Otrogna män och deras egenheter

Trevligt med kvinnor som bejakar sin sexualitet. You go girl!!

Märkligt att det kan vara så svårt att förstå begreppet delta. Det är ju inte direkt rocket science och ganska självklart i de flesta sammanhang. A hjälper B att göra något mot C, A har alltså deltagit i det B gjort.  Men av någon märklig anledning verkar detta enkla begrepp bli jätte jätte svårt att förstå när det gäller otrohet. //

När samma gamla ursäkter och bortförklaringar repeteras så är det kanske inte så konstigt om svaren oxå blir repetitiva.

När människor med alla medel sitter och förnekar ganska självklara begrepp som till exempel deltagande så är det kanske inte så konstigt om diskussionerna bli smått bisarra.

Den intressanta frågan är om det är folk som påpekar det uppenbara som är problemet eller att vissa bara har jäkligt svårt för att stå för vad de gör?

Nej, det handlar kanske inte om det. Men att det på något sätt skulle vara mer "smutsigt" om kvinnor är otrogna än om män är det har man ju hört. 

Jag tycker snarare tvärtom. Kvinnor har varit styrda av män i århundraden så jag tycker faktiskt att det inte är mer än rätt att man som du tar för sig av allt som livet har att bjuda.....

Är du medveten om att du knullar med en gift person är du delaktig - oavsett om du är singel eller ej. Att aktivt hjälpa honom att förstöra för sin fru och sina barn är jävligt lågt. (Även om inte på samma nivå som hans.)

Man på snart 50 här.

Med risk för att bli fullständigt utskälld av alla moralpredikare här...

Har haft affärer till och från under hela mitt 30-åriga förhållande.
Inget jag är stolt över, men inte heller lägger så stor vikt vid.

Jag tänkte försöka förklara så tydligt som möjligt varför just jag har haft kvinnor vid sidan om.
Det är alltså inget försök att rättfärdiga det jag gjort, utan bara ett försök att ge min syn på varför.

1. Anledningen till att jag varit otrogen är för att jag sökt mer och annat sex än vad min fru vill ha.
Vi gled isär sexuellt redan efter ca 10 år och har aldrig riktigt hittat tillbaka trots många försök.
Jag älskar dock min fru och våra barn, men för mig har "affärerna" inget med det att göra. Jag har väldigt lätt för att skilja på mitt kärleksliv (familjen) samt mina nöjen (mina affärer) och jag är inte kär i, eller älskar mina affärer.
Dessa personer är ibland bra vänner men framförallt någon jag bara vill njuta fysiskt med. Och till skillnad mot många (framförallt kvinnor) så skiljer jag helt på psykisk och fysiskt njutning.
Detta är jag också helt öppen med mot de kvinnor jag träffar. De har alltid vetat att jag varit upptagen när vi inlett förhållanden och jag har aldrig gett sken av att jag skulle lämna min fru eller liknande.
Och ingen av de kvinnor jag haft förhållande med vid sidan om har haft problem med det. Dessa kvinnor har både varit singlar och upptagna.

2. Jag är en av de män som gärna pratar, i alla fall med de jag har haft återkommande träffar med.
Detta beror främst på att som man så har man ofta inte någon i närheten som man kan prata öppet med, som inte "dömer" en.
I min närmsta vänskapskrets finns några av mina kollegor, nära vänner till min fru och män till kvinnorna i de par som vi umgås med tillsammans.
Dessa personer vill jag inte anförtro mig mina innersta tankar om mitt liv med.
Men de jag träffat vid sidan om har inte funnits i denna krets och då heller inte haft någon relation till min fru och min familj.
Detta har då gjort att det är enklare att prata av sig ibland.
Dock så är det självklart inte alla som vill lyssna och då respekterar jag det.

3. Till alla som nu tycker att jag är ett svin och inte borde få ha mina bollar kvar, så respekterar jag er åsikt. Men det finns inga argument som jag inte redan hört hundra gånger, så slösa inte er tid. Ni kommer inte få mig att ändra mig.
Jag svarar dock gärna på frågor om någon ändå vill veta vad som försiggår i mitt "sjuka" huvud.

