Min 5 åring driver mig till vansinne!

Jag hoppas verkligen inte att det är normalt! Och jag tror inte det är normalt.
Det är verkligen svårt att förklara, just eftersom det är inte en sak utan många små saker om han gör, som tar knäcken på mig. Under en bra tid vet jag oftas själv inte varför jag blev så förtvivlad under den dåliga tiden, för det finns inget konkret! 
Om jag tar ett exempel: vi har varit på semester i början av juli och egentligen var den fin, men sonen var hemsk. Sista dagen trodde jag verkligen att jag snart bryter ihop och mitt äldsta barn satt på sängen och grät för hon var så stressad av hans agerande.
Förra veckan gick rätt bra (fram till helgen, som var en katastrof) och när jag tänkte på semestern kunde jag inte förklara vad det egentligen var som var så hemsk med hans beteende. Det är så svårt att fatta i ord just eftersom det är så många små saker.