken skola ***** har kommit in på om du inte träffar mig ensam??, ??du är värre än din egen pappa?? etc listan fortsätter och detta är bara toppen av isberget. Dessa saker har hon sagt och skrivit bara för att min kille försökt sätta ned foten och säga ??snälla det är precis dessa saker jag inte vill prata med dig om konstant??. Det kan handla om att hon frågar om ??ska han ha sin overall eller inte, behöver ni den?? vilket kan tyckas oskyldigt, men när de kommer 2-3 sådana i veckan som uppenbarligen endast är för att hon önskar att ha en viss typ av relation med honom som inte han önskar, så försöker han säga stopp. Men blir bemött med extremt elaka svar.

Fia vet att jag är gravid och att vi väntar barn. Deras gemensamma barn är jätteglad att han ska bli storebror och frågar alltid när han kommer till oss ??kan vi titta på appen så jag kan se hur stor bebisen blivit??. Jag hon deras barn är väldigt nära och jag älskar honom så ofantligt mycket. Fia har ofta sagt saker som ??jag längtar tills efter sommaren, då jag får ha honom mer??. Min kille och hon har bestämt att deras son ska vara hos henne mer. Hon har en vecka + måndag - lämning på morgonen torsdag och vi har torsdag - måndag varannan vecka. Eftersom att min kille ville att deras son skulle få känna sig hemma någonstans, gå på aktiviteter där, kunna leka med kompisar efter skolan, cykla till skolan etc. Och framför allt för att Fia ville ha honom mer. Och således får hon välja skola till deras gemensamma barn. För att underlätta för barnet och henne, eftersom att hon skall ha deras barn mer. Min kille kommer med förslag på skolor som han kollat upp som är bra, varpå Fia säger ??lägg dig inte i, jag ska ha honom mer än dig och kommer i princip vara ensamstående mamma??. Varpå min kille sagt ??okej jag ville bara hjälpa till, jag förstår??. Varpå hon väljer en skola precis bredvid hennes hem - andra sidan stan för oss.

När min kille gått på inskolningen med deras gemensamma barn, och lämnar barnet på skolan på måndagen för att Fia ska hämta, så skriver han ett avstämningsmeddelande. ??Hej, nu är ***** lämnar på toppenhumör och han är taggad på skolan! Jag har fyllt i de blanketter som behöver fyllas i etc etc.. Då hämtar jag honom igen nästa torsdag!??

Varpå han får som svar ??Det gör du absolut inte. Du hämtar på måndag nästa vecka. Jag har aldrig gått med på att vara morsa på 80%. Hämtar du inte på måndag så ringer jag polisen!??

Vi bor på andra sidan stan, och att ha varannan vecka innebär 12,5 timmar i total tid kommunalt för denna 5åring. Vi känner oss HELT maktlösa.. för Fia har inte bara terroriserat oss och varit rasande för att min kille tagit distans och satt hälsosamma gränser mot henne, utan nu har hon även placerat honom i en skola bredvid sig och ??tar tillbaka?? att hon ska ha barnet mer.

Det finns många meddelanden mellan dom som bekräftar att Fia vet om, och att det är bestämt att Fia ska ha barnet mer. Därmot inte exakt vilka dagar - för de har de bestämt muntligt. Men nu när det kommer till krita så vägrar hon. Vad kan man göra? Min kille sa ??jaså okej, men då gör vi såhär, då har vi honom 80% så går han i skola här. Problemet är att vi bor långt ifrån varandra och han måste få känna sig hemma någonstans. Alternativt att vi får byta skola på honom så han går i skola mitt emellan oss. Min kille gråter och är helt förstörd för hans sons skull, att Fia är så omöjlig.