4. Sista frågan är om frun inte misstänker eller om TS skall höra av sig till frun.
I mitt fall så är jag tveksam till att min fru vet eller misstänker något.
Hon skulle ha konfronterat mig för länge sedan.
Det är ju inte heller så att jag spenderar dagar borta från min familj för att vänstra, eller bokar hotell eller resor. Inte heller spenderar jag pengar på detta.
jag tror att många kvinnor tänker sig en affär som något ur en Harlequin-novell, där mannen lovar henne guld och gröna skogar, köper dyra smycken och bjuder henne på exklusiva resor. Självklar förekommer säker detta också, men vanligast tror jag att man ses när det går, på de platser som går. Ganska oromantiskt, men det är inte romantiken man vill åt.
Frågan om TS skall kontakta frun tycker jag är irrelevant. Om TS gått in i affären med vetskapen om att han är upptagen så har hon automatisk gått med på att det är så det är och hon är typ delaktig. I alla fall kommer en ev. fru se det så.
Om däremot TS trott att han var singel och sedan får reda på att han bedragit sin fru (och då även TS) så förstår jag om hon vill skvallra och kanske då har mer rätt till det.
Det TS (och andra i samma situation) skall tänka på är att den som skvallrar INTE vinner något på det, mer än att vara "syster duktig"
Du som "prassel" har inte rätt att avgöra det moraliska i affären, om du själv deltar.

Detta blev ett långt inlägg och jag vet att det bitvis låter som att jag försvarar mig, men det är så här jag ser på detta med att ha affärer och jag anser att jag har rätten till min åsikt.
Och som jag sa ovan, så har jag full respekt för alla andras åsikter, men ibland väljer jag att inte lyssna på dem. Det innebär också att ni skall respektera mina åsikter, även om ni inte vill respektera mig som person.

Tack för ordet!

Man på snart 50 här.

Med risk för att bli fullständigt utskälld av alla moralpredikare här...

Har haft affärer till och från under hela mitt 30-åriga förhållande.
Inget jag är stolt över, men inte heller lägger så stor vikt vid.

Jag tänkte försöka förklara så tydligt som möjligt varför just jag har haft kvinnor vid sidan om.
Det är alltså inget försök att rättfärdiga det jag gjort, utan bara ett försök att ge min syn på varför.

1. Anledningen till att jag varit otrogen är för att jag sökt mer och annat sex än vad min fru vill ha.
Vi gled isär sexuellt redan efter ca 10 år och har aldrig riktigt hittat tillbaka trots många försök.
Jag älskar dock min fru och våra barn, men för mig har "affärerna" inget med det att göra. Jag har väldigt lätt för att skilja på mitt kärleksliv (familjen) samt mina nöjen (mina affärer) och jag är inte kär i, eller älskar mina affärer.
Dessa personer är ibland bra vänner men framförallt någon jag bara vill njuta fysiskt med. Och till skillnad mot många (framförallt kvinnor) så skiljer jag helt på psykisk och fysiskt njutning.
Detta är jag också helt öppen med mot de kvinnor jag träffar. De har alltid vetat att jag varit upptagen när vi inlett förhållanden och jag har aldrig gett sken av att jag skulle lämna min fru eller liknande.
Och ingen av de kvinnor jag haft förhållande med vid sidan om har haft problem med det. Dessa kvinnor har både varit singlar och upptagna.

2. Jag är en av de män som gärna pratar, i alla fall med de jag har haft återkommande träffar med.
Detta beror främst på att som man så har man ofta inte någon i närheten som man kan prata öppet med, som inte "dömer" en.
I min närmsta vänskapskrets finns några av mina kollegor, nära vänner till min fru och män till kvinnorna i de par som vi umgås med tillsammans.
Dessa personer vill jag inte anförtro mig mina innersta tankar om mitt liv med.
Men de jag träffat vid sidan om har inte funnits i denna krets och då heller inte haft någon relation till min fru och min familj.
Detta har då gjort att det är enklare att prata av sig ibland.
Dock så är det självklart inte alla som vill lyssna och då respekterar jag det.

3. Till alla som nu tycker att jag är ett svin och inte borde få ha mina bollar kvar, så respekterar jag er åsikt. Men det finns inga argument som jag inte redan hört hundra gånger, så slösa inte er tid. Ni kommer inte få mig att ändra mig.
Jag svarar dock gärna på frågor om någon ändå vill veta vad som försiggår i mitt "sjuka" huvud.

