Noll kommunikation

Har en med förälder som beter sig på liknande sätt. Fick frågan om vi kunde göra överlämning på helgen istället för måndag som vanligt. 

Såklart svarade jag, min motfråga var vilken dag och tid. Fick inget svar, utgick från att det var söndagen och trots att vi inte hade storslagna planer på lördagen så åkte vi iväg till bekanta som hat barn i  samma ålder.

Gissa vem som stod och ringde på dörren till ett tomt hus och sedan var rabiat i telefon...

Får du inget svar från  pappan, utgå från att det inte blir något. 

Easy peasy 

Var det på min vecka hade jag inte släppt iväg barnen, helt korrekt tänkt av dig. 

Der finns mycket som tonåringar eller barn överhuvudtaget inte vill göra men som bara görs. 

Och hade inte pappan till barnen kunnat svara när jag frågar så hade jag självklart inte skickat iväg dem, varför skulle jag? Det skulle lika bra kunna vara ett hopkok från ungarnas sida och så levde de jävel en vecka i stället. 

De behöver inte sitta hemma på rummet men de får komma hem och sova på utsatt tid. 

Det är just barnen jag hade tänkt på, om inte den andra föräldern bekräftar något så hade jag såklart inte skickat iväg dem om det vore min vecka, det är inte låg nivå att veta var barnen håller hus, det är ditt naiva tankesätt som får barn att råka illa ut. 

Självklart är det så, men kan inte en vuxen bekräfta att han ska ta hand om barnen under några dagar eller en vecka under min tidsperiod med barnen hade jag självklart inte skickat iväg dem. 

Den typen av tankesätt som du uppvisar med att ifrågasätta är anledningen till att barn råkar illa ut och att socialtjänsten till sist blir inkopplad. 

Föräldrar som har noll koll på var deras barn är, ''men han sa ju....''