Snälla hjälp! Vi vet inte vad vi ska ta oss till. Snart kommer vår bebis och då går det inte att min killes son och min kille ska pendla varannan vecka i 12,5 timmar.. varje morgon och varje kväll.. Vi ska köpa bil, men det kommer fortfarande att vara orimligt. Finns det något vi kan luta oss mot här? Hon har ju lovat? Det är ju inte sunt för en femåring att pendla såhär stor del av sin tid.. det är hjärtskärande! Vi vill jättegärna ha honom 80% också, men det säger Fia absolut nej till. Han får inte heller byta skola säger hon.. HJÄLP!!

Anonym (Mimm) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 19:01

#1

Det tåls även att lägga till att Fia har fått orosanmälning från en av sina grannar. Grannen hade hört en man skrika och Fia gråta m.m. Och grannen visste att det var ett barn i lägenheten.. så grannen gjorde en orosanmälan till soc. Mannen som skrek var Fias kille, han är 48 och hon är 27.. Hela situationen är så sorglig.. och Fia är så fruktansvärt instabil emellanåt. Hon säger saker som att ''alla tycker ni är helt störda'' för att vi inte vill ha kontakt med henne för att hon är så destruktiv.. hon verkar inte se sina egna brister någonsin, utan vara vara fast besluten i det att bara för att de har ett barn ihop, så är min kille skyldig att ha den typen av relation med henne som hon önskar. Det tåls även att lägga till att hennes föräldrar är skilda men umgås ihop och reser ihop. Så hon har ju den bilden av ''hur det skall vara när man gör slut och har barn''. Vilket är fint på sitt sätt såklart, men alla vill ju inte det. Och speciellt inte med någon som säger så fruktansvärt elaka saker såfort man sätter en gräns.

Anonym (Mimm) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 19:14

#3

Anonym (Va) skrev 2022-08-25 19:04:11 följande:

Varför vill din kille inte ha sitt barn mer? Andra föräldrar kämpar i domstol för att få så mycket tid som möjligt med sina barn. Din kille däremot vill slippa sitt barn. Fy fan! Och honom väntar du barn med?

Det handlar inte om att han inte vill ha barnet, han har även sagt att vi gärna har barnet 80%. Han är den som mestadels tagit hand om deras gemensamma barn. Han har åkt till fjällen för att hämta sonen när Fia inte längre orkade ha sonen i fjällen. Han har gjort ALLT.

Det handlar om att vi inte har råd just nu att köpa lägenhet, alltså var vi tvungna att ta en lägenhet som han stått i bostadskön länge för att få, alltså får vi ett förstahandskontrakt således. Vi har tagit det vi har möjlighet till i livet just nu.

Som sagt har vi även sagt att vi jättegärna har deras son 100% eller 80%. Men nu bor vi där vi bor, och det är inte rimligt för en 5åring eller min kille att åka 12,5 timmar i veckan kommunalt.

Han älskar sin son mer än allt och gör allt för honom. Leos lekland, läser saga varje kväll, leksands sommarland. Och han har varit helt förstörd att han inte kommer ha sin son lika mycket längre. Samtidigt som han försökt lösa var som är bäst för sonen. Han vet att sonen älskar sin mamma och kommer ha det bra när han får gå i skolan och växa upp på stället han går i skola på. Kunna leka med kompisar efter skolan, aktivieter, cykla till skolan etc. Han själv växte upp varannan helg hos sin egen pappa.

Så det handlar inte om att han inte vill ha sin son, det handlar om situationen vi faktiskt är i, och hur vi kan lösa det på bästa sätt för sonen.

Anonym (Mimm) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 19:36

#5

Anonym (Va) skrev 2022-08-25 19:23:15 följande:

Om han hade velat ha sin son 50% så hade han fixat en bostad närmare barnet istället för som nu då han lagt fokus på att skaffa nytt barn. Allt går om man vill. Varför inte välja att ha barnet mer? Varför fick mamman välja? Barnet kan bo och gå i skolan hos er istället.

Vi har tyvärr inte råd just nu! Och min kille växte upp varannan helg hos sin egen pappa och sa att det trivdes han jättebra med. Så jag gissar att han utgår från sina egna erfarenheter en del.

