Min 5 åring driver mig till vansinne!

Han låter väl som en helt vanlig femåring? Jag kanske fattar trögt men jag förstår faktiskt inte vad det är du tycker är onormalt?

Hur menar du då?

Hm jag får en känsla av att du är rätt sträng men det kan samtidigt vara svårt att beskriver saker i text då vi alla tolkar saker olika.
Jag tycker inte det är något problem att man får hoppa i sängen ibland men ibland inte. Eller att ibland får man äta något innan middagen men annars inte. Det kan ju vara så att det är väldigt länge sedan man åt eller att lunchen inte blev nån hit och man åt dåligt. Då är det rimligt att frångå principen att inte få äta innan middagen. Jag ser som sagt inte något problem med att jag som förälder är flexibel och ibland frångår mina egna principer. Men jag måste förstås förklara varför för barnet. Hela tiden måste man förklara varför och vilka konsekvenserna kan bli.
Att du som förälder har krav på ditt barn för att du tycker att han borde kunna/ har kunnat tidigare är ju bara konstigt. Just NU kan han uppenbarligen inte göra just den grejen och vem är du att bestämma huruvida han kan eller ej? Att kunna något handlar ju naturligtvis inte bara om den fysiska kunskapen utan är till minst lika stor del mental. Det kan finnas många aspekter kopplade till barnets mentala utveckling/trygghet som gör att barnet helt plötsligt inte KAN göra något helt plötsligt. Fundera över varför det är så viktigt för dig.
Att en femåring frågar tills man får hål i huvudet är helt normalt. Ta inte ifrån honom nyfikenheten på livet. Även detta är en viktig del av barnets utveckling som många gånger är kopplat till trygghet och en process i att försöka sortera världen och alla intryck som barnet blir utsatt för och som många gånger är helt nya eller tom lite läskiga för ett barn.

Men varför har det betydelse HUR han startar en konversation? Varför kan han inte starta en konversation med en fråga? Det gör jag ibland. Gör inte du?
Detta är ju ett exempel på att välja sina strider eftersom varje tillsägelse som du ger din son tar han som kritik. Om det blir för mycket tillsägelser och negativitet så påverkar det hans självkänsla. Det är inget konstigt utan hur vi fungerar som människor. Och jag tycker faktiskt inte du har någon rätt att försöka detaljstyra en annan människa så till den grad att du bestämmer HUR han pratar.

"Jämt repetera mig"? Jag har gett dig två svar i denna tråden! Men tycker du det är repetetivt, så visst. Du verkar inte ha stort tålamod.
Jag trodde du skrev för att du ville ha åsikter, men du vill ha medhåll förstår jag. Och det du ger exempel på här, på hur det låter när ditt barn hela tiden frågar, har du inte riktigt gett exempel på innan. Om du nu redan vet att det inte är normalt, vad är det då du vill?