Borderline - hur har ni killar bemött era partnerns/dejt om ni får reda på att de har haft borderline???

Jag har det men eftersom jag gått i behandling cirka 10 år och nu ska slussas ut anses jag friskförklarad. MEN, det är den mest stigmatiserade diagnosen som finns i Sverige. Säg aldrig någonsin det, inte om du kommer in på Akuten eller något någonsin. Det är en mycket missförstådd diagnos och studier visar att t.o.m. vården på Akuten blir sämre om de i vården som inte är väldigt insatta i psykiati får reda på diagnosen, tyvärr. 

Partners, folk, kollegor, vänner springer om de får höra talas om diagnosen. Tills man berättar diagnosen kan allt ha funkat fin-fint utan problem. Det är en ytterst stigmatiserad och mycket otroligt, väldigt missförstådd diagnos. 

Jag berättar bara om det är nödvändigt för ens överlevnad av någon orsak typ. Typ till Försäkringskassan och arbetsgivaren m.fl. eftersom det varit absolut nödvändigt. Till partner berättar jag om symtom t ex ångest och om att jag går i behandling - men namnger ingen diagnos. Då funkar det fint i relationen. Jättebra. Är gift sedan flera år tillbaka och vi båda är lyckliga och har det jättebra. Men jag är i princip friskförklarad från diagnosen men kommer ju alltid vara extra skör.

Hon som har utvecklat DBT avråder alla med diagnosen att någonsin berätta det i andra sammanhang än till sin behandlare, och till de vars ens liv hänger på att de får veta, eftersom det är så missförstått och ger enbart nackdelar för den som har diagnosen i alla sammanhang alltid, vilket tyvärr är vetenskaplig oberoende forskning inom ämnet visat för de som forskar för vår terapi.