Anonym (SatanSjälv) skrev 2022-08-01 02:32:00 följande:
Vet inte hur vanligt det är men jag är själv en sådan person.
Jag var otrogen för ett år sedan med en kvinna jag började DM:a på Instagram mer eller mindre av en slump. Mitt äktenskap var i en svacka och vårt sexliv var helt livlöst. Min fru var då min dittills enda sexpartner i mitt liv och jag kände mig som världens sämsta älskare eftersom det inte fanns något jag gjorde som kunde väcka hennes intresse. Och jag hade ägnat 20+ år till att knäcka koden till min hustrus lust.
Kvinnan på Instagram var i en liknande situation i livet och vi connectade verkligen själsligt. Vi bestämde oss för att ses och det var inget vi "råkade hamna i". Det bestämdes nyktert och med öppna ögon. Och det var det mest makalöst fantastiska sex jag någonsin varit med om. Ingen porr eller sexnovell kommer ens i närheten. Sexet varade i timmar med mängder med orgasmer, från oss båda.
Vi sågs två gånger. Båda lika fantastiska. Båda gånger lika nyktert och medvetet. Sedan var det jag som bröt med kvinnan på Instagram. Jag ville inte skiljas och jag ville inte bli någon som hade ett förhållande vid sidan av. Efter andra gången fick jag dessutom sådan ångest att jag blev illamående och kräktes i en vecka.
Och nu lever jag i en lögn eftersom jag inte kan berätta för min fru.
- Våra barn har särskilda behov och behöver oss båda. Vi behöver varandra för att reda ut den oerhört komplicerade och pressade situation vi lever i. Jag är rädd att en skilsmässa fullständigt skulle rasera deras tillvaro och när det finns en historia av suicid i familjen är det inget man tar lätt på.
- Vårt hem är unikt och underbart. Men ingen av oss skulle på egen hand kunna ha kvar det. Själv skulle jag tvingas till en boendesituation som jag skulle vantrivas med. Likaså mina barn.
- Troligen skulle inte min fru heller vilja skilja pga ovannämnda orsaker sig men vårt förhållande skulle bli oerhört giftigt och ytterligare bygga på den stressen vi redan känner. Nu kan vi ända stärka varandra och ge varandra tröst om än inte ett vettigt sexliv.
- Jag ångrar mig egentligen inte, och jag kan därför inte be om ursäkt på ett ärligt sätt. Och jag vill inte lämna över ansvaret till att reparera förhållandet till min fru genom att hon skall förlåta mig. Jag skulle bara kunna försöka förklara, men jag tror inte hon skulle förstå.
- Det finns något i mig som tror att jag trots allt ändå valt att separera pga längtan att någon gång i livet känna mig åtrådd och betraktad sexuellt av en kvinna. Något som helt saknas inom äktenskapet. Nu har jag känt det. Nu behöver jag inte undra mer om jag är världens sämsta älskare. Nu vet jag att jag inte är det och personligen känner jag mig stärkt.
Och så finns det så klart negativa konsekvenser. Samvetet gnager så klart men jag försöker trösta mig med att jag idag är en annan person. Den jag var när jag var otrogen kan jag ändå känna sympati för. Och jag tror inte det är någon större risk att jag är otrogen igen. Minnena av illamåendet efter vår andra träff lever fortfarande starkt trots att det gått ett år.
Men kanske är jag psykopat, narcisist eller satan själv.
Jag tycker inte heller du gjort fel. Jag tycker faktiskt du gjort rätt. Vi har bara ett liv och att leva i tvåsamhet där man går miste om något så centralt i en relation som du till stor del gjort, då tycker jag någonstans man står sig själv närmst och du var lite skyldig dig själv den upplevelsen. Många av oss lever i tvåsamhet men vi har också en relation till oss själva genom livet och i alla våra upplevelser.
Jag har själv en liknande upplevelse och ser på det väldigt annorlunda än jag gjorde tidigare då jag förkastade allt av dess like. Jag kom dessvärre att älska mannen jag träffade och kunde inte längre vara sann mot mig själv om jag stannade i min relation så den avslutade jag och den andra mannen saknas mig dagligen fortfarande fast det är ett bra tag sedan vi satte punkt. Jag kommer aldrig ångra att få ha upplevt honom, tvärtom. Han var värd all kaos som blev därefter och fyllde dessutom en viktig funktion där jag fick upp ögonen för hur missnöjd jag var i min relation.
Jag hoppas du finner ro i att leva vidare i din relation om än ni har en del olika behov och att du kan se tillbaka på din upplevelse som något värdefullt, men så låter det ju som att du gör, trots ditt dåliga samvete.