Mamman fick bestämma för att hon gärna ville ha sin son mer, och min kille (med sin erfarenhet av att ha bott varannan helg hos sin pappa) sa okej, det går bra. Mamman ville således bestämma skola, och min kille fick inte lägga sig i eller ha åsikter om någonting alls. Eftersom att sonen skulle vara mer hos mamman, som de bestämt så respekterade han det och förstod att hon ville bestämma.

Min kille har sagt till henne att om vi ska ha varannan vecka, så måste han gå i en skola mellan oss. Det går inte för sonen och för mig att pendla över hela stan 50 % av månaden fram och tillbaka.

Nu sitter vi i en situation där sonen börjat i skolan bredvid huset där mamman bor, men andra sidan stan för oss - som bestämt. Och mamman säger plötsligt ''jag vill inte alls ha honom mer''. Vi förstår ingenting eftersom detta var bestämt i och med valet av vart skolan skulle ligga. Annars hade vi ju valt en skola mellan oss. Hade hon sagt från början att hon inte var bekväm eller redo för att ha sonen mer, så hade min kille tänkt om och löst det på annat sätt. Typ genom en skola mellan dom. Men det ville ha egentligen inte, för att ''vart ska han känna sig hemma då? vart ska hans träningar vara? han kommer inte kunna gå eller cykla till skolan och inte känna sig hemma? eller leka med kompisar efter skolan?. Vi kan ha 100% eller 80% men hon vägrar.

Men nu har hon i princip tjatat, fått sin vilja igenom, valt skola bredvid sig och sedan ångrat allt. Som sagt är hon extremt instabil och det är inte första gången hon gjort saker av samma karaktär. Utpressning, hot etc men hon har även varit helt normal och jättesammarbetsvillig. Det är enormt svårt att förhålla sig till hennes humörssvängningar. Och vi behöver vägledning här.. vad man kan göra. Hur någon annan gjort i samma situation..

Anonym (Mimm) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 19:58

#8

Vladdis skrev 2022-08-25 19:39:22 följande:

Som vanligt blir fokuset direkt på killen & vad han gör fel. Ibland undrar jag vad det är för rödvinsdrickande manshatare med ett enormt ensamt liv som konsekvent fokuserar på att hata.
Tråkig situation din kille är i. I mina öron låter detta som ett typexempel på narcissistisk personlighetsstörning. Det helvete din kille gick igenom med henne går denna 48 åriga man igenom idag. Hon kan inte göra fel, & gaslightar så fort hon inte får som hon vill. Sådana människor ska egentligen inte vara föräldrar men nu är verkligheten som den är. Vad är lösningen? Säg det. Jag tror visst att din kille älskar din son - vilken förälder är man om detta inte skulle vara en grundförutsättning?.
Grejen är att ni kan inte göra något egentligen. Markera & sätt gränser. Låt henne vråla & gå bananas. Ett tips, spela in varje interaktion ni har med henne. Det finns mängder av appar som låter en anonymt spela in samtal man får. Människor som är som du beskriver hans ex - är hämndlystna & oresonliga. För att få vad dem vill skyr de inga medel. Viktigt att ha röstkvitton på allt för att undvika ett ord mot ord tvistemål i framtiden. Att ljuga är nog henne väldigt nära till hands så gör rutin på att dokumentera interaktionerna. Det kan visa sig vara totalt bortkastat men den dagen din pojkvän blir polisanmäld kommer ni skatta er lyckliga att ni tänkte ett steg längre. Människor som är på det där sättet är extremt oförutsägbara, ett sårat ego kan ställa till med mycket oreda.

Tack för ditt stöd, det är självklart att han älskar sin son, mest av allt. Det var det som gjorde att jag blev kär i min kille. Att se hur han var med sin son. Han har varit enormt ledsen över att ha sin son mindre.. Det har varit fruktansvärt..

