Överbeskyddande mamma

Såklart lämnar jag inte henne ensam! 
Hennes pappa (som jag är gift med) tar ju hand om henne.  Eller min mamma, om han är på jobbet. 
Det är det att jag oroar mig så vad som kan hända när jag är borta,  tänk om hon ramlar från soffan, slutar andas osv. 

Jag kan helt enkelt inte tro att det är på riktigt,  och att jag kommer få ha kvar henne...
Det är overkligt varje dag, trots att det snart har gått ett halvår sen hon kom...
Känns som att det är en dröm, och jag är rädd att vakna upp.
Det får bara inte hända henne något. 
Hon är en glad, lugn och trygg bebis, men jag är orolig för att jag kommer älska ihjäl henne.   Att jag kommer vara en överbeskyddande gammal mamma som oroar mig för allt.
Jag vill bara att hon ska få en bra uppväxt och ett bra liv.
Men står inte ens ut med tanken på att hon måste börja på förskola om ett år...

Ja, exakt så!   Tack för att du delar med dig! 
Jag kommer börja studera, så förhoppningsvis kommer det inte bli så långa dagar på förskolan i början.
Min man ska först vara föräldraledig ett halvår, och trots att jag egentligen litar på honom, så vet jag att han inte är lika uppmärksam och överbeskyddande som jag är.
Är orolig för att han tex ska släppa henne på skötbordet medan han tar fram kläder, det har redan hänt. 
Jag har såklart sagt till på skarpen när jag såg det, men ändå.
Jag älskar henne så oändligt mycket,  och bortsett från det så är hon mitt enda barn och jag kommer inte få fler barn.
Jag visste inte att man kunde känna de känslorna som jag känner för henne,  och de känslorna överväldigar mig! 

Åh, tack!    
Jag hade faktiskt förväntat mig att folk skrivit att jag förstör henne, är för överbeskyddande, olämplig mamma osv.
Jag vet inte om jag någonsin kommer slappna av, men jag hoppas på det! 

Tack för alla fina svar! 
Jag hade faktiskt inte förväntat mig denna medkänsla och förståelse! 

Min dotter är sju månader nu, och hon är verkligen mitt allt! 
Älskar henne mer än ord kan beskriva.
Det är så overkligt fortfarande, jag har så innerligt önskat detta i över 20 år! 
Är så lycklig, men samtidigt så orolig att det ska hända henne något. 

Tack för svar! 
Jo, jag vet ju att hon i framtiden kommer råka ut för olyckor, motgångar, och få sitt hjärta krossat...
Hur jobbigt det än känns, och hur mycket jag än vill slippa tänka på det, så är det en del av livet.  
Men när jag skrev att jag är rädd för att det kommer hända henne något syftade jag på allvarlig skada eller sjukdom eller ännu värre...

Just nu ligger hon tätt intill mig och sover och snuttar på bröstet då och då.
Är så lycklig för alla dessa små stunder jag får uppleva med min lilla dotter!