Ingenting blev som jag hade tänkt mig

Usch vilken jobbig start du fått och pappans beteende i detta är verkligen inte okej. Det du och pappan bör tänka på är att ni båda är fullproppade med hormoner just nu som spelar spratt med både känslor och tankar. Ha is i magen och fatta inga stora beslut. Det bästa tror jag vore om du flyttade hem igen så han får en chans att knyta an till bäbisen och ni får en chans att hitta tillbaka. Men ni kan behöva stöd också, prata med bvc om ni kan få träffa en kurator.