Hon har terroriserat oss och min killes familj i 1,5 år och accepterar inte att hon inte får ringa när/hur hon vill för ''de har ju ett barn ihop''.. det är uppenbart att en person som mår riktigt bra inte beter sig som hon gör. Men jag förstår att det är en stor omställning för henne att ha sonen mer, men kommunikationen brister när hon inte framför det på ett lugnt o fint sätt utan säger ''hämtar du inte ringer jag polisen''.. ja du förstår!

Anonym (Mimm) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 20:04

#9

Anonym (lll) skrev 2022-08-25 19:44:06 följande:

Pappan kan söka hjälp hos familjerätten, få med mamman på samarbetssamtal där.

Dock tycker jag det låter väldigt enkelt det hela: pappan ska säga ja och ta emot barnet mer, för att visa att han är en vettig förälder som vill sätta sitt barn i främsta rummet. Din text får det att låta som att han inte vill riktigt, eftersom du hela tiden påtalar att mamman ville saker, och han gick med på det. Nu är saker annorlunda - hon kanske ändar sig igen och igen och därför behöver de samarbetssamtal, men han borde nu ta emot sonen med öppna armar även om ni bor trångt. Folk klarar det.

Han kan också ringa soc och be om föräldrastöd, dvs till sig själv, hur han ska göra och tänka.

Min kille vill ha sonen mer, men förstår också att om man är realistiskt, så i praktiken går det inte att ha varannan vecka när sonen går i skolan på andra sidan stan. Han har sagt att vi kan ha 80% och då får han gå i skolan hos oss. Men hon vägrar. Utan det ska vara 50% och skolan bredvid henne. Det går inte, av uppenbara skäl. Vi vill ha sonen, men då måste han byta skola till en skola mellan oss. Hur schysst är det mot honom.. så hemskt! Allt detta för att mamman helt plötsligt ''ångrat sig'' eller låsas som att hon inte förstod hur mycket mer hon skulle ha. Om hon nu inte förstod hur mycket mer hon skulle ha, tänkte hon att vi skulle sätta sonen i en skola bredvid henne, men andra sidan stan för oss, för att hon skulle ha honom EN dag extra? Hur är detta logiskt rimligt för sonen? Hon vet att vi inte har bil. Så fruktansvärd situation.

Min kille vill att sonen helst ska bo antingen hos oss mer, eller henne mer, och ha nära till den skolan han går i. Så att han kan gå hem från skolan, leka med kompisar, ha aktiviteter.. kunna känna sig hemma någonstans helt enkelt. Som han gjort gjorde som liten då han bodde varannan helg hos sin pappa..

Så svår situation! Men min kille har kontaktat familjerätten. Får se vad det ger, men jag tänker att bara för att vi kan visa att hon sagt att hon ska ha sonen mer, så spelar det ingen roll för det är ju inget ''bindande'' i det, man kan ju ändra sig, på pappret. Däremot är det ju helt sjukt att göra så som mamma mot sitt eget barn, som innebär att barnet kanske kommer behöva byta skola.. nu när han precis börjat skolan och är så glad och fått nya kompisar i klassen.. hemskt!

Anonym (Mimm) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 21:12

#12

Anonym (Stina) skrev 2022-08-25 21:02:44 följande:

Nu har ju din kille det ex han har. Det är han medveten om. VARFÖR har han inte sett till att skriva några som helst avtal kring boendet för sonen? Jag fattar det verkligen inte. Exet beter sig alltså galet from början till slut. Därför tycker han det blir bra om barnet bor hos henne mer (redan här drar man ju öronen åt sig). Men inte ett papper har skrivits under utan han har gjort lite muntliga bestämmelser.

Det är inte att ta ansvar alls. Det är att hoppas på det bästa och sen gnälla när det går åt skogen gång nr 100. Och sen kan man gnälla för nya tjejen hur jobbigt man har det så att HON får dra det lasset också.

han kan inte tvingas att ha sonen om han inte vill. Exet kan inte göra något. Du borde låta din kille reda upp sin struliga situation själv och se lite mindre naivt och rosafärgat på hans insats.

