Förälder helt slut av skolstartens krav
Jag trodde att småbarnsåren nu var förbi och därmed skulle livet sakta bli lite mindre kämpigt. Jag trodde att förskoletiden var den tuffaste. Men efter en halv vecka med barn i förskoleklass är jag inte alls långt från att gå in i väggen. Givetvis är det mycket annat också som pockar på och bidrar till stress, på jobb och i familjen, men jag upplever det jättetufft med alla krav som ställs inte bara på barnen, utan på familjen.
Plötsligt ska jag komma ihåg att packa frukt varje dag. Alltså komma ihåg att alltid ha frukt hemma. Jag ska komma ihåg utflyktsfika en gång i veckan. Och det får inte vara något enkelt och färdigt - för det är ju typ bara sötsaker som är enkla och färdiga, och det får det inte vara. Jag ska komma ihåg gympasaker två gånger i veckan. Jag ska komma ihåg tusen olika lov och stängningsdagar.
På det tillkommer övrigt livspussel då förstås med att packa kaffe, frukostmacka och lunch för egen del, komma iväg i tid, pendling... Lägga fram kläder till mig och barn på kvällen. Få barn att borsta tänder, somna i tid, bråk och tjaffs osv osv. Det har funkat bra så länge vi hade förskola som inte krävde något särskilt av oss mer än en och annan dag då skidor skulle packas med.
Jag upplever att det ställs jättehöga krav på föräldrarna i förskoleklass. Är det fler som känt så? Kommer det vara så här från och med nu och genom hela skolan? Blir det bättre?
Hade jag varit förälder i den klassen hade jag sagt till på skarpen. De som blir avundsjuka behöver lära sig om privilegium. De som inte har med kan vara barn till missbrukare, psykiskt sjuka mm det är inte ett dugg orättvist att de blir bjudna på frukt.
Hade jag varit förälder i den klassen hade jag sagt till på skarpen. De som blir avundsjuka behöver lära sig om privilegium. De som inte har med kan vara barn till missbrukare, psykiskt sjuka mm det är inte ett dugg orättvist att de blir bjudna på frukt.