Min sambo är inte våldsam, han skriker inte eller är elak. När han dricker alkohol blir han tyst, frånvarande och bara full. Han dricker varje helg. Och kanske varannan var 3:e helg blir han rejält full så han snubblar, kan inte prata och ibland spyr. Han dricker oftas ensam hemma. Han anser att detta är normalt och att de flesta svenska lever såhär och att det är jag som är tråkig och har en snedvriden syn.
vad tycker du är ett ok drickande?
Jag tycker inte det är normalt för en vuxen att dricka så mycket varje helg att man blir full. Att han dessutom regelbundet blir så påverkad att han förlorar balansen, sluddrar och spyr är ännu mer onormalt. Samma sak med att dricka när man är själv, det är också ett varningstecken. Så beter sig någon med alkoholproblem.
Jag tycker inte att det är konstigt att dricka alkohol varje helg, men människor utan missbruksproblematik stannar efter ett glas vin eller ett par öl. Att bli full någon gång ibland, speciellt till fest/högtider, är väl inte heller någon stor grej (så länge man inte kör bil påverkad), men inte varje eller ens var tredje helg.
Det är han som har en snedvriden syn, inte du, TS.
Nej det låter inte normalt. Allt som gör att man blir frånvarande från sin familj trots att man är närvarande är inte normalt.
Dricka skulle jag säga ja det är normalt, men inte så att man blir full varje helg för sig själv.
Hej.
Jag är högkonsument av alkohol sedan många år (jag ser det som ett problemdrickande men inte ett missbrukarproblem för min del).
Jag tycker inte att om man lever i ett partnerskap skall dricka sig full varje helg, och med full menar jag påtagligt berusad.
Att vara lite salongslullig på helgerna kan jag tycka är OK beroende på hur personen är i fråga (fick precis en bild av Edward Bloom i huvudet)
De perioder jag haft ett fast partnerskap har jag inte rört en droppe i arbetsveckorna men på helgen har jag nog kunnat ta en flaska vin eller lite mer själv, dvs fredag och lördag.
I singelläge dricker jag betydligt mer, och dessutom i veckorna.
Men jag tror nog en tumregel är att om man börjar känna sig full, speciellt när man är i relation, ska man antingen sluta dricka, eller iallafall vänta ett tag.
Hur kul är det att hålla om varandra, kura ihop sig, titta på en film, och ens partner stinker booze, har glansig blick och är frånvarande, och sluddrar.
När jag tänker efter nu så tror jag att drickandet på något sätt grundar sig i antingen tristess eller missnöje, iallafall när jag ser till mig själv. Den grå vardagen kontra när man levde rövare med sina polare.
Kan nog inte riktigt komma med tips om hur du ska gå tillväga, det finns säkert någon här på forumet som vet något bättre.
Det ända visdomsordet jag kan ge är att det kommer inte bli bättre med tiden.
Om du tar ett glas vin varje helg eller kanske rent av mitt i veckan innebär inte att man är alkis. Om man dricker sig berusad varje helg och dessutom redlöst full en gång var tredje vecka så har man seriösa alkoholproblem. Att du behöver fråga här innebär inte att det är lite oklart, utan endast om att du redan utvecklat ett medberoende. Här är det ultimatum som gäller. Antingen söker han och tar emot hjälp för sina problem eller så kan ni inte leva tillsammans. Och du måste vara beredd att faktiskt genomföra ditt ultimatum, annars blir problemet bara värre.
I mitt tidigare innlägg menade jag att det inte kommer bättre med tiden om man inte gör något åt det.
Riskbruk absolut. Egentligen vill jag säga alkis pga dåliga erfarenheter men för att fria hellre än att fälla säger jag att det är ett riskbruk.
Vad händer om han avstår alkohol i 10 v? Positiv eller negativ upplevelse?
Tack för era svar!!
jag har blivit så påverkad /medberoende att jag inte litar på min egna upplevelse. Efter att i många år fått höra att det är jag som är konstig börjar hjärnan till slut nästan tro det.
han har i perioder, oftast efter en rejäl fylla, hållit upp veckor och ibland månader men förr eller senare har han börjat om igen på nytt.
Det låter som att han har alkoholproblem.Eller att han helt enkelt vill bli full ,medvetet.