Jag förstår vad du menar och kan hålla med dig såhär i efterhand. Självklart har jag frågat honom hur det kom sig att de inte skrivit ned på något sätt.. men han säger ju att han trodde aldrig att hon skulle göra något så här sjukt. Visst att hon betett sig galet innan, men det har varit mer desperata drag för att hon vill ha min kille i sitt liv mer än vad han tycker känns bekvämt nu även i och med att han är i en ny relation. Hon har undanhållit vilken skola sonen kom in på, och sagt att hon bara berättat om min kille träffar henne ensam. Sådana saker som man själv aldrig hade gjort. Och vi har tyckt att det varit jobbigt och mer pinsamt för henne.. men självklart även påfrestande att ha en person som hör av sig 2-4 gånger i veckan. Sedan är det perioder hon lugnar ned sig och inte alls är lika på. Han säger att hon är väldigt känslostyrd. Jag vet ju allt hon gjort, och upplever henne som ärligt talat rätt osjälvständig och desperat, men hon har alltid hämtat som dom bestämt, hållt tider, och allt det där. Bara terroriserat på ett desperat sätt och med olika typ av utpressning försökt en relation med få min kille på det sättet hon vill. Men vi trodde ALDRIG att detta ens kunde hända, alltså vi är båda helt chockade.. Jag förstår vad du säger, och kanske, eller uppenbarligen bedömde vi situationen fel. Och händan efter kommer vi ta enorm lärdom av detta. Men vi trodde verkligen aldrig att hon skulle kunna göra något sånt här..

Anonym (Mimm) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 21:18

#14

Tow2Mater skrev 2022-08-25 21:14:39 följande:

Av nyfikenhet, var bodde du innan du flyttade till din kille? Du har inte din bostad uthyrd i andra hand som ni skulle kunna utnyttja framöver, eller liknande?

Tyvärr inte.. det hade varit optimalt faktiskt! Kanske att sälja den och kunna köpa något. Men tyvärr så har jag ingen.. har pluggat på universitet i 3,5 år och hade ingen bostadsrätt eller dylikt..

Det är en så svår situation, för hon vet vad som var bestämt, och att påstå att hon inte visste att hon skulle ha sonen mer eller hur mycket blir ju bara helt knasigt.. skulle vi välja en skola på andra sidan stan om vi skulle ha varannan vecka? Det blir ju i praktiken helt omöjligt..

Anonym (Mimm) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 21:38

#21

mammatill6 skrev 2022-08-25 21:31:53 följande:

Tyvärr genomsyras detta inlägg av att du har en helt partiskt syn att mamman är boven o din kille ängeln.

När jag träffade henne första gången då hon skulle hämta deras son, så hälsade vi såklart trevligt på varandra och sa hur är läget etc.. Sedan sa min kille ''vi tänkte gå och handla, hoppas ni får så kul''. Varpå hon gav honom en riktig mördarblick och sa ''du och jag ska snacka sen''. Sedan började meddelandena komma om hur hemska vi var som ''lämnade'' henne.

Jag har varit med och sett sakerna hon skrivit och gjort.. handlar inte om att vara partisk här. Vi har stått ut med detta i 1,5 år.. min kille har ALDRIG sagt något liknande till henne och alltid velat hålla det på en vuxen nivå men försöker sätta gränser (inte hans starka sida). Min killes mamma och hon har aldrig gått ihop heller.. och hon har sagt saker till min killes syster som ''tråkigt att du behöver se din mamma bete sig på det här sjuka sättet'' när min killes mamma sagt ''nu får du sluta, det är inte första gången du beter dig såhär! inte okej''.. hon är helt gränslös..

Omöjlig exfru! HJÄLP!

INNEHÅLL