Lätt överviktigt barn och motstånd från pappan

Stopp, stopp! Jag har aldrig talat om att kompensera med mindre matintag! Jag kan absolut bjuda glass till mellis, men en jätteglass PÅ mellis känns onödigt. Jag slappnar absolut av med kosten, men inte helt och hållet. 

Jag håller koll, det handlar inte om kontroll. Det finns plats för fika, men inte varje dag, i de mängder som pappan serverar dagligen. Han själv äter en liter glass i veckan, året om, och tycker att det är fullt normalt. 

Och varför vägdes hon ens? Finns ingen som helst anledning att väga friska barn utan  några medicinska problem som motiverar det.

Vad tror du att du förmedlar till ditt barn med vägandet? Du överför dina egna störningar på ditt barn, det är inte normalt och naturligt att hålla på med att väga stup i kvarten, man ser på ett barn om det är friskt och välmående och du har ju mer än normal koll påminner vad ditt barn äter så varför väga? 

Visst, det är inte bra med godis/fika/glas dagligen eller flera gånger per dag, men det är väl också under en begränsad period?

Ditt beteende och din koll är skadligare för barnet än några hekto över gränsen för övervikt, faktiskt.

För vilka kläder behöver man väga barnen? Annat än flytvästar då men där är det ju ett stort spann på vikten så inte sjutton behöver de vägas där heller egentligen. I övrigt räcker det ju att ha koll på längden på ungarna för att kunna köpa kläder. 

För skidinställningar (slalom) så behövs vikten, absolut, men inte ens där behöver man veta på grammet hur mycket barnen väger. 

Vi väger väl ungarna max en gång i kvartalet men det är för att ha koll på att de går upp i vikt som de ska. Har två spinkisar som äter allt och mycket av det också men där vikten ändå är seg uppåt (speciellt på den ena). Den senaste vikten vi haft innan en eventuell skidresa är den vi gått på vid inställning av skidorna.

Har själv varit det lite mulliga barnet en gång i tiden men haft turen att inte ha en familj som lagt någon vikt vid det. Var dessutom sjukt kräsen (hade klassats som selektivt ätstörd idag sannolikt) både vad gällde mat och sötsaker så det mesta var helt enkelt "fel" med mig på mat- och viktfronten. Sen kom tonåren och vips försvann övervikten och jag blev nästan underviktig istället.