Det osunda är inte att dricka varje helg. Det osunda är att bli full, särskilt rejält full, särskilt med barn närvarande.
Min man tar gärna några öl på helgen, men han dricker sig aldrig berusad. Jag tar gärna några glas vin på helgen. Samma sak där, det spårar aldrig ur. Några gånger om året kan det bli mer under en utekväll, men inte så vi spyr och ALDRIG när barnen är hemma.
Så ja, detta låter som en man med alkoholproblem. Inte för att han dricker varje helg, utan mängden och hur det påverkar honom.
Jag tycker absolut inte att det är fel att dricka varje helg, men tycker absolut att det är ett problem att dricka så man blir ordentligt full, snubblar och spyr minst en gång i månaden. Har ni dessutom barn skulle jag bli väldigt orolig att han beter sig så.
Tack för era svar!!
jag har blivit så påverkad /medberoende att jag inte litar på min egna upplevelse. Efter att i många år fått höra att det är jag som är konstig börjar hjärnan till slut nästan tro det.
han har i perioder, oftast efter en rejäl fylla, hållit upp veckor och ibland månader men förr eller senare har han börjat om igen på nytt.
Bra att du ställer frågan TS.
Din man har absolut ett riskbruk och det kan leda till negativa konsekvenser på sikt, i första hand medicinskt.
Det är svårt att avgöra hur beroende han är utifrån det du beskriver.
Det bästa rådet jag skulle ge är att ta kontakt med rådgivning för ett samtal. Finns ett antal olika att kontakta, tex. via 1177 (eller andra). Där kan du prata, beskriva och få råd om hur du kan hjälpa.
Något drastiskt skulle jag absolut inte råda dig till just nu, dvs. att konfrontera maken och ställa ultimatum etc. Lär dig mer först och se hur du kan påverka.
Givetvis kommer saken i ett annat läge när om man upplever dramatiska problem, hot, våld eller sociala problem med alkoholkonsumtionen hos en närstående.
Normalt och normalt. Sverige har en väldigt skitnödig syn på alkohol. I många andra europeiska länder tar man både ett och två glas vin om dagen, gärna till lunch. MEN- det är ju från fall till fall. Att din sambo sitter och dricker ensam och är i det närmaste okontaktbar samt inte verkar visa intresse för sin familj (dig, framgår ej om ni har barn) verkar inte sunt. Det är ett missbruksbeteende. Att bli så pass full i sitt eget sällskap att man ramlar omkring och spyr är definitivt inte normalt.
Jag hade blivit väldigt oroad om min kille gjorde så. Jag hade bett honom söka hjälp för det om han inte på eget bevåg tar tag i det och dricker mindre. Är han deprimerad, är det något som hänt, eller har han alltid varit sådan?
tycker jag det är. Alkohol i måttliga mängder är ok, men att bli berusad varje helg... nää 
Hej,
Jag förstår till 100% din oro, men jag tycket att du borde ställa en annan fråga. Om han är "alkis" eller inte är en väldigt subjektiv frågeställning. Dels finns det inget rakt svar på frågan och även om det funnits det, vad hade du gjort med svaret? Ett ja hade troligen gjort dig ännu mer orolig, medans ett nej kanske hade fått dit att må lite bättre för stunden. Men ingetdera ändrar på det faktum att du tycker att det är jobbigt.
Kanske kan du närma dig situationen på ett annat sätt. Börja prata med honom om hur du känner från ditt perspektiv, utan att döma honom eller skylla på drickandet. Att ställa frågan om alkoholen verkligen ger honom det han vill ha i livet? Om det kanske finns någonting han missar genom att dricka och vad som annars skulle vara möjligt?
Vi dricker av olika anledningar, antingen för att vi vill till en känsla eller bort från en känsla, eller både och. Det är så det börjar i alla fall. Efter ett tag så tar de beroendeframkallande egenskaperna i alkoholen över och det handlar mest om att tillfredsställa beroendet. - Att komma tillbaka till normalläge helt enkelt.
Att börja ifrågasätta om alkoholen verkligen ger en det man tror att den gör är ett bra steg att börja med.
Vet inte om något av det här hjälpte dig, men lycka till i alla fall!
Marcus