Lullesmamma skrev 2022-08-20 22:28:09 följande:
Tack :)
Ja jag har förstått att jag har den mer milda varianten, tror att det har att göra att jag i många år förstått de varit något men aldrig fått den riktiga hjälpen förrän i höstas då jag fick ny läkare. Så jag har under många år jobbat mycket med mig själv och mediterat och försökt hitta mig själv och jag tror man genom det lär känna sig själv osv men i allt de så måste man ha rätt verktyg att inte agera så hårt på känslostormarna vilket jag gör. Men har läst om många kvinnor som berättar sina historier och även män och jag inser att de finns så kraftigt större borderline.
Tyckte att 9 mån var kanske rätt så länge men tror aldrig jag ska berätta för efter de orden idag från honom så kommer jag nog aldrig mer släppa in nån på livet. För jag har insett man bara ska leva själv. Så förstör man inte en annan människa.
Hemligheter är olika, finns de ?hemligheter? som jag inte anser vara hemligheter utan mer att man tycker de e skamligt, men kanske anses för många ändå bli en hemlighet. Värre om man går o e otrogen, de för mig e helt annorlunda än att ha en diagnos eller vara alkoholist Exempelvis.
Sen tror jag inte du eller nån annan egentligen ska vänta för länge o berätta sina saker, för om man träffar en riktigt fin människa så förstår dem. Då älskar den en för den man är. Självklart beror de ju på vad det är.
Svek är något annat än en diagnos. Helt sant.
Ja, hon jag var tillsammans med i min ungdom blev som förbytt. Det fanns två människor i henne. En väldigt fin tjej. Sen en helt annan tjej som var ganska otäck. Tyvärr slet det där sönder henne till sist.
Alltså... De orden ditt ex skrev var ganska omogna... Och elaka. Det fanns ingen orsak till att uttrycka sig så.
Är det någon tröst så var det kanske lika bra att den sidan av honom kröp fram tidigare än senare.
Haha, vet inte. Jag sitter nog på de fördömdas avbytarbänk. Men det är okej. Är nyskild, har bra jobb, många barn, älskar mitt boende. Trivs med livet kort och gott. Letar inget.
