Nöjd med ett barn?

Vad man än gör finns det de som tycker man gör fel. Speciellt om man gör något som är utanför normen.

Det är så synd om ensambarn, de blir så bortskämda, de får svårt att ta hänsyn och dela med sig, de tror att jorden kretsar kring dem, det är så ensamt utan syskon både under uppväxten och som vuxen, när föräldrarna dör har de ingen att dela varken sorgen eller arbetet med bodelning osv med.

Det är så synd om barn som har syskon (speciellt om de har fler än två syskon). Föräldrarna har inte riktigt tid med dem, de utnyttjas som barnvakter till syskonen, föräldrarna har inte råd med att ge dem lika mycket grejer, semestrar och läger som alla barn måste ha för att må bra (de kanske till och med får dela rum med syskon, stackarna).

Strunta i vad beskäftiga människor säger och var trygg i ditt val, oavsett vad det blir eller vad som sedan verkligen händer.

Jag hoppas du ursäktar att jag svarar på detta.

Jag tror att det är skillnad på personer man bott i hop med, som inte bara delat vardagen, utan även föräldrar med en själv. Som är uppväxta i samma familj. Oavsett hur nära man umgås med till exempel kusiner, så delar man inte riktigt vardagen eller familjedynamiken med dem på samma sätt som är fallet när det handlar om syskon.

Nu är det ju inte samma sak som att man inte kan vara väldigt nära kusiner eller vänner, och ensambarn behöver inte nödvändigtvis sakna att ha syskon, men det är inte samma sak som att ha nära vänner som att ha syskon.

De delar fortfarande föräldrar, och n i alla fall delvis gemensam uppväxt, även om det såklart inte är riktigt samma sak som när syskonen är nära i ålder. Min man har ganska många syskon (han är äldst), och även om min man flyttade hemifrån när den yngste var fyra-fem år har de fortfarande många gemensamma minnen och barndomshistorier de gillar att berätta om.

 

Garantier har man aldrig, oavsett vad man väljer. Däremot är väl sannolikheten rätt låg att syskonrelationer blir så dåliga att de både som barn och vuxna inte tål varandra. Det förekommer, men enligt min uppfattning är det inte speciellt vanligt.

Jag kan därför inte se att de skulle vara en sämre anledning än någon annan till att vilja ha syskon till sitt barn.