Hjärntumör

Självklart skall du berätta!!
Det är mycket bättre att vara förberedd innan på vad som kan hända.
Det är av denna anledning man aldrig brukar använda anhöriga som tolk, och de gjorde helt fel som lät dig tolka.

Du ser inte skillnaden i att förtiga för en dement person att hennes barn dött, när hon själv snart skall dö... och att förtiga för en mentalt frisk person vad som kan hända efter en operation hon själv skall gå igenom?

Ja, hon har ett alternativ. Hon kan tacka nej till behandling. Det finns många som gör det. Hon kanske hellre dör om 3 månader, än att bli förlamad och missta talförmågan.

För att kunna fatta ett bra beslut när det gäller den egna kroppen/det egna livet behöver man all tillgänglig information.

Kan hon inte tala sedan skulle hon tex kunna ringa massa viktiga telefonsamtal nu till släktingar i hemlandet, vänner osv. Hon kanske inte kan det efter operationen.

I Sverige jobbar vi inte med att undanhålla information. Vi informerar även patienter från olika kulturer om vad de har för diagnos, lämplig behandling och eventuella biverkningar som kan uppkomma.
Vi anser det oetiskt att undanhålla denna information för patienterna, och anser att fullt vuxna människor är kapabla att få information om sin egen sjukdom. Däremot kan vi avstå från att informera tex hur lång tid någon har kvar i livet, om patienten inte själv ställer den frågan.

Inför en operation där man kommer få men efteråt, eventuellt mycket allvarliga sådana skall patienten tydligt få veta vad som gäller. Oproffesionellt att använda anhöriga som tolk.

Jag har inte talat om att "bara slänga fram en massa fakta i fackspråk som patienten inte förstår".
Vi försöker självklart ha empatiska samtal, men fortfarande där patienten har rätt till all information, som det fungerar här i Sverige. Det ett grundfel att använda sig av anhöriga som tolk.

Du har inte svarat på vad du anser om att eventuellt förneka TS mor en möjlighet till sista telefonsamtal till vänner och släktingar som inte bor i Sverige. Hon har en risk att missta talförmågan efter operationen. Bör hon inte få veta det innan för att ha chansen att tala med dem hon önskar? Bör man undanhålla henne så viktig information?

Nu är det så att det är vanligt att det finns höga risker med hjärnkirurgi. TS har fått informationen att mamman kommer att få någon sorts handikapp efter operationen, och att det kan bli så att hon blir förlamad eller inte kan tala.

Vanlig info som man jämt säger inför op är att det kan bli blödningar eller infektioner. Det gäller alltid, men händer sällan. Det låter inte som om det i detta fall handlar om en "det kommer nog inte alls att hända"-information, utan här är riskerna höga på riktigt.

Jag kan ha fel i det, men det kan du också. Du kan inte utgå från att "allt går nog bra så mamman behöver inte veta något". Du omyndigförklarar henne på detta vis. Läkarna ville att hon skulle ha informationen, för det är 1000 gånger mer traumatiskt att vakna upp och inte kunna tala om man inte hade någon aning om att det kunde hända, än att veta om att risken finns.

I Sverige stämmer man inte sjukhuset. Det fungerar inte så. Det är inte därför man informerar om risker vid operation. Informationen ges så att patienten skall veta om vad som kan hända med kroppen, och kunna vara med och fatta ett beslut utifrån förutsättningarna.
Skulle du hellre vakna upp oförberedd med stomi efter en bukoperation, än ha fått informationen innan att det eventuellt kan bli en stomi? Det finns patienter som vägrar operation utifrån riskerna jämfört med vinsten.

Jo, det händer att man gör sådana operationer. Alternativet kan vara att låta bli, med snar död som följd. Detta kan vara en livräddare operation som riskerar att ge svåra men.

Är du läkare? Jag är det.

Ja, det är ju det alla säger- sjukvården har gjort helt fel som använt anhöriga som tolk.
Man har alltid ett alternativ att avstå från operation. Däremot kanske det inte finns andra behandlingsalternativ.
Sannolikt är det inte 100% risk att ts mamma får svåra men. Var tycker du gränsen går för när hon behöver veta om risken? Vid 50-50? 10% risk? 1%?

Så om "bara" var 6e person som genomgår samma ingrepp blir förlamad är det inte så viktigt att vara tydlig med att detta kan hända?