Ingenting blev som jag hade tänkt mig

Sorry hann inte skriva klart mobilen strular och jag såg inte texten jag skrev. Vi hamnar i alla fall på Neo 1 v där hon får sola och även har sond, då hon inte äter . Sambon blir hemskickad då han blir sjuk så jag ligger helt ensam på Neo med henne 1 v . 

Här känner jag att jag blir illa behandlad och dem pressar mig att amma till varje pris och hon vägrar ta mitt bröst ,vädjar om att få flaskmata men de ger amningsnapp och säger typ att de ska gå . Så här håller de på hela vecka och pressar mig och vissa ger mig flaska för att jag inte får till det ,medan andra tjatar om att du kan och du ska amma . På hemresedagen ringer min sambos mobil och det är då Soc som ringer ,dem har då anmält mig för att jag inte kan läsa av när mitt barn är hungrigt ????????. Jag vågade ju knappt röra henne första dygnen när hon låg med sond, infart I huvudet och i solsängen.  Så samma dag fick jag gå dit med min mamma . Dem ska nu utreda mig ,men min mamma stöttar mig och jag bor just nu hemma hos dem och allt går jätte bra, varvar med Nan1, pumpad mjölk och ibland bröst med ny napp av annat märke. 

Det är här jag märker att min sambo blir mer och mer konstig, då har han gått bakom ryggen på mig och skrivit med en annan tjej i 2 mån som han säger han är kär i . Så jag tog mina och dotterns saker och flyttade hem till dem .  Några dagar senare så säger han att allt är ett missförstånd, att hon bara är en vän som stöttat honom då vår relation varit dålig. Han vill alltså att vi ska bo ihop tills jag hittar en egen lägenhet, men det känns fel för mig . Skrev även att vi betyder allt för honom.  Men nu har han inte träffat vår dotter på över 2 dagar och igår hörde han inte ens av sig. Vet inte hur jag ska tolka allt ärligt talat ,vill han inte knyta an till henne ? Under dessa v har jam typ bara bytt någon enstaka blöja, gett henne en flaska och varit med henne max 1  timme om dagen ,medan jag gör allt själv.  Min start som nybliven mamma blev inte alls som jag tänkt . Hur ska jag agera ? Vänta in honom eller tjata att han bör ta sitt ansvar? Förlåt att de både blev rörigt och långt, men behöver verkligen hjälp och råd ????

Det låter som om ingen av er var/är mogna nog att skaffa barn. Nu är det din verklighet så antingen får du ta dig själv i kragen och skärpa till dig och ställa krav på barnets pappa eller söka hjälp via BVC.

Du ska fokusera på dig själv och bebisen, så att du orkar. Mycket bra att du har din mamma som hjälp. Oroa dig inte för soc, det är klart att det är svårt när barn hamnar på neo. Där var min förstfödde också, och vi kämpade likadant med amningen. Man gör ju som personalen säger när man är där, det förstår nog soc också. Gör bara så bra du kan för ditt barn så kommer utredningen gå galant. 

Vad gäller pappan så är hans beteende att greja med annan kvinna precis när ni ska ha barn inte ok. Han kunde väl snackat med en killkompis, om han ni behövde prata med någon (eller helst med dig men ni har ju inte riktigt funkat ihop)? 

Tjata inte på honom om att träffa bebisen. Det bör ligga i hans eget intresse att visa att han vill det. Tycker inte du behöver bo med honom om du sen ändå ska ha en egen lägenhet. Stanna du hos mamma, om det fungerar där. 

Om du inte vill vara ihop med honom mer så är det en del saker du behöver fundera över: har ni tex skrivit under för gemensam vårdnad eller inte? 

Vad menar du att jag inte är mogen ? Och ska ta mig själv i kragen ,jag tar hand om vår dotter dygnet runt och fick även beröm av BVC att hon går upp så fint i vikt . Så du vet ingenting om mig som mamma,av det lilla som finns att läsa här . 

Ja vi hann ju göra det tyvärr och det ångrar jag idag , trodde allt skulle bli bättre då hon föddes, då han verkligen var angagerad under förlossningen och väldigt omtänksam innan han åkte hem pga sjukdom, efter det har bara allt vänt . Kallade mig även älskling och hjärtat under förlossningen och när vi kom hem ,sedan bara försvann han ????

Usch vilken jobbig start du fått och pappans beteende i detta är verkligen inte okej. Det du och pappan bör tänka på är att ni båda är fullproppade med hormoner just nu som spelar spratt med både känslor och tankar. Ha is i magen och fatta inga stora beslut. Det bästa tror jag vore om du flyttade hem igen så han får en chans att knyta an till bäbisen och ni får en chans att hitta tillbaka. Men ni kan behöva stöd också, prata med bvc om ni kan få träffa en kurator.