Borderline - hur har ni killar bemött era partnerns/dejt om ni får reda på att de har haft borderline???

Sprungit därifrån. 
Mani och crazy-eyes är big no no

Hans konstiga svar hade varit nog att stänga musslan i några år, är det en 14åring eller vad

Crazy-eyes? Är dert typiskt borderline?

Min sambo får det ibland, samtidigt som hon ler med munnen sprutar ögonen eld och hon säger de mest elaka saker. Jag börjar fundera på om hon var borderline, av flera anledningar.

Träffade en sådan tjej i min ungdom.

Intressant erfarenhet. Men inget jag tänkte upprepa. Det är väldigt utmanande att hantera som partner. Jag känner inte att jag har den förmågan att göra det.

Fel på dig som människa? Nä, du är den du är med de styrkor och nackdelar du har. Du får använda dina styrkor till din fördel och jobba på dina svagheter. Så är det för oss alla i olika omfattning.

Humör är något man kan jobba med. Efter snart 24år med barn hemma så har jag märkt att mitt humör blivit... Mer avtrubbat med åren.

Jag ger dig tipset att läsa på om det. Var inte dömmande. Du anar inte vad vi går igenom med borderlin, hur påfrestande det är. Inget man väljer att vara, diagnos, dock något som är olika för alla med det, finns de som har extrem borderline och de som lär sig jobba/arbeta med svängningarna och som faktiskt kan ?få bort? borderline, pga man lär sig att hantera de häftiga svängningarna. 

 

FRIGER: 
tusen tack för ditt fina svar, det finns trots allt fina män som kan svara utan att dömma. Det är tufft o leva med. Men är väl som du skriver, man måste jobba på sina svagheter. 

Tack ??

Anonym (q)
förstod inte va du mena med stänga musslan? 

Nej skulle kunna tro 14 men han är 35 

Anonym (AllaC) 
det är lätt att kasta sten på andra när man själv har problem. Han har själv problem med drickandet, men ansåg inte jag behövde skriva det. Alla har vi väl någon problematik. 

Haha nä, det rår du ju inte för. Det är ju som det är.

Låter ju som att du har en mild variant på det du berättar. Sen att du har självinsikt. Jag tror du har goda chanser! Jag hoppas att det går bra för dig! :)

Om du ska berätta det i vidare förhållanden? Ja... Men låt personen lära känna dig först. Så blir du förhoppningsvis dömd för den du är, inte din diagnos.

Det är sådant som är lite knepigt. Jag har också hemligheter. Träffar jag någon så blir jag nog tvungen att berätta dem eftersom det ändå kommer krypa fram förr eller senare.

Tack :)
Ja jag har förstått att jag har den mer milda varianten, tror att det har att göra att jag i många år förstått de varit något men aldrig fått den riktiga hjälpen förrän i höstas då jag fick ny läkare. Så jag har under många år jobbat mycket med mig själv och mediterat och försökt hitta mig själv och jag tror man genom det lär känna sig själv osv men i allt de så måste man ha rätt verktyg att inte agera så hårt på känslostormarna vilket jag gör. Men har läst om många kvinnor som berättar sina historier och även män och jag inser att de finns så kraftigt större borderline. 
Tyckte att 9 mån var kanske rätt så länge men tror aldrig jag ska berätta för efter de orden idag från honom så kommer jag nog aldrig mer släppa in nån på livet. För jag har insett man bara ska leva själv. Så förstör man inte en annan människa.

Hemligheter är olika, finns de ?hemligheter? som jag inte anser vara hemligheter utan mer att man tycker de e skamligt, men kanske anses för många ändå bli en hemlighet. Värre om man går o e otrogen, de för mig e helt annorlunda än att ha en diagnos eller vara alkoholist Exempelvis.

Sen tror jag inte du eller nån annan egentligen ska vänta för länge o berätta sina saker, för om man träffar en riktigt fin människa så förstår dem. Då älskar den en för den man är. Självklart beror de ju på vad det är.