4. Sista frågan är om frun inte misstänker eller om TS skall höra av sig till frun.
I mitt fall så är jag tveksam till att min fru vet eller misstänker något.
Hon skulle ha konfronterat mig för länge sedan.
Det är ju inte heller så att jag spenderar dagar borta från min familj för att vänstra, eller bokar hotell eller resor. Inte heller spenderar jag pengar på detta.
jag tror att många kvinnor tänker sig en affär som något ur en Harlequin-novell, där mannen lovar henne guld och gröna skogar, köper dyra smycken och bjuder henne på exklusiva resor. Självklar förekommer säker detta också, men vanligast tror jag att man ses när det går, på de platser som går. Ganska oromantiskt, men det är inte romantiken man vill åt.
Frågan om TS skall kontakta frun tycker jag är irrelevant. Om TS gått in i affären med vetskapen om att han är upptagen så har hon automatisk gått med på att det är så det är och hon är typ delaktig. I alla fall kommer en ev. fru se det så.
Om däremot TS trott att han var singel och sedan får reda på att han bedragit sin fru (och då även TS) så förstår jag om hon vill skvallra och kanske då har mer rätt till det.
Det TS (och andra i samma situation) skall tänka på är att den som skvallrar INTE vinner något på det, mer än att vara "syster duktig"
Du som "prassel" har inte rätt att avgöra det moraliska i affären, om du själv deltar.

Detta blev ett långt inlägg och jag vet att det bitvis låter som att jag försvarar mig, men det är så här jag ser på detta med att ha affärer och jag anser att jag har rätten till min åsikt.
Och som jag sa ovan, så har jag full respekt för alla andras åsikter, men ibland väljer jag att inte lyssna på dem. Det innebär också att ni skall respektera mina åsikter, även om ni inte vill respektera mig som person.

Tack för ordet!

Du är delaktig. Du kommer alltid ha det i din last, livet ut.

Ot KD! Tråden handlar om otrohet och inte datingappar. 

TS 
Jag förstår nog inte riktigt vad du tänker att det skall åstadkomma med att berätta för frun. 
Antar att det har något att göra med att du på något sätt vill rättfärdiga att du ligger med en upptagen man. 
Om du tror att du kommer bli sedd som någon form av hjälte av hans fru så tror jag du har misstagit dig grovt. 
Framförallt om det kommer fram att du visste att han var upptagen. 

Vad det gäller min frus val, så har hon precis samma möjligheter till val som jag. 
Jag kan ju inte veta om hon har en affär och skulle definitivt inte vilja få reda på det av den hon då skulle vänstrat med.

Tror du nu...

Min man var otrogen mot mig till och från under några år. Jag anade ingenting. Är inte svartsjuk av mig och tankar på otrohet fanns inte. Efter ett dödsfall i hans familj som tog honom hårt började jag efter ett tag uppmuntra honom att umgås med arbetskollegor och följa med på fester och så. Tyckte det var jättebra när han började motionera och uppmuntrade honom. 
I perioder kunde han vara avståndstagande och sur men också kärleksfull, gav mycket närhet och ville alltid ligga som vanligt. 
Några år senare ringde kvinnans nya man och berättade för mig då han kommit på dom. 
Jag är tacksam att han hörde av sig men önskar att kvinnan berättat tidigare. Mannen utvecklade ett alkoholmissbruk som kanske skadat mig mer än otroheten. Det hade kanske inte hänt om sanningen fått komma fram i tid. 

Han utvecklade missbruket efter att han varit otrogen ett tag. Jag trodde missbruket utvecklats av sorg och ångest för dödsfallet och stannade kvar med honom. Hjälpte honom och gick igenom flera olika behandlingar för att sluta dricka. Inget funkade. Efter att otroheten kommit fram några år senare var det som att han kunde andas igen och han kunde sakta få kontroll över sitt drickande. 
Alkoholen blev ett sätt för honom att bedöva samvetet.
Personer som väljer att vara otrogna är nog inte så välmående utan det är en flykt från något. Många hade nog mått bättre av att sanningen kom fram och det destruktiva mönstret bryts. 

När den som STARTAR tråden själv sett till att situationen hon diskuterar uppstått så är det väl ganska självklart att den oxå ska tas med i diskussionen eftersom det är en väldigt stor bidragande faktor till att frågeställningen öht existerar.

Ja det är kristallklart att vissa har jäkligt svårt för kritik och ifrågasättande och tror att acceptera andras åsikter är detsamma som att man måste hålla med dem.

Givetvis blir det likadant i tråd efter tråd för gör man korkade saker som man sen har svårt att stå för så kommer man givetvis ha lika svårt för kritik och ifrågasättande i samtliga trådar där ens handlingar/åsikter ifrågasätts och/eller kritiseras.

Du blir bara mer och mer obegriplig och verkar inte ens läsa vad du kommentar. Nu håller du inte reda på någonting tydligen. Mycket nu eller?