Mitt ”utbrända” ex
Fy vad taskigt att ens ifrågasätta något sådant.
Inlägg från: Anonym (Nfnf)
|
-
-
Men driver du? Vilja vara ? Väljer man det!!???Anonym (Trött på tröttheten) skrev 2022-08-16 19:04:14 följande:Kan du utveckla? För jag förstår inte hur man kan vilja vara i ett sånt tillstånd han är utan att försöka göra något åt det.
-
Okej jag får lugna ner mig lite men jag tar själv åt mig. Jag har sedan jag var 15 knappt fungerat överhuvudtaget och du kommer här och i princip stampar på utbrända. Att träna löser allt tydligen för att få mer energi.
Att träna finns inte ens på kartan om man är riktigt nerkörd. Att ens gå upp på morgonen är fasen jobbigt. Ta på sig kläder. Gå ut. Handla. laga mat.
Snälla, det är inget man liksom ens väljer. Du kan själv hamna där.
-
Det är för övrigt 15 år sedan nu, när allt började för mig när jag var 14-15. Efter en rejäl halsfluss. Det är inget man kan välja.
-
Att gå en promenad när allt bara snurrar i huvudet, man ser nästan suddigt. Ångesten ökar. Man känner sig full.
Ja men då ska man rycka upp sig bara, det är ju det man behöver göra. Eller inte! Däremot lugn och ro, det hjälper.
-
Jo jag är betydligt bättre, men lite less ibland på att vara skör. Som ikväl.Anonym (Trött på tröttheten) skrev 2022-08-16 21:04:12 följande:
Jag fattar att det inte är något man väljer. Men jag tänker att de flesta ändå jobbar på att ta sig ur det. Även om det tar tid. Jag gissar att du har kontakt med vården? Någon sorts plan för att komma tillbaka så småningom? Det har inte mitt ex.
Det du beskriver är dessutom en betydligt djupare utbrändhet än vad jag tror att han har haft. Han handlar med aktier, renoverar sin lägenhet, dejtar. Ser ändå till att barnen kommer till skolan och sina aktiviteter. Men allt som inte är måsten väljer han bort för det är för jobbigt för honom. Är det något du känner igen?
Men ja, orkar man allt det där så funderar ju även jag faktiskt på varför man inte kan göra andra saker. Att hitta på något med barnen eller hjälpa med läxan behöver man ju göra.
Ursäkta att jag sa ifrån lite väl hårt men det blir väl helt enkelt så att man tar åt sig för mycket. trodde inte att han gjorde allt det. Utan att han bara satt vid datorn, ungefär. har bara snabbläst tråden. Missade säkert en hel del därför. -
Fast han verkar ju kunna göra massor med andra grejerAnonym (Mamma) skrev 2022-08-16 21:29:06 följande:Jo, jag såg till att byta jobb, att avlägsna mig från det som har förstört mig. Men du verkar inte förstå hur utbrändhet fungerar. Man blir inte "friskare" från sånt genom att ha hobbies, sociala kontakter eller på annat sätt uppfylla sitt liv med positiva upplevelser. Hjärnan behöver tid på sig för att läka, och man kan behöva träna på att se varningssignaler samt att vara vaksam på situationer som kan trigga igång stressreaktioner, innan de händer, så att man slipper återfall. Beroende på hur illa det har varit så blir en del faktiskt aldrig helt återställda, vad de än gör. Sådana är för alltid mer känsliga än vanliga personer som sluppit utbrändhet. Det bästa man kan göra är att se till att minska stressen i sitt liv i nuet och på lång sikt, men det är inte alla som har insikterna för att planera för det så klart.
-
Fast ta hand om sina barn, hjälpa med läxa? Ärligt. Det kan väl knappast vara mindre jobbigt än det hon beskrev att han gör.Anonym (Mamma) skrev 2022-08-16 21:37:53 följande:Ja vissa saker kanske tar mindre energi för honom. Alla har olika upplevelser och olika vad de orkar med.
-
Anonym (Trött på tröttheten) skrev 2022-08-16 21:33:32 följande:
Det är absolut ingen fara. Jag vill inte trampa någon på tårna och har själv erfarenhet av depression vilket ju är liknande utbrändhet i vissa avseenden. Jag vet att det inte är något man fixar på nån vecka. Om han behöver tio år eller mer för att bli frisk så ska han så klart få det men då behöver jag se tecken på att han jobbar på det också. Inte bara använder utbrändheten för ett frikort mot föräldraskapets krav.
Hoppas det fortsätter att gå åt rätt håll för dig.
Det är helt lugnt. Det var bara jag som överreagerade. Jag håller med dig helt! Sedan tror jag ju inte att du kräver att han ska göra världens grejer med barnen heller. Utan bara, något.
Tack. Kram!