Ingenting blev som jag hade tänkt mig

Du ska fokusera på dig själv och bebisen, så att du orkar. Mycket bra att du har din mamma som hjälp. Oroa dig inte för soc, det är klart att det är svårt när barn hamnar på neo. Där var min förstfödde också, och vi kämpade likadant med amningen. Man gör ju som personalen säger när man är där, det förstår nog soc också. Gör bara så bra du kan för ditt barn så kommer utredningen gå galant. 

Vad gäller pappan så är hans beteende att greja med annan kvinna precis när ni ska ha barn inte ok. Han kunde väl snackat med en killkompis, om han ni behövde prata med någon (eller helst med dig men ni har ju inte riktigt funkat ihop)? 

Tjata inte på honom om att träffa bebisen. Det bör ligga i hans eget intresse att visa att han vill det. Tycker inte du behöver bo med honom om du sen ändå ska ha en egen lägenhet. Stanna du hos mamma, om det fungerar där. 

Om du inte vill vara ihop med honom mer så är det en del saker du behöver fundera över: har ni tex skrivit under för gemensam vårdnad eller inte?